Återfall snus - jag vet att de kan skada barnet

Jag var i v 3 när jag listade ut att jag var gravid. Trappade omedelbart ner på snusningen, gick igenom de tre helvetes dagarna om och om igen innan jag gav upp och tog snus av sambon. Gick fram och tillbaka så tills ca v 10. Då listade vi äntligen ut att onico existerar. Började med det, skitsvårt men jag lyckades.

V 20 tog jag en snus. Fan i mig det dummaste jag gjort. Är i v 23 nu och vettefan hur jag ska få motivationen att återigen sluta. Det är verkligen ett rent helvete. Jag vill absolut inte heller skada mitt barn, jag tycker det är fruktansvärt orättvist att jag gör såhär mot honom - men suget blandat med vanan lindar in mig i en falsk trygghet att det inte alls är såå farligt att bara ta en till..

Tycker också det är svårare nu än i början.

Har aldrig själv vart beroende av snus eller cigaretter så jag kan inte tala om hur fel det är. Antar att det är ett riktigt starkt sug. Ser ju när min man och son försökt snusa :). Går ju ju sådär. Det är inte heller bara att säga att nu är du gravid så sluta på stört. Förstår det <3

Men det känns iaf betydligt "bättre" att det handlar om snus än cigaretter. Det finns väl snus som är helt nikotin fritt? Kan du inte testa att ha en sån dosa hemma och blanda mellan de olika sorterna? Kanske bara känslan av att ha nåt under läppen kan hjälpa liite? Och vetskapen om att nästa pris blir en vanlig. Kanske det går att trappa ner på så sätt?

Ingen aning men tänkte det kanske kan va en ide. Så kan du övergå mer o mer till det nikotinfria :)

Onico som ts skrev om är nikotin/tobaksfri/utanginseng snus.

Det ÄR jättesvårt, nikotin är en av de mest beroendeframkallande substanserna som finns och det är så lätt att trilla dit igen när man väl varit beroende - speciellt när något tråkigt händer i livet. Jag önskar att jag kunde skriva att "äh, en dosa i veckan är inte så farligt", men tyvärr är det ju det, och det värsta (tycker jag) är att risken att barnet dör finns kvar i ett helt år efter födseln. Den dagen du håller din lilla bebis i famnen och ångrar att du utsatt henne/honom för detta (för det kommer du garanterat att göra, det dåliga samvete du känner nu är ingenting mot hur du kommer känna då) är det alltså för sent för att göra något åt risken - men just nu har du alla möjligheter!

Ta nu och köp hem onico igen och trappa ned på snuset på samma sätt som du gjorde då. Det är jättetufft och du kommer ha abstinens och må dåligt, men du har klarat det en gång och du kommer att klara det igen.

Jag har också snusat flera år innan jag blev gravid. De första dagarna efter pluset tog jag några enstaka snus, men lät den sitta inne i fem minuter bara, sedan slängde jag den. Det funkade bra mot abstinensen. Man behöver ju faktiskt inte ha en snus inne i en halvtimme - timme.

Och då varvade jag med Onico. Efter några dagar körde jag enbart med Onico. Men det funkade bara då länge jag slängde alla andra dosor direkt i sopnedkastet. Har man inget snus hemma blir det svårt att snusa.

Jag slutade så fort jag blev gravid och det var inte lätt. Jag grät framför min sambo för att det var så jobbigt och han slutade samtidigt med mig. Men han såg att jag tyckte det var jobbigare än vad han tyckte. Sambon började igen när jag var i ca v.30. Jag blev lite irriterad för jag hade inte haft en enda dag utan att tänka på snus...men jag fick bara acceptera det. Och här sitter jag i vecka 36 och är jätte sugen på snus...men jag skulle aldrig kunna ta en snus för skulle må ännu sämre pga samvetet. Men jag är hundra på att jag kommer att börja...iaf när jag har ammat klart. Vet inte om snus går över till mjölken.... Jag tycker att du bara ska sluta och gråt om du måste men det kommet kännas bättre om nån vecka.

Snus är inte bättre än cigaretter som någon skrev(förutom nikotinfria onico då). Snus innehåller mer nikotin än cigaretter och det är just nikotinet som ger barnet syrebrist.

Ja jag såg att du skrev det. Vi skrev nästan samtidigt :) Min svåger använder det och tycker det funkar bra.

Grabben sa när han försökte sluta att " det är fan svårare att sluta snusa än att göra slut med flickvännen". Och mannen var fruktansvärt grinig efter 3e dagen utan snus så jag bad honom börja igen.

Jodu det är ett helvete :/ min sambo snusar också, och han slutade inte med mig första rundan. Han verkar inte intresserad av att sluta nu heller

Det är ett helvete att sluta snusa. Jag har försökt många gånger genom åren och ibland till och med klarat mig utan snus i upp till sex månader.
Nu är jag gravid. Spottade snusen så fort jag såg mitt + på stickan. Är i vecka 32 nu. Har ofta tänkt "en kan väl inte skada" men lyckats hålla mig ifrån. Har väldigt svårt att tro att jag klarar att hålla mig när jag väl slutat amma sen.
Sambon snusar samma sort som jag gjorde. Det underlättar inte att ha dosorna liggandes hemma kan jag säga :(

Jag slutade röka när jag blev gravid, gick bra i blöjan men sen när jag tog en var d kört... Har tyvärr inget tips då jag själv inte klarade att hålla mig borta. Rökte hela graviditeten, dock inte som när jag inte var gravid, mkt mkt mindre. Födde en frisk men lite liten tjej som numer ätit upp sig till en normalstor pingla :) önskar dig lycka till för d e förbaskat svårt att hålla sig borta från giftet :(

Egentligen är det inte så svårt att sluta, om man vill. Tänker man efter så är inte abstinensbesvären så fysiskt jobbiga. Det är snarare så att vi hjärntvättats att det är så svårt. Men riktig motivation så är det inte svårt alls.

Det svåra är att inte börja igen. För ta man en så är man tillbaka.

Jag kan rekommendera den svenska versionen av "the easy way" för er som vill sluta.

Om inte ditt barn och dess hälsa är tillräcklig motivation är det svårt att säga vad som kan vara viktigare.

Tyvärr snusade jag mini-portion i början av graviditeten.Slutade helt i tredje månaden.Var helt utan snus i 3 månader.Började lite igen(stress),och slutade helt c 2 månader innan förlossning.Råd till andra:Försök sluta igen.Inte värd oron.

Jag resonerar som du. Just därför har jag klarat mig utan snus!

Det fysiska är inget problem, det är det psykiska som gör det jobbigt. Minsta motgång lr stress sätter en på prov så d e jäkligt svårt att stå emot.
Vissa har lättare än andra att sluta och jag tycker inte man ska säga att barnets hälsa e motivation nog. Ingen vill skada sitt barn med flit, jag själv hade svår ångest för varje gång jag tog ett bloss.
För vissa går det helt enkelt inte att sluta helt trots hjälp.