Utbränd? Jätteyr!
Hej!
Jag skulle vilja ha en liten bedömning av er som har/haft ett utmattningssyndrom ("utbrändhet" som det hette tidigare). Jag har visserligen varit sjukskriven för det för ca ett halvår sedan, men kan inte minnas att jag mådde riktigt så här.
I fredags när jag skulle bryta upp från jobbet började allting gunga något djävulskt. När jag skulle ta mig ut från hälsocentralen där jag jobbar (är sekreterare) kändes det som att gå i korridorerna på en färja när det är storm. Det var alltså inte karusellyrsel utan mera som att vara på havet. Så fort jag tänkte på något som gjorde mig stressad, eller barnen skrek eller tjatade om något, gungade det till ännu värre. Det lugnade sig lite när jag fick sitta ner lite, men började direkt när jag gjorde något igen.
Det hela höll på hela helgen. Första dagen kände jag mig lite svag i händer och fötter och snavade och skakade med ena handen, men det har gått över nu. Jag ringde såklart 1177 för att fråga om det kunde vara något farligt, men de sa att det lät som stressrelaterat.
Jag har två veckor kvar tills semestern. Vad tror ni - har jag gått in i väggen? Är det bästa att härda ut i två veckor till och sen "satsa" på att vid behov bli sjukskriven längre i höst? Egentligen vill jag bara få vila nu. Jag kan inte sova på nätterna heller för jag är så uppskruvad.
Har tre dagisbarn och får ta största ansvaret själv pga makens jobb och pendelavstånd. De omorganiserar och han sitter lite osäkert just nu dessutom.
Började den här anställningen för ett halvår sen med att jag trappade ner min sjukskrivning, men talade inte om på anställningsintervjun att det var för utmattningssyndrom utan skyllde på magsår (delvis sant iofs). Det gör att det känns värre att komma nu och säga att jag nog bränt ut mig. Kollegorna har nog inte märkt något heller.
Är det farligt att bara köra på? Vad kan hända?
Trötta hälsningar