Han vill inte ha mig:(

Sånt händer! Det är ju faktiskt ganska svårt att hitta en där båda känner likadant. Man får kyssa många grodor och allt det där. Tror inte på något sätt att det är unikt för dig. Man får ge sig ut igen helt enkelt :)

Nej jag vet att det inte är unikt, men gång på gång ser jag dom som trots t ex otrevlighet, opålitlighet o allt vad det kan vara ändå lyckas träffa nån som håller fast vid dom. Vad är det dom har som inte jag har? Vad fattar dom men inte jag?

Gått så långt att jag knappt vågar försöka träffa nån längre, för då blir det väl samma visa igen (vet förstås att det inte blir bättre av att inte försöka, men iaf). Vet ej hur man "bryter mönstret".

Du kanske är för på? Vill ses och höras ständigt, sådant skrämmer många . De vill ha jakten inte bli jagade.Lägger upp dig direkt så dom inte behöver "jobba" för att få dig i säng ?

Förstår vad du menar, men det handlar inte om det. Utan om att vi inte ens har blivit ihop, intresse kan ha legat i luften länge (har jag trott) o attraktion, men så väljer dom nån annan eller bara klipper kontakten. Kanske jag är dålig på att förklara, men jag är iaf rätt försiktig av mig.

Har även varit så att jag varit jätteattraherad av en kille, som jag redan visste inte var bra för mig (droger t ex). Jag ville verkligen ha honom fysiskt trots att jag VISSTE att han var skit (ursäkta). Varför då denna attraktion? Eller en kille som visade intresse för mig först, sen försvann han bara, honom måste jag också bara ha. Trots att han försvann på ett fult sätt.

Detta var bara några exempel, är bara så trött på mig själv.

Låter som att du lever lite i en drömvärld. Du blir kär i killar och hittar tecken på att det är besvarat, fast det kanske inte är det. Du behöver komma ner på jorden och fundera på vilken typ av man som verkligen passar dig långsiktigt. Tänk realistiskt. Inga bad boys eller ouppnåeliga supersnyggingar. Det ska vara någon du kan få och någon som gör dig lycklig i längden. Du kanske behöver gå i terapi för att stärka självkänslan och lära känna dig själv.

Är du kanske rädd medvetet eller undermedvetet? Att bli kär , bli sårbar osv.?

Hur vet du att TS är inte en " supersnygging själv" ?

Har du bra förhållande med dina föräldrar?

Är det en möjlighet att du har problem med anknytning?

Här är en intressant artikel om ämnet.

www.psykologiguiden.se/www/pages/

Ts har du bild på dig?

Så att vi kan avgöra om du är supersnygg eller inte.

Känner igen din story. Jag har funderat otaliga gånger på vad felet är. Varför inte jag lyckas. Hade inga problem att få ragg men alla andra bara fick ju dejt efter dejt. Pojkvän. Sambo. Det rullade på automatiskt. Utom för mig. Jag har ändå alltid velat ha någon så inte varit ointresserad. Fått höra "men du har väl träffat någon nu? Du är väl inte singel fortfarande? Men du är ju så söt!" Och yadayada. Säg att detta pågick, med mer eller mindre aktivt letande både i umgängeskrets och på internet, mellan jag var 16-26. Det hände en grej. En internetdejt som var superpå. Han skulle komma hem till mig på dejt. Vi hade träffats ett par gånger och det mesta var på hans initiativ. Han dök inte upp. Slutade svara. Trodde något hänt honom och bad honom bara skriva ett sms så jag fick veta att inget var allvarligt. Tillslut ringde jag från hemligt nummer (2 dagar efter han skulle kommit till mig) och han svarade, la på när han hörde det var jag. Jag fick en sån panikångestattack att jag knappt kunde andas. Jag lovade mig själv att nu ska jag må bra och bli frisk innan jag ser åt en annan man. Jag hade flera gånger innan sagt att jag slutat leta men jag hade väl ändå hoppet uppe. Inte denna gången. Jag skulle bli frisk och må bra. 2 dagar efter samtalet var jag ute med ett gäng kompisar och slutade med att det uppstod gnistor mellan mig och en annan i gänget. Vi pussades osv på kvällen men jag skulle ju inte träffa någon. Mao så var jag ganska off. Jag gick med på att träffas. Svarade när han skrev men visade aldrig sånt jag visat innan, desperata försök att få någon på kroken. Detta var 6 år sen och nu är vi gifta och väntar barn. :) långt inlägg kanske men det är aldrig försent! Och jag börjar tro på att jag inte hade träffat rätt innan. Det tar olika lång tid för olika personer! Så mitt råd är att så gott som möjligt försöka sluta leta och bara leva i nuet. Tyck det är gött att vara ledig och få göra vad du vill. När du väl träffar någon är det fantastiskt men då har man inte samma frihet! Trodde aldrig för ett par år sen att jag skulle säga detta men det finns charm med att vara singel också! Njut av det istället för att oroa dig!