Dags igen

Har du någonsin känt dig så ensam att du glömt bort dig själv? Du liksom glömmer bort att du är en människa som du spenderar hela din tid med..så känner jag.

Trots 2 barn och en man så känner jag mig ensam. Känslan kväver mig på natten och kväver mina tårar. Jag gråter så..djupt. inget ljud, ingen luft brösten stramar åt sig. Och jag känner mig själv skrika inombords. Jag känner hur jag river sönder min egen själ. Jag känner hur ont det gör men men endå så mår jag bra av att göra det. Jag mår inte bra av att göra det utan jag känner hur det straffar mig. Jag känner mig utfrusen, känner mig värdelös..ej älskad.

Vad har Jag gjort i mitt liv för att förtjäna en sån smärta? Finns ingen Gud jag inte frågat, men får aldrig något svar. Vad är det för straff jag får ta? Alla pekar på mig, allt är mitt fel.. det är mitt fel att jag fått ta emot slag mot min kropp av mannen som borde skydda mig. Det är mitt fel att han spottar ut alla ord, det är mitt fel alltihop.. aldrig är det hans.

Har du någonsin legat bredvid den du älskar och allt du velat är en kram? En arm över dig?.. så känner jag varje natt. Tanken av att se en rygg hela natten klår sönder mig.

Har du någonsin rört vid människan du älskar men denna går undan? Det händer mig jämt.. och efter varje gång så blir jag så arg på mina händer för att dem rör vid honom. Varför kan jag inte bara låta bli.

Vad gör jag för fel.. vad är det för straff jag får ta.