Fira högtider/födelsedagar i "ny familj"

Jag hade inte gillat det, troligen hade det varit något som gjorde att jag flera gånger skulle fundera på om jag skulle fortsätta.
Jag har inget emot att föräldrarna har en bra relation, men om man försöker leva som en familj för att döva sitt dåliga samvete och ändå ha nya relationer, då är man inte redo för nya relationer.

Om du bara visste hur många gånger jag har tänkt just så.....
Att de leker familj, trots att de båda nu har nya i sitt liv.
Det har gjort ont att inte ens vara medräknad. Att inte ens få frågan om man vill vara med. Att det planeras familjesammankomster med den gamla familjen, precis som om jag inte finns eller att de aldrig har skilt sig.
Vem blir jag då?

Tänker du att det beteendet, eller de valen han har gjort är synonymt med en "parrelation" med henne? Jag har känt att jag tycker så nämligen, men inte vetat om det är jag som är för känslig?
Ja. Jag har vid upprepade tillfällen talat om hur jag känner.
Jag vill bara vara säker på att jag inte trampar varken honom, henne eller barnen på tårna. Jag vill ingen något illa och vill heller inte tvinga på dem mitt tyckande, men det har varit svårt att hantera när jag själv blir väldigt ledsen över att inte vara medräknad.
Varje gång jag har påtalat hur jag känner säger han att han ska göra allt han kan för att tänka in mig. Tyvärr har han misslyckats med det ändå...
Det är så många gånger jag har känt att han väljer henne före mig.
Han säger att det handlar om barnen, men det håller jag inte med om.
Ska jag bara vara någon perifer person som de inte riktigt ska räkna med?

Det verkar mer som en parrelation än en föräldrarelation. 

Är hennes man med och firar tillsammans med dem på jul tex, eller är det bara den fd kärnfamiljen?

Nej. Hennes nye är inte heller med. Då tror jag att min partner inte skulle komma dit eftersom det var den mannen hon var otrogen med. Det är bara "den första familjen" vid dessa tillfällen.

Alla är olika, och alla hanterar sånt här olika efter en skilsmässa. En del väljer att hålla fast vid sina gamla familjetraditioner även när de gått in i nya relationer. Men om jag går till mig själv så hade det där gått fetbort :)

Jag vill fira högtider, födelsedagar etc med de personer som jag älskar och lever med, och det innebär inte min fd man utan min nuvarande man. Jag har inget emot min fd man, och jag tycker jättemycket om honom som person, som med vilken vän som helst, men det är inte mina vänner jag firar jul med utan med min familj. Och den tillhör han inte längre.

Skulle min man fira allt med sin fd och deras barn och inte med mig, så hade han fått välja. Antingen fira med mig och skapa minnen med mig och sin nya familj, eller dra dit pepparn växer :)

Jag har en förhoppning om att han har lyssnat den här gången och kanske är villig att kompromissa kring någon utav punkterna jag har nämnt för honom.
Jag vill inte förstöra något som de har tillsammans med barnen, men jag vill samtidigt att han klarar av att ta tydligt avstånd från att låta henne diktera villkor och jag vill inte heller komma in och diktera.... Jag vill att han ska känna efter och välja hur han vill ha det. Vad han mår bra av.
Jag vill ju vara det självklara valet för honom. Jag vill att han ska välja mig, för att det är mig han vill vara med! 
Och det är klart att det smärtar mig att han då har valt henne, trots att han säger att det är mig han älskar och vill dela livet med.
Jag får inte ihop det i mitt huvud. 

Fråga honom varför han inte vill skapa minnen och traditioner kring jul/nyår/födelsedagar med dig utan med henne? Är det för att han vill skapa minnen med barnen så kan väl de vara med och fira med er. 

Jag hade helt klart känt mig bortvald, och hade lämnat relationen för att ha möjlighet att träffa nån som vill ha en parrelation med mig och inte med sin fd "för barnens skull". 

Jag har frågat precis det
Det värsta är att han säger rent ut att han inte kan ge mig ett bra svar till varför han väljer som han gör.