Hur orkar man vara 'den nya'?

Jag förstår och jag skulle känna likadant som du om jag var i din sits. Det är ju obehagligt att veta att någon hyser så starka negativa känslor för en. Du formulerar dig så bra, så kanske kan du skriva henne ett brev? Menar inte att du ska smöra in dig. Kanske snarare en vänlig men bestämd ton. Men få med det att hon är en jättebra mamma. ;) Vem vet, kanske du kan få henne på fall.

Fast det låter också tufft för Fia - tänk att bli bortvald av sina egna barn. Har hon haft ekonomiskt utrymme att köpa ett hus där ni bor? Hon kanske inte kan komma hem tidigt varje dag för att hon försörjer sig? Jag skulle nog tycka att ni bör stötta barnen i att vara med sin mamma, tragiskt med ungar som väljer bort föräldrar av materiella skäl..

Ni köper stort hus och middag varje dag?Stackars barnens mamma.Låt barnen ha kvar sin mamma,det här är ingen tävling.Koncentrera dig på dina barn och liv,ta inte andras barn med stort hus och middag.

Tycker du ska släppa taget om hennes känslor. Ja hon är sårad och ledsen. Det är man oofta efter separationer. Vissa längre än andra. Du kan inte hjälpa henne. Koncentrera dig på ditt liv och på att vara en bra människa istället. 

Fast de nya barnen är ju del av hennes liv genom att hon har blivit tillsammans med deras pappa? Ska de inte få ta del av hennes middagar eller bo i huset bara för att det är taskigt mot deras mamma? Det handlar väl inte om att hon vill tävla utan för att hon har råd,vilja och möjlighet att leva så. 

Skit du i Fia.. hon får ordna sina problem bäst hon vill och har inget med hur ni lever era liv.
Det är möjligt att hon känner en massa.. Men för detta ska ni inte anpassa era liv och val för henne... Gör ni det så slutar det med att ni får sälja huset och gå skilda vägar.. Då har Fia lyckats..

Fia har problem och de problem är hennes sak att lösa. O så får din karl sätta ner foten en smula mot sitt X...

Skojar du?

På vilket sätt tar ts andras barn? Barnen väljer att vara hos pappan då där finns mer plats och de får lagad middag var dag. Förstår att mamman blir ledsen men det är inte på något sätt ts fel!

Jag skulle ställa högre krav på barnen. Särskilt 11 åringen. Det är varannan vecka som gäller. Det är viktigt att även mamman fortsätter ha en bra relation med sina barn. Skulle också säga till 16 åringen att hen inte får dissa sin mamma så.

Det är alltid svårt. Man kan inte styra hur andra människor reagerar eller beter sig. I detta fallet är det uppenbart att Fia och mannen har "skit" mellan sig som kanske aldrig går bort. Vissa människor ältar. Även om hon kanske inte vill ha tillbaka mannen så är hon säkert bitter över hur allt gick.
Hon inser säkert logiskt att det ju bara är bra att barnen har det bra när de är hos sin pappa, men så "råkade" han ha träffat dig och det spelar ingen roll att det är du. Hade det varit en annan kvinna hade hon känt likadant. Hon känner sig sviken av mannen, att han inte sagt som det var tidigare (och säkert andra saker) men det är inget du kan göra något åt, det är hennes problem. Tyvärr spiller det över på barnen och ja, tonåringar kanske väljer att sluta bo v.v. när de är så stora som 16-åringen. Det handlar inte alls om att du har "köpt" dem, jag antar att pappan kanske ändå skulle bott i ett hus även om han inte hade träffat dig? Dessutom kan det vara så att mamman, om hon nu är så upprörd över detta, visar det inför barnen, då kanske de hellre vill vara hos er för att ni är trevligare.

Att ni kan jobba så att ni är hemma en del, tja det är ju bra, bara att gratulera. Vi är nog många som skulle önska att vi kunde göra så mer än vad vi gör, och så även denna Fia. 
Mamman känner sig otillräcklig gentemot er. Det är synd att hon och mannen inte verkar kunna ha normal kommunikation mellan sig. Det låter egentligen som om de borde gått i samtalsterapi efter uppbrotten, det kanske går att göra nu? Bara för att rensa upp, kanske tom ta med barnen i såna samtal, få Fia att sluta känna att hon måste "tävla" materiellt och sluta upp vara sur över att livet kanske inte blev som det var tänkt.

Varför är det synd om mamman? Det är det hon vill, ha en bra relation med barnens mamma. Är man i en ny relation med barn skall alla behandlas lika, skall bara hennes barn få äta på kvällen? Förstår inte dina argument?