Ni som har/haft kattungar

EDIT: Bilderna är bara på de mindre kissarna och inte på de a två som är lite större!

Hej

Vad väger dom nu och hur mycket går de upp i vikt/dag?
Antar att det är huskatter och då är det svårt att säga vad de SKA väga eller vad de brukar väga.
Födelsevikten kan variera mellan 70-130 gram ungefär och de bör gå upp 10-15 gram om dagen...

Jag har faktiskt inte vägt dom. Det skäms jag över, men de har kommit under en tid då jag är helt pank och hur mycket jag än vill och ville gå direkt till affären och köpa en våg, så kan jag ju inte det. Men jag kan ju se att de har gått upp och växt sedan födseln i alla fall och de verkar nöjda. Jag tror att de sköter de mesta själva, katter är duktiga djur. Men jag ska givetvis införskaffa mig en sådan våg och börja hålla koll på vikten så fort jag får lön igen.

Jag väger kattungarna varje dag de första 14 dagarna, sedan 1 gång/vecka.
Inga pengar? Det är ju inte gratis direkt att föda upp kattunge kullar?
När mina kattungar lämnar mig har de kostat mig minst 3000:-/kattunge (då är det bara vad kattungen kostat mig) och det är om det inte blir några komplikationer.
En hushållsvåg får man för en 100 lapp...

Om du tycker att katter klarar det själv så spelar det ju ingen roll vad de väger nu eller sen. Naturen kommer sålla bort de som inte är starka nog. Du försöker ju ändå mata med mjölkersättning, så du tänker nog inte så ändå.

Om kattungarna verkar nöjda och inte ligger och skriker så brukar de ha fått mat så det räcker av mamma.

Jag bryr mig om dom jättemycket och vill att de ska växa bra och må bra. Här kostar en sådan våg över 300kr och jag har ingen bil så har inte kunnat åka till en affär där de finns billigare och därför inte haft råd. Men det ska i alla fall införskaffas, jag antar att det är bättre att börja väga dom (även om de inte är direkt när de föddes) än att inte väga dom alls! Ja, jag försöker verkligen med mjölkersättning, jag har försökt att få ut en droppe på nappen på flaskan så att de ska förstå att det är mjölk men de vägrar. Bara mammas tutte som duger haha :)

Jag tror att dom mår bra alltså! Men jag oroar mig ändå för att jag är en sådan person, jag tänker väldigt mycket och söker mycket på google om det är något som jag tänker på, men de är inte alltid som man hittar bra svar haha.

De ligger oftast i en hög och sover och sedan när någon av mammorna kommer så äter de, sen sover de igen. Om de vore hungriga så skulle de nog skrika och ha sig, men de gör de bara om man tar upp dom. Och de har växt, bara inte så jättemycket. Men vissa kattungar är ju också lite mindre än andra.

Oj du är pank men väljer att låta dina honom bli på smällen. hur ska du ha råd med att vaccinera avmaska och chipmärka alla ungarna sen då??

Det kan skilja en del i vikt på kattungarna i samma kull utan att det är konstigt. Det viktiga är att de går upp sina egna 10-15 gram/dag och följer sina egna viktkurvor.
Är omöjligt för någon att svara på om dina kattungar är okej viktmässigt när du inte har vägt dom.
Mina senaste kull (som är 8 v nu) låg mellan 215 - 300 gram vid 2 veckors ålder.
Vid 3 veckor mellan 290 - 400 gram...

Vill inte vara någon bitter kärring då jag visst tror att du är en stor djurvän och vill hellre ge dig råd än att bara klaga. Kattungarna är ju redan här.
Men jag hoppas också att du tänker vaccinera, chipmärka och veterinärbesikta kattungarna innan försäljning.
Och att du kastrerar honorna när ungarna flyttat vid 12 veckor, eftersom du inte riktigt verkar ha råd med detta.
Vad gör du om någon av de små blir sjuka innan de flyttat?

Våra kattungar var precis i den storleken när dom var 3 veckor, så tycker inte att du ska oroa dig. Nu springer dom och har sig hoppar på allt och är nyfikna nu är de snart 3 månader.

När dom var några veckor så skrek dom också alltid när man bärde de, vad jag läst så är det pga de inte känner av sin mammas lukt längre. Så vi lät de vara för de mesta och kika in då å då och kolla till de så de har det bra. Kollade ifall alla drack mjölk ifall mamman tvätta av dom osv.

Samt honor är alltid mindre än hanar, men kolla ifall alla dricker mjölk oavsett om det är lite dricker dom mjölk så behöver du inte oroa dig. Då vet du att kattungen hittar brösten och vet hur man dricker så då behöver den inte hjälp. När dom dricker mjölk så "masserar" dom med tassarna mammans mage/hår. :)

Tack för alla BRA tips och råd! Folk som klagar ignoreras bara, jag orkar inte lägga tid på det :) Men till er som faktiskt försökt att svara på det jag undrade och oroade mig över är jag tacksam. Jag tog upp två av dom idag och hade dom på soffan och deras mamma la sig där och de drack en massa mjölk då. Det kanske blir lite trångt också när alla 4 ligger där och ska äta samtidigt. Jag ska börja göra så åtminstone 1-2 gånger om dagen, försöka ge 2 av dom lite "ensamtid" med mamman då bara dom får äta, så att alla får i sig mat. Men alla äter annars också, både från sin mamma och från andra kissen.

Jag tror egentligen inte det är några problem, man oroar sig nog lite extra bara för att det är första gången man har kattungar och man är inte så erfaren. Eller ja, inte erfaren alls. De är friska och krya i alla fall och äter och sover!

Och ja, de ska vaccineras och så, självklart.

Klart det är jobbigt med kritik men det är ju dock sant. Man skaffar inte kattungar om man inte har råd med den vård och dom vaccinationer dom behöver. Oseriöst om inte annat. Se i alla fall tull att sterilisera dina honkatten efter dessa kullar så dom inte får fler bebisar du inte har råd med.

Det är första gången för oss med, men vi har läst mycket osv. Vi har också 4 kattungar och vet att dom brukar slås vid brösten vem som ska ta den först. Men vi lät dom bara vara då vi såg att dom hitta en annan tutte osv. Katter lär sig fort så dom behöver igentligen ingen hjälp oftast hjälper mamman den. Så länge du ser att de dricker så är det bra, man blir rädd för allt när dom är så små. Men inget att oroa sig allt är bra! Du behöver inte heller lägga dom var för sig för att de ska dricka mjölk ser du att de dricker mjölk en gång så gör de det alltid oavsett vad. Men vill du ändå göra så, så funkar det också såklart!

Okej, tack! :) Då kan jag ta det lite lugnare nu då känns de som och bara låta de vara för de äter ju allihop och de har ju faktiskt 2 mammor att äta från också.

Så länge mamman sköter om ungarna är det nog inga problem, katter är robusta djur som är väldigt duktiga att sköta sig själva.

Så, sköt om mamman och se till att hon vatten och mat så sköter hon om ungarna.

Det du kan hjälpa till med är att se till att hon får vara ostörd med ungarna, dvs. placera deras låda på ett ställe som är ombonat och om du har småbarn själv så får inte de fara och dra i kattfamiljen när de känner för det.

Kastrera/sterilisera, det är något som jag också rekommenderar.

Men varför vaccinerar man ?
Läste på Agrias sida om det och de listar kattpest och kattsnuva som orsaker.
Uppvuxen på landet som jag är så har det alltid funnits ovaccinerade utekatter runt mig, inte minst alla grannars.
Men, har aldrig hört talas om någon katt som dött i symtom som liknar kattpest eller ens hört en nysande katt.

Är det här ett problem som uppstår med sönderavlade raskatter som hanteras av samma händer som hanterar andra katter på utställningar eller är det ett behov som uppfunnits av läkemedelsindustrin ?

Kattsnuva och pest är rätt vanligt i större kattgrupper och anledningen till att du inte ser katter med pest är att dom blir dåliga och dör väldigt fort. Snuvan är förskräcklig med igengeggade ögon/nos, andningssvårigheter och ibland lunginflammation som följd och dessa drabbade katter blir liggandes så dem ser du inte heller om du inte hittar dom döda. Båda är väldigt smittsamt och vi ägare drar med smittan in via skorna så självklart ska man vaccinera alla katter även innekatter.

Jag håller med dig, ska du skaffa katt så ska du se till att ta hand om den på bästa sätt. Och då ingår att vaccinera den /dom.

Jag lärde mig den svåra vägen när min katt plötsligt blev väldigt sjuk i diabetes, vilket ledde till stora lån för mig. Jag tog dem utan att tveka men hade jag tänkt längre så hade jag i förtid alltid lagt undan pengar just för sådana situationer.

Har andra liknande situationer som jag inte pallar skriva nu men idag har jag inga djur och tänker verkligen inte skaffa förrän jag säkert vet jag är redo för alla situationer.

Avla fram kattungar, valpar osv är ju lätt och ja, jag tycker att oavsett hur mycket du bryr sig om dem ich älskar dem och månar om dem så räcker inte det.

Sjukdomar och skador kan komma så plötsligt och man mår himla dåligt om man inte är kapabel att hjälpa dem på det sätt dem behöver det på!

Nja, om en "bykatt" fått en sådan åkomma skulle det nog ha kommit fram.
Att prata om husdjuren med grannarna hör ju till på samma sätt som att prata om traktorer, jakt och väder

Men, i ett villaområde exempelvis så blir det väl en helt annan sak.
Såg förresten att just innekatter var extra känsliga för kattpest pga. att de i regel inte har samma immunsystem som en utekatt får.

Har aldrig någon bykatt heller bara försvunnit? 
Hade faktiskt heller inte kommit i kontakt med pest/snuva förren jag började jobba med djurskydd och såg hela kattkolonier (förvildade katter) drabbas. Vidrigt helt enkelt, så lätt att dra med sig hem och så enkelt att förebygga med en spruta varannat år.