Behålla eller abort.. Tvekade ni någonsinn?

Japp jag höll på att vela o fundera i en vecka innan jag bestämde mig för att behålla. Va 19 år o tog studenten 2 månader tidigare

Vad fick dig att välja det, om du velade innan? Var det något speciellt? Hur är det att få barn så tidigt, är själv 21 nu. Något man ska fundera extra över tycker du? Några tips? :)

Alltid tvekat

Med första var det för att det var ostabilt med sambon.. (jag visste inte om de, utan fick veta av en slump att han raggade på andra tjejer och kände sig tveksam på oss..)

Tvekade fram till v.16, där gick min gräns och det blev att behålla, även om jag då och då tvekade på om de var rätt beslut

Andra gången var det för att jag var osäker på sambon, det var inte planerat alls! Velade fram och tillbaka och till slut blev de bara mer och mer negativt, jag hade precis blivit bra från en förlossningsdepression, jag mindes knappt första tiden med första, graviditeten och förlossningen var otroligt jobbig och färsk i minnet, jag var inte psykiskt eller fysiskt redo för en till graviditet och barn.. så det blev abort

Bästa beslutet för mig, vårt barn och vår familj, aldrig ångrat det.

Nu tredje gången har jag haft tankar om det, men de är mest för att jag mår så dåligt (varenda bivekning man kan få typ) och har dåligt samvete för att jag inte orkar eller kan göra något

Men de är inget beslut jag kommer ta, försöker bara stå ut, för vill ha ett till barn, trots hur jobbig vägen dit är

Det va mycket tankar om ekonomin, killen hade jobb men jag hade bara sommarjobb o sen va det om hur livet skulle förändras. När jag pratade med folk om det ekonomiska så sa de att det fixar sig så tänkte jag bara på "livet" va jag beredd på ansvaret, skippa de sena kvällarna o sovmornarna. Jag hade vuxit över det där med festande redan. Man kommer alltid att möta folk som har nåt emot de val man gjort, åldern när man blev förälder, antal barn, vilket jobb du valt etc. Är du beredd på ett ansvar för en annan människa som pågår 24/7, har du festat klart, är du okej med att stiga upp tidigt pga nån annan. Jag ångrar inte en sekund att jag valde som jag gjorde, hade däremot ofta dåligt samvete för att jag ens tänkte abort. Detta är 10 år ( o en månad) sen o nu är han storebror till snart fem helsyskon

Ja, jag har tvekat jättemycket. Precis innan jag fick veta hade jag sagt att jag skulle flytta ut. Så jag funderade på om det var bättre att göra abort och försöka igen om vi löser allting. Men jag vill så otroligt gärna ha barn, och har velat det jättelänge. Jag är snart 32, jag orkade bara inte med tanken på att ge upp. Men det kan vara ett otroligt jobbigt beslut. Det kan kanske hjälpa att prata med någon utomstående? Tex barnmorska eller kurator. Att reda ut sina egna känslor i såna här situationer är inte lätt.

Vi ville inte ha fler barn och det kom som en chock att jag var gravid. Vi träffade en kurator för att ventilera tankar, hon gav oss rådet att skriva upp var för sig allt som skulle kännas bra med att behålla graviditeten och allt som kändes dåligt med att behålla graviditeten samt allt som kändes bra med att göra abort och allt som kändes dåligt med abort.

Tillslut bestämde vi oss att vårt initiala beslut om att ta bort det var rätt. Jag grät i flera dagar och hela min kropp skrek att det var fel beslut. (Kan ju ha en del med hormoner att göra...) Så vi omvärderade och behöll. Är nu i v.18 och visst går tankarna ibland till vad sjutton har vi gett oss in på...

Kuratorn sa en bra grej och det var att oavsett om vi väljer att behålla eller ta bort, skriv ned och spara hur ni kom fram till det beslutet för det är så lätt att glömma och sen börja tvivla.

Lycka till!