Är livet ens värt leva om man är så ensam?

Vart bor du?

Du är inte ensam om detta.

Jag går det likadant är kvinnan 30 årsåldern.

Ännu en helg och ingen att umgås med.

Ingen att träffa

Ingen som ringer

Jul firara jag själv med öl.

Finns ju inget att göra.

Snart midsommar alla på jobbet pratar om vad dem ska göra.

Själv blir jag ensam som vanligt...vill bara försvinnan.

Hej! Vart bor ni ensamma? Jag är helt öppen för nya vänskaper!

Det är långt ifrån alla som varken kan eller vill leva den typen av social liv som du beskriver att du längtar efter. Till att börja med bör du nog fundera på varför du längtar efter det, om du kan uppfylla den känslan eller fylla de behoven på annat sätt och om du faktiskt skulle trivas med och orka med ett sånt liv om du väl nådde dit.

För min del vore det en mardröm att vara så populär och aktiv som vissa verkar vara då jag har svårt att orka med de få nära personer jag redan har i mitt liv. Dessutom ogillar jag ytliga sociala relationer och det är ju i princip omöjligt att ha en stor bekantskapskrets med enbart personer man verkligen trivs med utan då blir det ju oftare personen man knappt känner istälelt.

Vet dock hur ensam man ofta kan känna sig ibland när man inte hittar någon som vill umgås när man själv vill och orkar det, men överlag trivs jag faktiskt rätt bra med att ta det ganska lugnt och vara själv även om jag troligen upplevs som tråkig av andra.

Tack för svaren! Till dig över som just skrev att du är populär o de är inte heller så kul, jag hade varit nöjd bara ha 1 kompis till umgås med, eller nån ensam liten granntant man kan dricka kaffe med, eller en avlägsnad släkting som vill umgås lite .. De är sjukt ensamt. Jag bor i Göteborg, och ni?

Själv tycker jag det är ganska behagligt att vara ensam för det mesta. Hadraniels beskrivning stämmer rätt bra in på mig. Jag kan dock upprätthålla en hel del mindre djupa kontakter om jag känner att vi har någon slags gemenskap eller vad jag ska säga, men det är inget måste för mig.

Förut var jag väldigt ängslig över att vara ensam, speciellt vid särskilda händelser, typ fear of missing out. Fastän jag egentligen tyckte det var skönt att skita i det fick jag ångest av det. Men nu har jag släppt det och tycker bara det är skönt :) Med ålderns vishet har jag insett att jag inte missar något, och kan njuta av ensamheten :)

Tycker bara de känns lite konstigt när ni andra människor säger "de är så skönt va ensam o man behöver inte massa ytliga kontakter osv" ni har ju ändå syskon, familj, släkt , arbetskamrater o lite andra vänner , då är de inte så konstigt de kan kännas skönt vara själv? Jag är själv jämt, de är enormt ensamt, känns som jag kommer dö själv.. Då är de inte skönt vara ensam för de inte är ett val, som ni har.. De är liksom hela mitt liv..ensamt :(

Samma om man är kändis o har massor av människor i sitt liv, då är de skönt äntligen va själv en stund för man vet att man har mängder av människor som gör en trygg o som älskar en. Men vi som är ensamma hela tiden vi har ju inget val, då kan man inte njuta av de, förstår ni?

Nä det är inget kul att ha det så här.

Men TS,varför har du ingen kontakt med dina föräldrar?Finns det inga forum på nätet man kan träffa nya vänner?Och om du skaffar barn en dag blir du inte så ensam.