Relation och barn

Hej.

Jag undrar hur ni andra tacklar er relation med partnern under den intensiva tiden som småbarnsförälder. Min sambo släppte nyss bomben att han varit otrogen mot mig. Han uppger att det känns som vi aldrig rör vid varandra längre. Inte bara det sexuella. Vi har en kille på två dom är väldigt påhittig och kräver en del tillsyn. Sjuåring är i lilla tonåren och kan vara rejält provocerande. Hans pappa (inte min sambo) är njursjuk och det är jobbigt för honom, vilket nog spelar in en del på hans humör.Jag har en viss panik över att de växer upp så snabbt samtidigt som jag längtar efter att få lite egentid i takt med att de blir större. Det är slitsamt att vara förälder ibland! Dock har jag gått omkring och trott att det nog är rätt vanligt att man hamnar i småbarnsbubblan då jag och vi får stå lite till sidan för att sedan få mer fokus igen när barnen blir större. Sambon däremot tycker vi har väldigt mycket att prata om. Han vill ha mer"oss".Nu vill jag veta hur ni har det? Är det vanligt att man glider isär lite med sin partner när barnen är små eller är vi helt värdelösa? Vi skrattar mycket ihop och jag tycker det är ganska bra på det stora hela så jag har lite svårt att förstå allt som sambon tycker är "dåligt". Ett stort smolk i vår glädjebägare är att vi städar så fort vi är lediga. Trots detta är det alltid rörigt här hemma och det kan gå en hel ledig dag innan vi kommer i kapp ????. Det sliter en hel del på päoss tyvärr.. Berätta gärna hur ni har det och er syn på oss.