• Harrysson1995

    Positiv och förvirrad..

    Hej!

    Jag gjorde ett test för ca 2 veckor sen, och det var positivt och det stog ?gravid 2-3?.
     
    Jag har fått en miljon tankar i huvudet sen dess, och har pratat med pappan om det.
    Han och jag har träffats sen i februari så i ca 4 månader bara, men vi har umgåtts in princip hela tiden när vi inte jobbar. Han har ett stort hus på landet, är egen företagare och är några är äldre än mig, som bor i en lägenhet just nu, men har varit hos honom mestadels den senaste tiden.
    När vi pratade om det, så sa han att jag fick bestämma men att han tycker det kunde väntat. Och jag håller med honom, om det, kunde det här inte hända om typ 1 år eller något..? Men nu är det som det är, och jag var i början säker på att jag ville göra abort, bland annat för att vi inte har träffats så länge och inte känner varandra helt än.. Men nu senaste dagarna har jag börjat tvivla och jag har fått för mig att magen har vuxit och tänk att det är en växande lite krabat där inne! Var på dop förra helgen och där var det massa barn och flera hög gravida, kunde bara drömma mig bort där. Grejen är attt jag älskar barn och det gör killen med, och eftersom han börjar närma sig 30 så är det kanske på tiden för barn med, vad vet jag.

    Jag vet inte vad jag ska tänka, göra, fundera på. Jag känner att jag gärna vill ha barn med den här mannen och det kommer funka kanon bra tror jag, men när vi inte känt varandra så länge. När han säger så där att han gärna väntar..

    Någon som har suttit i liknade sits? Någon som har tips på hur jag ska tänka. Jag är en tjej på 21 och har alltid drömt om barn tidigt, men är osäker nu..

    Hjälp tack!

    /Förvirrad tjej

  • Svar på tråden Positiv och förvirrad..
  • Linnis92

    Jag och min sambo hade varit tillsammans i 5 månader när vi blev gravida, nu har vi precis fått våran tös och är så himla lyckliga :)

    Visst, vi hade inte känt varann länge, om det nu är ett måste men finns inget som säger att vi har sämre chanser tillsammans än folk som varit tillsammans i flera år :)

    Kan tillägga att jag är 24 och han är 34.

  • Lenole

    Personligen hade jag inte gjort abort om jag kände att jag kunde ta hand om barnet. Kan du det, ekonomiskt, känslomässigt, praktiskt? Kan du det även om det tar slut med mannen? Är mannen en lämplig pappa? Kommer han att ta sitt ansvar även om ni separerar? Är han en person du kan tänka dig att ha att göra med resten av livet även om ni gör slut?

    Mina föräldrar hade varit tillsammans i tre månader när min mamma blev gravid. Min kompis tjej blev gravid innan de ens var tillsammans . Jag och min man hade varit ihop i tio år innan barnen kom. Vi har hållit ihop allihop, men man har aldrig några garantier.

  • Harrysson1995

    Vad mysigt, grattis!! :)


    Jag håller helt och hållet med dig om det, man kan ju inte bestämma hur framtiden blir. Så varför inte ta vara på det och leva lyckliga redan nu som sagt!


    Är det någon skillnad tror du om han är 10 år äldre än en själv? Min är det med nämligen.

    Vi båda har jobb och tjänar bra och det skulle nog funka praktiskt också det tror jag allt.  Skulle det ta slut med honom så skulle jag klara mig ekonomiskt, det tror jag allt då jag jobbar på en stor verkstad och tjänar bra. Han skulle vara lämplig, han sa att han vill ha barn men att han hade velat vänta. Ja ska prata mer med honom om det här, ville bara skriva av mig lite här.


     


    Som jag skrev innan så tror jag inte heller som sagt man kan tänka så riktigt, för man vet ju inte vad framtiden att erbjuda. Troligtvis ett långt och stadigt förhållande med samma pappa hela livet. Man får tro på det bästa! :)


     

  • Linnis92
    Harrysson1995 skrev 2016-06-15 20:12:51 följande:

    Vad mysigt, grattis!! :)

    Jag håller helt och hållet med dig om det, man kan ju inte bestämma hur framtiden blir. Så varför inte ta vara på det och leva lyckliga redan nu som sagt!

    Är det någon skillnad tror du om han är 10 år äldre än en själv? Min är det med nämligen.

    Vi båda har jobb och tjänar bra och det skulle nog funka praktiskt också det tror jag allt.  Skulle det ta slut med honom så skulle jag klara mig ekonomiskt, det tror jag allt då jag jobbar på en stor verkstad och tjänar bra. Han skulle vara lämplig, han sa att han vill ha barn men att han hade velat vänta. Ja ska prata mer med honom om det här, ville bara skriva av mig lite här.

     

    Som jag skrev innan så tror jag inte heller som sagt man kan tänka så riktigt, för man vet ju inte vad framtiden att erbjuda. Troligtvis ett långt och stadigt förhållande med samma pappa hela livet. Man får tro på det bästa! :)

     


    Skillnaden som jag tycker är att han har en helt annan mognad än killarna i min ålder, det kanske inte är konstigt.

    För honom var det självklart att sätta sina egna intressen åt sidan för vårat liv med barn. Som exempel. Han hade visserligen ett barn sedan tidigare så han visste vad det handlade om.

    Jag var tillsammans med mitt ex i 7 år och det tog slut, alltså hade inte vi bättre förutsättningar än jag och min nya partner, bara för att vi hade fler år tillsammans.
Svar på tråden Positiv och förvirrad..