Jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker att många jag möter när jag är ute och går, flinar. Inte hånflin, men som att de är roade av nåt hos mig de ser.
Jag möter nästan aldrig blicken på folk jag möter och definitivt inte tjejer.
Är rädd att se hur de flinar.
Det låter lite roligt när jag skriver såhär, men det är det inte. Jag är osäker på mig själv.
Jo pga av min övervikt skrattar en del lite jobbigt men jag vill leva och skiter i det dock blir man ledsen när de skriker åt en!
Det är lätt att få för sig att folk flinar åt en när man går förbi, särskilt om man är osäker på sig själv. Brukade själv känna likadant en gång i tiden. Men en sak jag har lärt mig är att folk bryr sig betydligt mindre om andra personer de möter än vad man tror. Det kan finnas tusen olika anledningar till att de flinar just då och det är omöjligt för någon annan än just de själva att veta exakt varför. Så det är inte lönt att spekulera.
För ens egen hälsas skull bör man undvika att försöka läsa andras tankar på det sättet. Man mår bara dåligt av det och med stor sannolikhet har man ändå fel. Det känns befriande när man kan släppa det. Det händer att jag själv faller tillbaka i det där tänket emellanåt men oftast lyckas jag undvika det, och det har gjort livet lite lättare.
Jag brukar också få för mig att folk tittar konstigt på mig, men jag brukar försöka vända det till något positivt, som att dom tycker att jag ser snygg och trevlig ut. Försök tänka positivt, så känns det bättre!
Jag tycker absolut att du ska träna på att möta folks blickar när du är ute och går. Bara en snabb ögonkontakt med folk du möter. Det blir nyttigt för dig.
Det kan faktiskt vara därför folk flinar ibland. Folk märker om man är rädd och inte törs titta omkring sig. Sånt utstrålar man.