Skulle vi fungera i vardagen?

Jag har träffat min kille i snart två år. Har egen lägenhet men stannar ofta över hos honom helger och vissa vardagar. 

Nu känns det som att det är dags för nästa steg, men jag vet ärligt talat om vi skulle fungera i vardagen. 

Har har en son på snart 4 år. 

Han är den här typen som kan leva på korv och makaroner i evigheter. Det med sovtider och annat verkar han ha noll koll på. Inget planeringssinne. Sonen får spela diverse bollsporter inomhus.

Jag själv är en tjej som är lite av en överanalytisk perfektionist med kontrollbehov. Jag har även läst pedagogik tidigare så det känns som att jag vet hur man är förälder på papperet men är det inte fysiskt. När jag känner att pappan inte har kontroll så rycker jag in. 

Jag har en historia av utbrändhet sedan två år. Jag är rädd att jag kommer få ta ett för stort ansvar om jag skulle dela vardag med honom. Jag är också rädd att köra över och såra honom, när jag bara vill ha en fungerande vardag där alla är lyckliga? 

(Det känns som att pappan är såhär pga att mamman har gjort allt... känns alltid som att det ofta är så... Pappan "får" inte riktigt lära sig att vara pappa/förälder)