Får det gå till såhär? Hjälp!
Nu är jag så himlarns ledsen och trasig att jag inte vet vart jag ska vända mig. Efter att vi varit på utredning (via landstinget) hittades som sagt inget fel på någon av oss. Det enda som blev konstaterat var att dom enbart hittade en äggstock. Dom ville/kunde inte heller konstatera att den andra inte fanns där utan konstaterade enbart att den som fanns såg bra ut och att den andra "antagligen" fanns där och "antagligen" såg bra ut... Då min äl såg bra ut och dom vägrade spolning och insemination var enligt dom vår enda chans IVF. Jag påtalade att jag önskar annan behandling innan man går så långt som IVF. Om allt nu såg så bra ut vill jag gärna göra det som går göra innan man testar ivf. Har jag dessutom bara en äggledare vore det väl bra att spola den. Dom höll absolut inte med och vi fick gå med orden kom tillbaka om ett år för att köa till ivf.
Det tog hårt på mig men jag ville inte ge upp chansen och möjligheten att lyckad själv så jag kontaktade en privat klinik i grannstaden och frågade om spolningen. Personen jag pratat med förklarade att det var inga som helst problem att komma och göra spolningen hos dom. Jag skulle bara höra av mig så fort min mens kommit igen vid nästa tillfälle så skulle tid bokad. Frågade om det verkligen bara var att ringa och om det helt säkert skulle finnas tider iom semestertider och att de har stängt under hela sommaren, vilket hon försäkrade. Jag var SÅ glad och räknade för en gångs skull dagar tills nästa mens som då var 3v bort. När mensen äntligen (för en gångs skull) kom ringde jag direkt dit för att få en tid. Men när jag ringde upp fick jag en kalldusch. Det fanns inte alls några lediga tider innan semestern och mina journaler saknades. Jag förklarade att jag tidigare fått veta att jag bara skulle ringa och inte alls hört något om något sådant krav. Förklarade att det enda vi hade var utskrivna kopior på provsvaren som bevisade att vi var helt friska men det räckte ej. Kopior på varenda undersökning plus läkarens utlåtande. När jag väl krävt ut och skickat kopior skulle vi först måsta åka dit en gång för ännu en undersökning. Sen skulle vi få boka spolning vid senare tillfälle och tidigast till hösten efter semestern. Jag fick kämpa som ett djur att bara få utredningen här i stan via landstinget. Sen tjafsat med dom ang att jag tycker att dom undersökt mig dåligt då dom inte ens kan säga huruvida jag har två normala äggstockar eller inte. Och senare varför jag inte får någon hjälp med något som kanske kan hjälpa en naturlig grav på traven utan IVF är enda alt. Och nu detta. Totalt grundlurad. Hade den första personen bara berättat om journalen etc hade jag haft god tid att få ut den och hunnit skicka iväg den på de tre veckor jag bara gick passivt och väntade på min mens.
Ännu ett slag i ansiktet. Efter att förtvivlat ha diskuterat med den sköterskan 20 min la vi på. Det kändes som om något gick sönder inom mig och all kraft bara rann ut. Jag stod på jobbet med telefonen i handen och tårarna bara forsade. Inte högt och ljudligt utan dom bara rann ur mig tillsammans med den sista gnutta hopp jag haft. Jag gick hem och bara låg och stirrade.
Varför får man inte en grundlig undersökning? Varför är "antagande" "bra nog" för dom? Varför får vi ingen hjälp förutom IVF? Hur kan man ge så felaktig info om hur saker måste göras? Varför varför varför.....
Jag har gråtit mig till sömns några nätter ny. Man reser sig upp efter varje fall. Pendlar mellan hopp och förtvivlan. Det är så tufft, det tär och jag vet inte vad jag ska göra. Hur jag ska orka. Jag orkar inte bli bemött såhär mer. Jag går sönder, det gör så ont.
