Mamma till sin mamma
Ja nu sitter jag här, omvårdnadsproffset. Undersköterska sen måmga år med min mamma på boende sen två dagar. Hon är förbannad, ledsen och irriterad. Känner sig överkörd, gammalt sjukvårdsbiträde som hon är. Hennes kognitiva svikt är en stor problematik. Hennes närminne är för 10 sekunder... En livskraftig, aktiv kvinna. Föreningsmänniska med ett stor umgänge. Vänner som själv är gamla och har nog med sitt. Har kämpat ett år med mamma nu, men allt har sin tid. Det slutat med att jag var tvungen att göra något, innan hon hamnade i misär. Igår grät jag på kvällen när jag kom hem, bad min far i himmelen om förlåtelse. Att jag nte fixar att hjälpa henne mer på egen hand. Jag är helt slut, men det är min mamma med. Oj vad hon lider... Min lilla mamma.
De här måste upplevas, för att förstå hur inni helvete jobbigt det är för anhöriga. Men min mamma lider mest. Hoppas det dyker upp en snygg man, på boendet som skulle göra mamma kär. Hon har livsgnistan, då hon upplever sig som ung... Riktigt ung. Love you, min mamma!