Kände lite som du när jag var yngre, och varför inte göra ngt åt det då? Jag feg startade med att ta tjänstledigt ett år för att testa några nya jobb, men samma dag som ledigheten började tänkte jag 'skit i det', packade en väska (1), slängde den i bilen och drog. Hamnade i Polen, Slovakien, Tyskland, Österrike, Turkiet, Rumänien, Ungern, Italien.....några andra länder också (vit Ryssland är inte trevligt dock, tyckte jag iaf). Var borta ca 3 månader. Hittade jag någon fin stad/by sökte jag upp en ok pub och snackade med dom som bodde där om ngt tillfälligt jobb, om inte annat så bara för mat och husrum. Oftast fick jag hjälpa till just i restaurangen efter ett snack med ägaren och då var säng, mat och lite lön belöningen för att lära känna nya människor, kulturer, synsätt på livet etc....plus att jag har blivit en jekel på att diska och bära 6 tallrikar samtidigt med mat för servering
Kom hem efter 3 månader, blockade saker på försäljning och timjobbade på 3 olika jobb för att bygga upp en bättre kassa. Efter 2 -3 månader drog jag igen, en väska och nu med flyg till den billigaste platsen så långt bort i europa som möjligt. Hamnade i Budapest. Sedan körde jag luffar stuket i ca 4 månader. Jobbade lite här och där som förra gången i olika länder. Väl hemma så var det faktiskt skönt och rofyllt att komma på jobbet igen, nya insikter ger en andra prioriteringar, så jag sa upp mig och gjorde det som jag kände var rätt väg för mig. Sedan har det varit resor i Afrika (volontär arbeten), Asien etc.
En sak ändrades fort för mig, insikten vad detta land betyder för mig. Kan tänka mig bo i Norge eller Finland men där är det stopp. När det kryper i skinnet drar jag på ngt äventyr igen, fjällvandring, luffarresor, padla etc men min bas är i trygga lilla (jäkla härligt avlånga) Sverige. Man blir liksom mätt efter ett tag och vill krypa in i skalet för att bearbeta alla intryck på olika plan, ut från skalet kommer man mer nöjd och glad och man lär sig se det vackra i nästan allt, även vårt klimat, och när man är i skaletperioden är det skönt att få vara "hemma".
Så är det iaf för mig. .....men bryt dig loss och gör något, ibland är det bara det lilla som sätter igång ett helt jekla jordskred. Du kanske bara kommer till tågstationen och där träffar du ditt livs kärlek och blir lycklig, vem vet. Men gör något, var inte rädd.