Ni som fött vaginalt - hur upplevde ni bristen på kontroll?

Jag har fött fyra barn och har under alla förlossningar haft episoder av smått panik där jag känt att jag har haft noll koll på situationen. Jobbar själv som bm och genom mina yrkeserfarenheter samt personliga erfarenheter vet jag att andning och avslappning är a och o för att kunna hantera förlossningssmärta och inte få panik.

Har även haft flera patienter som gått på yoga under graviditeten. Dessa har en helt fantastisk tillit till kroppen och vågar verkligen släppa kontrollen (som är viktigt att våga). Kanske kan vara något för dig ts?

För mig är mina förlossningar verkligen det häftigaste jag gjort i hela mitt liv, trots att det var väldigt tufft.

Har du varit inne och läst på signekursen? Finns på nätet och är jättebra andningsträning inför förlossning.

Lycka till!!

Jag har känt mig i säkra händer o t.o.m blivit stoppad i krystskedet för att inte spricka o sprack inget heller.

Jag har slappnat av o låtit kroppen göra sitt samt lyssnat på personalen, de är ju ändå utbildade o kan sin sak

Ja man blir ju rätt utlämnad... Men man måste lita på att dom tar hand om en... Är det så att man inte klickar med bm kan man begära en ny... Jag sa till min partner att han fick hålla kontrollen eftersom jag inte riktigt kommer vara med. Sa också till bm att dom inte skulle prata så mycket utan säga raka saker... För när man har ont och får tex lustgas så är det svårt att hänga med... Jag har två barn och det har gått bra. Jag har bara fokuserat mig på bms röst.

Lycka till!

Följer

Jag tror att en sak som gör att jag har svårt att släppa kontrollen är att jag fått ett flertal felaktiga och konstiga besked inom sjukvården tidigare. I en situation blev jag inte tagen på allvar när jag påstod att något var fel, blev bara bortviftad och hemskickad..och sen visade det sig att jag hade rätt och att det var ganska allvarligt. För bara några månader sedan fick jag veta av en läkare att jag är infertil och inte kommer att kunna bli med barn, inte ens någon ide att försöka med ivf. Vilket sedan visade sig inte stämma. Samt även en situation där jag ville ha hjälp med en ganska banal sak och fick höra att mitt problem inte fanns utan satt i huvudet på mig. Jag är ganska säker på att ingen av dessa personer eg menade något illa...men sammantaget blir det ganska svårt för mig att känna att det bara är att slappna av och ge sig in i det hela. :( det känns som att jag hela tiden måste kunna stå på mig och utvärdera vad som sägs och händer...och det verkar ganska omöjligt i en förlossningssituation :/ Dessutom är jag mot bakgrund av detta väldigt rädd för förlossningsskador och att om en sådan uppstår som inte läker bra så kanske jag återigen inte blir tagen på allvar och får gå med allvarliga men resten av livet. 

Jag var jätterädd för det inför min förlossning, dels för att jag i allmänhet gillar att ha kontroll och dels pga dåliga erfarenheter av vårdpersonal. Jag har yogat i många år och förstod ju att jag skulle bli tvungen att slappna av; en spänd kropp är mer känslig för smärta och skador. Jag beskrev min rädsla och mina dåliga erfarenheter i förlossningsplanen och betonade hur viktigt det var för mig att de var uppriktiga och gjorde mig delaktig för att jag skulle våga lita på dem. De tog mig på allvar och det blev väldigt bra :)

Jag var jätterädd för att förlora kontrollen men upplevde hela förlossningen som lugn. Jag hade bra stöd och var så himla fokuserad på varje skede att jag aldrig blev rädd.

Mycket handlar om att samarbeta med sin kropp och inte kämpa emot. Profylaxkursen var a och i samt boken "föda utan rädsla".

Jag hade en toppenförlossning och längtar nu till nästa. Det är en fantastisk upplevelse.

Men man måste lära sig att acceptera läget, att slappna av och fokusera på att hjälpa kroppen inte kämpa emot den.

Jag har känt små panik attacker men personalen är så duktig och kan snabbt lugna. Klart det känns lite läskigt när kroppen tar över lixom med samtidigt är det så jävla mäktig upplevelse! När babyn är född känner man sig som Hulken!

Jag valde att lita på bm och de råd de gav i situationen. Hur man än förbereder sig så kan man inte veta just hur ens egen förlossning blir. Men bra kan vara att skriva lite önskemål i ett brev, samt prata med sin partner om hur man önskar så denne kan vara ett språkrör om man själv har svårt föra sin talan på plats. 

Jag gick in i mig själv rätt mycket och lät kroppen göra det den behövde och lyssnade på bm vad de sa. 

Jag var helt tyst och fokuserad, inte alls som jag hade trott att jag skulle vara. Blundade hela förlossningen och fokuserade på andningen.