Relationspsykolog som verkade oproffsig?
Har varit hos en psykolog/relationsterapeut imorse, och blev så överväldigad att jag inte kan släppa det fortfarande.
Sorry, blir lite långt.
Det hela började med att jag var gravid med min partner, som jag haft ett väldigt konfliktfyllt förhållande med. Dessa konflikter berodde till största delen på hans djupa svartsjuka, total kontroll och aggression på gränsen till våld, som följd av svårigheten att hantera hans ångest.
Jag hunnit att avbryta förhållandet och utvisa honom från mitt hem innan jag fick veta att jag var gravid. I och med att vi båda ville behålla barnet så ville vi försöka att få det funka. Fem veckor gav jag till min partner för att han skulle visa sitt ansvarstagande och viljan att göra förändringar, visa mig respekt och förtroende som krävdes för att jag skulle bli övertygad om att vi kan ha det stabilt och lugnt och fokusera oss på barnet. Men mina förhoppningar var förgäves, i och med att min partner blev istället handlingsförlamad och visade noll engagemang, och till och med betedde sig ganska illa..så jag var nära till abortbeslutet när vi kom på första besöket till denna kvinnliga psykolog.
Redan vid första samtalet började hon angripa mig och berätta mig vad mina problem var och varifrån de kommer på ett ganska grovt sätt, utan att jag ens hunnit att öppna munnen och berätta varför vi kom. Jag blev paff. Några psykologer såg jag i mitt liv men det var något nytt, när en psykolog ser mig första gången och frågar om min barndom och utifrån själva faktum av att mina föräldrar skilde sig när jg var 12 drar människan slutsats att jag blev skadad av detta och utifrån det att jag hittade min första kärlek när jag var 15 och var ihop med mannen i 9 år drar hon slutsats att jag inte tål att vara ensam och sökte efter att vara bunden till någon man. När jag försökte att invända och förklara något, tolkade hon det direkt som förnekelse.
OK, tänkte jag. Sen var det min partners tur att berätta om sin bakgrund, och då blev psykologen plötsligt superlyhörd och full av empati, hon verkade hitta direkt en orsak till alla hans bekymmer (låt oss säga en viktig händelse i hans liv). Partnern blev glad av att det verkade vara så lätt för honom, och för att hon liksom knäckte mig, jag är ju så felfri och nu baaam! jag är värdelös enligt henne!
Psykologen och min partner träffades nån gång igen. Och idag tänkte jag gå och försöka att prata genom mina känslor kring abort som jag gjort, eftersom att det var ett tungt beslut, jag saknar det lilla livet som var i mig enormt, och vi har känslor kvar för varandra - jag och partnern (relationen är i en palliativ fas)..
Det första hon gör efter att jag försöker att berätta lite bakgrund till de känslor jag måste bearbeta nu, är att skrika på mig och avbryta alla mina försök att nämna min partner (jag fattar att det är alltid ens egna problem man ska prata om med psykologen, men det är omöjligt att undvika att nämna verkliga handlingar som påverkade en!), sen säger hon till mig att jag är väldigt aggressiv och verkade hatisk redan vid första besöket. Då blev jag paff igen. Hatisk? Aggressiv? Oj.
Sen blev hon väldigt otrevlig och förklarar för mig att hon inte tänker att diskutera min partner på något sätt och att det inte är min businness vad de pratar om, men sen säger hon till mig att hon läst mina SMS till honom och att hon vet hur jag är! Men när jag säger att min partner sa att de diskuterade mig vid deras samtal och hon gav honom vissa råd och verkade partisk, vilket jag skulle gärna be henne att inte göra, blev hon arg. Så jag, bitch, fick inte nämna min partner, stackars killen, men det verkade helt ok att läsa mina SMS till honom och ge honom hennes dömande kommentarer och råd.
Fattade att det var waste of time för mig att vara där, psykologen verkade förtjust i min partner, (jag kan förstå det, en snygg ung man som är dessutom så trasig och i behov av förståelse och tröst..). helt fucking otroligt! haha
Har ni hört/sett något liknande?