utantvivel

Äldre 13 Jun 21:50

13 svar

Kan en öppen relation vara lösningen?

Vi har ett problem i vår relation. Efter 9 år och två barn känner min fru inte längre någon attraktion till mig. Hon tycker att jag är vacker, men känner ingen attraktion. För hennes del är det inget problem eftersom hon inte heller känner något behov av det. För mig håller det däremot på att äta mig inifrån. Jag känner ett starkt behov av att känna mig behövd. Problemet handlar inte bara om sex, utan även om frånvaron av blickar och hångel.

Hon har föreslagit att jag skulle kunna träffa någon annan för att på så sätt få utlopp för mitt bekräftelsebehov. Men jag känner mig osäker till om det är det bästa. Jag har aldrig haft någon lust av att ha några tillfälliga affärer och känner mig inte särskilt polyamorös av mig. Helst vill jag bara att min ska fru ska längta lika mycket efter mig som jag längtar efter henne, men när nu det inte verkar vara något alternativ så skulle det kanske kunna funka om jag hittade någon annan kvinna att också umgås med. Det som oroar mig med detta är att jag skulle bli förälskad och att det skulle innebära slutet för vårt äktenskap. Även om situationen just nu är frustrerande så vill jag inte riskera en separation. Bortsett från avsaknaden av attraktion är vi båda nöjda med vår relation.

Finns det någon som befunnit sig i en liknande situation och som har prövat ha en öppen relation? Vad är era erfarenheter av detta?

Anonym (fgh)

Äldre 14 Jun 10:36

#1

Jag har funderat på det jag med, om jag ska träffa någon och ha sex med. Min man är nämligen ytterst sällan sugen.

Han har en depression som spökar och han har överlag en låg sexdrift så...

MEN, problemet är att jag inte vill att HAN har sex med andra och då blir det ju helt galet och snett.

I ert fall undrar jag ett par saker.

Äter hon p piller eller har annat preventivmedel? Jag har NOLL sexlust i princip när jag använder preventivmedel. Om inte min man tar initiativet (vilket han knappt gör då han själv har låg sexlust) så har vi sex kanske två.tre ggr om året.
Jag har nu slutat med preventivmedel pga att kroppen säger ifrån, jag mår inte bra av dem. Och nu börjar alltså bristen på sex bli ett problem..

Tar ni er tid för varandra som par? Är ni utan barn ibland, utan krav på sex så klart, men dejtar ni? Uppvaktar ni varandra, klär ni upp er för varandra?

Vet hon annars varför hon inte har sexlust? Är hon stressad? Tar hon allt ansvar i hemmet (var BRUTALT ärlig mot dig själv nu)? Många kvinnor tappar lusten för att de ser sina män som förvuxna tonåringar.
Har hon någon sexfantasi/fetish som kan införlivas i ert sexliv?
Det kan även vara något kroppsligt, eller så har hon helt enkelt en väldigt låg sexlust.

För mig har det varit så att när min man väl tagit initiativ, eller jag har 'tvingat' mig själv till det så har jag ju njutit i fulla drag. Men jag ska ärligt säga att jag lika gärna kunnat onanera.
Det går fortare, jag har orgasmgaranti och det är mindre svettigt och kladdigt. Jag blev bekväm helt enkelt. Min man är alltid mån om att jag ska få orgasm, men är inte min hjärna med så går det inte alltid hur mycket han än försöker.

Jag och många andra kvinnor måste ha hjärnan med i sexet. Jag märker att om jag tänker på sex så blir jag kåtare. När jag åt preventivmedel var sex något jag aktivt måste börja tänka på, nu utan så tänker jag på det många många gånger om dagen.
Män som är gentlemen, som uppvaktar (inte nödvändigtvis med saker som kostar) män som tar kassarna när jag bär tungt, som låter mig gå först genom dörren, som gör trista skitsaker för mig så jag slipper, ja såna män gör mig så vansinnigt kåt så det liknar inte nåt.
Och, en man som visar att han åtrår mig och vill ha mig gör mig också kåt.

Min man gör allt detta, men sporadiskt så vi har haft det tufft ett tag, men tack och lov har vi haft närheten, alltid kramats, alltid pussats och alltid tagit på varandra, men det leder liksom inte vidare till sex...

En sak till, jag är kåtast på morgonen så min man är galet trött och knappt vid medvetande, min man på kvällen när jag är svintrött, det har också spelat in för oss.

Anonym (D'archangel)

Äldre 14 Jun 12:43

#2

Det är jobbigt att göra slut. Jag tror många människor är blinda för hur långt de är beredda att gå för att inte göra slut.
Människor säger sig t ex vara nöjda med uppenbart ohållbara situationer. Typ; "Vi har inte längre sex, men det gör inget för har jag inget behov av det". Eller "Min partner tänder inte längre på mig, men vi älskar ju varandra ändå!".

Konfliktundvikande är en mycket stark kraft. När det börjar bli kritiskt I förhållandet så pratas det plötsligen asexualitet, platonisk kärlek och öppna förhållanden. Inte för att det är något som personerna skulle ha valt eller ens övervägt om det inte krisat I förhållandet. Det är kort man kastar in för att slippa vara den som gör slut.

Vem tror på allvar att ens partner tröttnat på sex? Människan är en sexuell varelse och väldigt få är nöjda med en situation där man inte får ligga. Om din partner slutar ligga med dig och säger att det är ok kan du med största säkerhet utgå från att det är bekvämlighet som är skälet att partnern inte gör slut.

För många barn växer upp I hem där föräldrarna inte ligger med varandra. Helt seriöst, det är ett problem. Jag vill att min dotter ska få se vuxna män och kvinnor som älskar varandra. Det är bra förebilder. Inte föräldrar som håller ihop för gammal kärleks skull och som ligger med någon annan nere på byn. Så funkade ju dåliga havererade förhållanden förr också, men man kallade det inte för "öppet förhållande" utan man sa som det var. Att dom har tröttnat på varandra.

Anonym (Sofia)

Äldre 14 Jun 12:57

#3

Anonym (D'archangel) skrev 2016-06-14 12:43:12 följande:

Det är jobbigt att göra slut. Jag tror många människor är blinda för hur långt de är beredda att gå för att inte göra slut.
Människor säger sig t ex vara nöjda med uppenbart ohållbara situationer. Typ; "Vi har inte längre sex, men det gör inget för har jag inget behov av det". Eller "Min partner tänder inte längre på mig, men vi älskar ju varandra ändå!".

Konfliktundvikande är en mycket stark kraft. När det börjar bli kritiskt I förhållandet så pratas det plötsligen asexualitet, platonisk kärlek och öppna förhållanden. Inte för att det är något som personerna skulle ha valt eller ens övervägt om det inte krisat I förhållandet. Det är kort man kastar in för att slippa vara den som gör slut.

Vem tror på allvar att ens partner tröttnat på sex? Människan är en sexuell varelse och väldigt få är nöjda med en situation där man inte får ligga. Om din partner slutar ligga med dig och säger att det är ok kan du med största säkerhet utgå från att det är bekvämlighet som är skälet att partnern inte gör slut.

För många barn växer upp I hem där föräldrarna inte ligger med varandra. Helt seriöst, det är ett problem. Jag vill att min dotter ska få se vuxna män och kvinnor som älskar varandra. Det är bra förebilder. Inte föräldrar som håller ihop för gammal kärleks skull och som ligger med någon annan nere på byn. Så funkade ju dåliga havererade förhållanden förr också, men man kallade det inte för "öppet förhållande" utan man sa som det var. Att dom har tröttnat på varandra.

Men hur vet barnen om att föräldrarna inte ligger med varandra? Jag har aldrig vetat något om mina föräldrars sexliv när jag var liten.

utantvivel

Äldre 14 Jun 19:19

#4

Anonym (fgh) skrev 2016-06-14 10:36:15 följande:

Äter hon p piller eller har annat preventivmedel? Jag har NOLL sexlust i princip när jag använder preventivmedel. Om inte min man tar initiativet (vilket han knappt gör då han själv har låg sexlust) så har vi sex kanske två.tre ggr om året.
Jag har nu slutat med preventivmedel pga att kroppen säger ifrån, jag mår inte bra av dem. Och nu börjar alltså bristen på sex bli ett problem..

Tar ni er tid för varandra som par? Är ni utan barn ibland, utan krav på sex så klart, men dejtar ni? Uppvaktar ni varandra, klär ni upp er för varandra?

Vet hon annars varför hon inte har sexlust? Är hon stressad? Tar hon allt ansvar i hemmet (var BRUTALT ärlig mot dig själv nu)? Många kvinnor tappar lusten för att de ser sina män som förvuxna tonåringar.
Har hon någon sexfantasi/fetish som kan införlivas i ert sexliv?
Det kan även vara något kroppsligt, eller så har hon helt enkelt en väldigt låg sexlust.

Det verkar som att ni har flera orsaker till avsaknaden av sexlust. Har du frågat din man hur han skulle ställa sig till att öppna upp förhållandet?

För vår del handlar det främst om två orsaker. För det första så tar min fru antidepressiva mediciner, men det gjorde hon redan långt innan vi träffades (och lär fortsätta göra livet ut), så det är inte orsaken till förändringen, även om det säkert hämmar lusten. För det andra så känner hon inte längre någon attraktion till mig. Hon säger att hon känner för mig som för en god vän. Varför hon känner så vet vi inte. Ingen av oss har ändrats särskilt mycket sen vi träffades, varken till utseende, personlighet, värderingar eller intressen.

För mig är inte avsaknaden av sex det största problemet (men så har vi å andra sidan ändå sex ca en gång/mån, vilket iofs är mycket mindre än vad jag skulle vilja). Det stora problemet för mig är avsaknaden av attraktion. Vi har närheten med kramar och pussar, men det finns ingen attraktion från hennes sidan. För mig funkar onani som ett acceptabelt substitut för sex. Men jag ser inget substitut för attraktionsproblemet inom det traditionella äktenskapets ramar.

Hon har visserligen varit ovanligt stressad pga jobbet senaste halvåret, men våra problem har kommit gradvis flera år tidigare. Vi har alltid varit mycket noggranna med att dela lika på hushållsarbetet.

Många som känner mindre lust beklagar sig över att en delorsak är en tjatande partner, vilket inte heller någonsin har varit en problem för oss.

När vi väl har sex är hon nöjd och brukar för det mesta få orgasm. Jag har misstänkt att hon, precis som du föreslår, skulle vilja prova på någon förändring i vårt sexliv, men något sådant intresse finns inte från hennes sida. Hon säger sig vara nöjd med hur det är med allting i vårt förhållande. Hon har ingen längtan efter något annat, vare sig för sex eller något annat.

Frågan är om ett öppet förhållande skulle hjälpa. I teorin skulle det kunna göra alla parter nöjda. Min fru får behålla vårt förhållande ungefär som det är, jag skulle få har kvar vänskapen med min fru samtidigt som jag får utlopp för mitt behov av att känna mig behövd och barnen skulle få fortsätta växa upp i en trygg och kärleksfull familj. Det som främst oroar mig är att jag vid en förälskelse till någon ny person skulle tappa min klarsyn (något jag av erfarenhet vet mig kunna göra) och då skulle ta ett ogenomtänkt beslut om separation.

utantvivel

Äldre 14 Jun 19:23

#5

Anonym (Sofia) skrev 2016-06-14 12:57:15 följande:

Men hur vet barnen om att föräldrarna inte ligger med varandra? Jag har aldrig vetat något om mina föräldrars sexliv när jag var liten.

Jag håller med dig. Barn bryr sig inte om hur deras föräldrars sexliv ser ut. Däremot är det viktigt att det finns en kärleksfull atmosfär hemma, men det är en helt annan fråga.

Anonym (fgh)

Äldre 14 Jun 20:30

#6

utantvivel skrev 2016-06-14 19:19:18 följande:

Det verkar som att ni har flera orsaker till avsaknaden av sexlust. Har du frågat din man hur han skulle ställa sig till att öppna upp förhållandet?

För vår del handlar det främst om två orsaker. För det första så tar min fru antidepressiva mediciner, men det gjorde hon redan långt innan vi träffades (och lär fortsätta göra livet ut), så det är inte orsaken till förändringen, även om det säkert hämmar lusten. För det andra så känner hon inte längre någon attraktion till mig. Hon säger att hon känner för mig som för en god vän. Varför hon känner så vet vi inte. Ingen av oss har ändrats särskilt mycket sen vi träffades, varken till utseende, personlighet, värderingar eller intressen.

För mig är inte avsaknaden av sex det största problemet (men så har vi å andra sidan ändå sex ca en gång/mån, vilket iofs är mycket mindre än vad jag skulle vilja). Det stora problemet för mig är avsaknaden av attraktion. Vi har närheten med kramar och pussar, men det finns ingen attraktion från hennes sidan. För mig funkar onani som ett acceptabelt substitut för sex. Men jag ser inget substitut för attraktionsproblemet inom det traditionella äktenskapets ramar.

Hon har visserligen varit ovanligt stressad pga jobbet senaste halvåret, men våra problem har kommit gradvis flera år tidigare. Vi har alltid varit mycket noggranna med att dela lika på hushållsarbetet.

Många som känner mindre lust beklagar sig över att en delorsak är en tjatande partner, vilket inte heller någonsin har varit en problem för oss.

När vi väl har sex är hon nöjd och brukar för det mesta få orgasm. Jag har misstänkt att hon, precis som du föreslår, skulle vilja prova på någon förändring i vårt sexliv, men något sådant intresse finns inte från hennes sida. Hon säger sig vara nöjd med hur det är med allting i vårt förhållande. Hon har ingen längtan efter något annat, vare sig för sex eller något annat.

Frågan är om ett öppet förhållande skulle hjälpa. I teorin skulle det kunna göra alla parter nöjda. Min fru får behålla vårt förhållande ungefär som det är, jag skulle få har kvar vänskapen med min fru samtidigt som jag får utlopp för mitt behov av att känna mig behövd och barnen skulle få fortsätta växa upp i en trygg och kärleksfull familj. Det som främst oroar mig är att jag vid en förälskelse till någon ny person skulle tappa min klarsyn (något jag av erfarenhet vet mig kunna göra) och då skulle ta ett ogenomtänkt beslut om separation.

Om jag frågar min man så är all tillit borta från hans sida tyvärr så det är inte aktuellt. Han har varit i ett förhållande där hans dåvarande sambo ville ha så men han sa nej och då valde hon att vara med andra iaf. Lägg därtill till att hans självkänsla är otroligt låg efter samma förhållande, men han är mycket bättre nu.

Åter till dig

Antidepressiva har min man också ätit och de förvärrade allt år för år som han åt dem. Han fick då verkligen anstränga sig för att bli kåt. Han har beskrivit det som att han inte kände något alls, glädje, sorg, lust, ingenting. Han fick medvetet ta beslut om att tänka på sex om han skulle bli sugen osv. Alla känslor var samma, som en rak linje, aldrig några toppar eller dalar.

Han trodde också att han skulle behöva äta dem livet ut då han är diagnostiserad med kronisk depression, men efter ett par månader som sambo med mig så kom han på att han glömt dem i flera veckor och så slutade han med dem och det märks ingen skillnad. Nu har han också börjat gå på hypnos (fick tips i en annan tråd här om det) och det verkar fungera kanonbra

Samma med preventivmedel för mig, det tar ett par år innan lusten helt försvinner, det tacklas av månad för månad tills den inte finns mer.

Så, det kan vara preventivmedel samt antidepressiva som gör att hon inte känner attraktion till dig.

Kan ju också säga att sex en gång i månaden låter som en dröm...

Ang din fråga, om det kan lösa något? Nej, jag tror inte det. Risken är, som du också befarar, att du faller för den andra personen eftersom närhet är en sådan viktig del för många när det kommer till förhållanden. Lite dumt kan jag tycka att det är att din fru talat om att hon inte attraheras av dig längre

Verkar som om vetskapen om det är ditt problem egentligen...

Risken är ju också stor, eftersom det är attraktionen du vill känna, att kvinnan blir förälskad i dig och så står du där och antingen håller henne på halster (elakt som fan) eller så får du göra slut och börja om. Ja, om nu inte du faller för kvinnan du också då..

utantvivel

Äldre 14 Jun 21:42

#7

Anonym (fgh) skrev 2016-06-14 20:30:20 följande:

Om jag frågar min man så är all tillit borta från hans sida tyvärr så det är inte aktuellt. Han har varit i ett förhållande där hans dåvarande sambo ville ha så men han sa nej och då valde hon att vara med andra iaf. Lägg därtill till att hans självkänsla är otroligt låg efter samma förhållande, men han är mycket bättre nu.

Åter till dig

Antidepressiva har min man också ätit och de förvärrade allt år för år som han åt dem. Han fick då verkligen anstränga sig för att bli kåt. Han har beskrivit det som att han inte kände något alls, glädje, sorg, lust, ingenting. Han fick medvetet ta beslut om att tänka på sex om han skulle bli sugen osv. Alla känslor var samma, som en rak linje, aldrig några toppar eller dalar.

Han trodde också att han skulle behöva äta dem livet ut då han är diagnostiserad med kronisk depression, men efter ett par månader som sambo med mig så kom han på att han glömt dem i flera veckor och så slutade han med dem och det märks ingen skillnad. Nu har han också börjat gå på hypnos (fick tips i en annan tråd här om det) och det verkar fungera kanonbra

Samma med preventivmedel för mig, det tar ett par år innan lusten helt försvinner, det tacklas av månad för månad tills den inte finns mer.

Så, det kan vara preventivmedel samt antidepressiva som gör att hon inte känner attraktion till dig.

Kan ju också säga att sex en gång i månaden låter som en dröm...

Ang din fråga, om det kan lösa något? Nej, jag tror inte det. Risken är, som du också befarar, att du faller för den andra personen eftersom närhet är en sådan viktig del för många när det kommer till förhållanden. Lite dumt kan jag tycka att det är att din fru talat om att hon inte attraheras av dig längre

Verkar som om vetskapen om det är ditt problem egentligen...

Risken är ju också stor, eftersom det är attraktionen du vill känna, att kvinnan blir förälskad i dig och så står du där och antingen håller henne på halster (elakt som fan) eller så får du göra slut och börja om. Ja, om nu inte du faller för kvinnan du också då..

Ja, då är det nog klokast för dig att inte fråga din man om öppet förhållande, om du inte tror att det vore sista utvägen. Kul att hypnosen verkar fungera! Hoppas det löser sig för er! Min fru försökte i början av vårt förhållande trappa ner på sina antidepressiva, men det var på väg att sluta illa, så det är inget alternativ.

Det var inte min fru som talade om att hon inte längre vara attraherad av mig. Det var jag som kände att den totala avsaknaden av ögonkontakt och passion från hennes sida gjorde att jag kände mig oattraktiv. Efter några månader kom hon själv fram till att hon inte känner attraktion och sa det rakt ut.

Jag håller med om att det vore elakt att hålla någon som man träffar på halster. Jag tänker mig snarare att jag skulle behöva vara öppen mot alla parter om hur förutsättningarna ser ut, nämligen att jag kommer att fortsätta dela mitt liv med min fru, men att jag är öppen för att träffas någon gång i månaden, men inte mer än så. Antagligen är det inte många som är intresserad av att ingå i ett sådant partiellt förhållande, men det är ju ett helt annat problem.

MimmiPigg90

Äldre 15 Jun 01:03

#8

utantvivel skrev 2016-06-13 21:50:03 följande:

Vi har ett problem i vår relation. Efter 9 år och två barn känner min fru inte längre någon attraktion till mig. Hon tycker att jag är vacker, men känner ingen attraktion. För hennes del är det inget problem eftersom hon inte heller känner något behov av det. För mig håller det däremot på att äta mig inifrån. Jag känner ett starkt behov av att känna mig behövd. Problemet handlar inte bara om sex, utan även om frånvaron av blickar och hångel.Hon har föreslagit att jag skulle kunna träffa någon annan för att på så sätt få utlopp för mitt bekräftelsebehov. Men jag känner mig osäker till om det är det bästa. Jag har aldrig haft någon lust av att ha några tillfälliga affärer och känner mig inte särskilt polyamorös av mig. Helst vill jag bara att min ska fru ska längta lika mycket efter mig som jag längtar efter henne, men när nu det inte verkar vara något alternativ så skulle det kanske kunna funka om jag hittade någon annan kvinna att också umgås med. Det som oroar mig med detta är att jag skulle bli förälskad och att det skulle innebära slutet för vårt äktenskap. Även om situationen just nu är frustrerande så vill jag inte riskera en separation. Bortsett från avsaknaden av attraktion är vi båda nöjda med vår relation.Finns det någon som befunnit sig i en liknande situation och som har prövat ha en öppen relation? Vad är era erfarenheter av detta?

Jag tycker ni kan testa att ha en öppen relation. En öppen relation behöver inte betyda att du/ni har sex med andra utan helt enkelt får utlopp för era behov (som för dig, att du vill känna dig behövd).

Kan du skilja på sex och kärlek så brukar det inte vara några som helst problem att hålla kärlekskänslor utanför det hela. Visst skapar du ett speciellt band med den nya personen men inte på samma sätt som med personen du älskar :)

genuine

Äldre 30 Jun 14:12

#9

Anonym (fgh) skrev 2016-06-14 10:36:15 följande:

Jag har funderat på det jag med, om jag ska träffa någon och ha sex med. Min man är nämligen ytterst sällan sugen.

Han har en depression som spökar och han har överlag en låg sexdrift så...

MEN, problemet är att jag inte vill att HAN har sex med andra och då blir det ju helt galet och snett.

I ert fall undrar jag ett par saker.

Äter hon p piller eller har annat preventivmedel? Jag har NOLL sexlust i princip när jag använder preventivmedel. Om inte min man tar initiativet (vilket han knappt gör då han själv har låg sexlust) så har vi sex kanske två.tre ggr om året.
Jag har nu slutat med preventivmedel pga att kroppen säger ifrån, jag mår inte bra av dem. Och nu börjar alltså bristen på sex bli ett problem..

Tar ni er tid för varandra som par? Är ni utan barn ibland, utan krav på sex så klart, men dejtar ni? Uppvaktar ni varandra, klär ni upp er för varandra?

Vet hon annars varför hon inte har sexlust? Är hon stressad? Tar hon allt ansvar i hemmet (var BRUTALT ärlig mot dig själv nu)? Många kvinnor tappar lusten för att de ser sina män som förvuxna tonåringar.
Har hon någon sexfantasi/fetish som kan införlivas i ert sexliv?
Det kan även vara något kroppsligt, eller så har hon helt enkelt en väldigt låg sexlust.

För mig har det varit så att när min man väl tagit initiativ, eller jag har 'tvingat' mig själv till det så har jag ju njutit i fulla drag. Men jag ska ärligt säga att jag lika gärna kunnat onanera.
Det går fortare, jag har orgasmgaranti och det är mindre svettigt och kladdigt. Jag blev bekväm helt enkelt. Min man är alltid mån om att jag ska få orgasm, men är inte min hjärna med så går det inte alltid hur mycket han än försöker.

Jag och många andra kvinnor måste ha hjärnan med i sexet. Jag märker att om jag tänker på sex så blir jag kåtare. När jag åt preventivmedel var sex något jag aktivt måste börja tänka på, nu utan så tänker jag på det många många gånger om dagen.
Män som är gentlemen, som uppvaktar (inte nödvändigtvis med saker som kostar) män som tar kassarna när jag bär tungt, som låter mig gå först genom dörren, som gör trista skitsaker för mig så jag slipper, ja såna män gör mig så vansinnigt kåt så det liknar inte nåt.
Och, en man som visar att han åtrår mig och vill ha mig gör mig också kåt.

Min man gör allt detta, men sporadiskt så vi har haft det tufft ett tag, men tack och lov har vi haft närheten, alltid kramats, alltid pussats och alltid tagit på varandra, men det leder liksom inte vidare till sex...

En sak till, jag är kåtast på morgonen så min man är galet trött och knappt vid medvetande, min man på kvällen när jag är svintrött, det har också spelat in för oss.

Fantastiskt bra analys av vad saker och ting beror på... Jag vill bara tillägga en sak angående onani.
Dåligt sex går utmärkt att ersätta med onani, men bra sex går aldrig ersätta.

Pentagram

Äldre 30 Jun 14:18

#10

Ett öppet förhållande kan funka när båda parter har förtroende för varandra och har en avslappnad inställning till sex. Det lär inte hjälpa för att RÄDDA ett förhållande.

Anonym (fgh)

Äldre 30 Jun 15:09

#11

genuine skrev 2016-06-30 14:12:09 följande:

Fantastiskt bra analys av vad saker och ting beror på... Jag vill bara tillägga en sak angående onani.
Dåligt sex går utmärkt att ersätta med onani, men bra sex går aldrig ersätta.

Tack.Du har så rätt i att dåligt sex går bra att ersätta med onani, men bra sex... Går icke att ersätta!

Min situation är helt klart förbättrad nu. Jag tog ut den förhatliga spiralen helt nyss och min kåthet kom tillbaka med pukor och trumpeter vilket gjorde min älskade man betydligt mer upphetsad så nu har vi haft mer sex på en v än vi hade per månad förut..

Nackdelen är rädslan för att bli gravid, men det får vi lösa helt enkelt.

genuine

Äldre 30 Jun 15:36

#12

Anonym (fgh) skrev 2016-06-30 15:09:43 följande:

Tack.Du har så rätt i att dåligt sex går bra att ersätta med onani, men bra sex... Går icke att ersätta!

Min situation är helt klart förbättrad nu. Jag tog ut den förhatliga spiralen helt nyss och min kåthet kom tillbaka med pukor och trumpeter vilket gjorde min älskade man betydligt mer upphetsad så nu har vi haft mer sex på en v än vi hade per månad förut..

Nackdelen är rädslan för att bli gravid, men det får vi lösa helt enkelt.

Låter jättehärligt! Kör hårt!
Jag har alltid haft stenkoll på min menscykel och har inte blivit oplanerat gravid någon gång under min aår som sexuellt aktiv. Så visst går det!

Anonym (fgh)

Äldre 30 Jun 19:00

#13

genuine skrev 2016-06-30 15:36:10 följande:

Låter jättehärligt! Kör hårt!
Jag har alltid haft stenkoll på min menscykel och har inte blivit oplanerat gravid någon gång under min aår som sexuellt aktiv. Så visst går det!

Ja, det är jättehärligt!

Jo, jag vet

Men har bara haft mens en gång efter att jag tagit ut spiralen

Och första graviditeten fick jag direkt jag slutat med p -piller, fick inte mens emellan så liiiite nojig är jag innan jag fått in rutinen. Problemet är dock att jag är som absolut kåtast vid ägglossning. Det är så pass att det blir plågsamt. Vasektomi diskuteras här hemma då jag helst inte ska sövas men att få tid går ju inte i rödaste rappet samt att här där vi bor kostar det ganska mycket.

Kan en öppen relation vara lösningen?

INNEHÅLL