Hittat kattungar

Jag skulle absolut ta in kullen och mamman om mamman inte är helt ovan att vara inomhus.

Kattungarna behöver socialiseras och från tidig ålder lära sig att bli hanterade av människor. Det finns en risk annars att ungarna blir svåra att hantera, "vilda" och reserverade mot människor.

Kattmamnan kan säkert vilja flytta ut ungarna igen så ni får vara uppmärksamma på att hon inte sticker med barnen

Hej! Problemet är att vi kan inte ta in dem då min man är allergisk... Men om vi låter dem vara kvar där de är ett tag men gosar med dem lite varje dag? Kanske vänjer de sig vid oss då oxå...? Eller blir det fel då? Kanske vi skrämmer bort mamman?

Risken finns fortfarande att mamman flyttar ungarna, hon kommer betydligt längre med dom utomhus än inomhus.

Hehe då får väl maken flytta ut i hönshuset ett tag

Nej men skämt åsido. Gosa lite varje dag räcker inte så jättelångt tyvärr. Ungarna behöver bli vana vid alla ljud, dofter och rörelser.

Är kattmamman van att vara inne?

Om hon är det och din mans allergi är måttlig kanske de kan vara i ett rum där kattmamman och ungarna kan bo ett tag utan att din make påverkas?

Om hon inte är van kan det bli för stressande att bli flyttad och instängd inomhus... klurigt.

Kattmamman är en utekatt, hon brukar inte vara inomhus, bara i stall o uthus... Kanske vi bara ska låta dem vara, bara hålla koll så att mamman tar hand om dem ordentligt.

Men vilken bra idé för vi behöver ju verkligen fler vilda hemlösa katter i Sverige.

Jag håller med dig, det är inte bra alls. Men det är inte vår katt som lämnat kattungar hos oss, det är grannens. Den lille katten vi vill ta hand om (en av ungarna) vill vi såklart kastrera, chipa och ta hand om på bästa möjliga vis.

Men det är väl grannen som ska ta hand om sin katt och ungarna och inte ni?

Ja, man tycker ju det... Men vi vill hjälpa till. Grannen tyckte det var bäst om ungarna fick vara kvar där vi hittat dem, så att mamman skulle veta var de var. Rätt eller fel, jag vet inte... Lite därför jag frågar er här.

Och vi har sagt vad som är bäst men ni väljer ändå att inte göra så. Grannen borde inte ena ha katt eftersom hen inte tar ansvar. Sen varför ska ni ha katt om din man inte tål den??

Där fick jag för att jag försökte bry mig o göra rätt. Så tråkigt att be om råd här, alla är ju så negativa o sura hela tiden.

Du fick svar hur du ska göra på bästa sett men sen ändrade du dig. Vad hjälper det katterna nu? Grannen skiter ju uppenbarligen också i dom. Och som jag sa kommer det sluta med ytterligare ett gäng förvildade hemlösa katter. Som i sin tur skaffar ungar och så fortsätter det. Hade du velat göra rätt hade du tagit in dom redan nu sett till att kastrera och vaccinera alla även mamman. Eller se till så grannen gör det då det trots allt är deras katter. Först och främst ska ju dom ta sitt ansvar. Men nu tar ingen på sig ansvaret. Och dom som lider i slutändan är ja katterna.

Jag skrev iofs "Om hon inte är van kan det bli för stressande att bli flyttad och instängd inomhus... klurigt." ...

Jag tycker du ber grannen om lov att ta in kattan med ungarna. Ge dem lite tid och se till att hon inte kan smita men har bra utrymmen att gömma sig och sina ungar i.

Det kommer inte bli lätt att bli av med ungar som inte har blivit vana med folk. Det lär bli svårt nog även om de fått bo inne med människor och föds upp på kvalitetsfoder. Tyvärr finns det betydligt fler katter än vad det finns vettigt folk att ta hand om dem.

Jag tycker ändå att du TS visat vilja att bry dig! Det verkar inte vara helt enkelt att göra rätt heller om din man inte tål katter.

Med risk att kraxa som en olyckskorp och jag menar verkligen inte att gnälla på dig TS! Men det finns en aspekt till som kan ställa till det med att spara en unge från den här kullen - det är inte alls säkert att mamman tycker att en vuxen unge får bo kvar i hennes revir...

Om jag förstår dig rätt kommer ungen inte heller få komma in i huset hos er utan ska hålla till i uthus och ladugårdar nära mammans trakter? Risken finns att den jagas bort i en revirkamp. Den kommer inte ha en trygg plats i ert hem för skydd, värme och mat och då sticker den. Har den tur hittar den ett hem men är den inte van vid folk söker den nog inte skydd hos någon "ensam tant"... Då dör den.

Stallkatter som klarar sig till vuxen ålder har säkert bra liv om de får friskt vatten dagligen, bra mat och regelbunden avmaskning och vaccination. Men tyvärr är det nog ganska många kattliv i svinn på varje välmående stallkatt

Som sagt. Försök se till att få in kattan eller försök i alla fall se till att hon kastreras. Gör du det har du sparat lidande för hundratals katter som annars blivit till.

Usch, det verkar svårt att ha katt... Vill ju bara att de ska överleva o ha det bra! Kommer självklart avmaska, chipa o kastrera min katt.

Svårt är det inte men det innebär förstås ansvar. Sen finns det ju också en massa olika åsikter om vad man bör och inte bör göra som kattägare. Jag har skrivit vad jag tycker.

Läs på lite kanske så ökar chansen att er katt mår bra och lever länge