Förvirrad av känslor

Jag insåg att jag var bisexuell i årsskiftet efter att ha förnekat och förträngt de sedan mellanstadiet. Jag har en kollega som jag alltid tyckt varit speciell för mig. Som en slags förebild. Har svårt att vara avslappnad i närheten av och svårt att våga prata med henne.

Jag blev livrädd och började tro att jag hade fått känslor för henne tidigt i våras och kände mig förtvivlad för det är en person jag inte kan vara kär i. Allt skulle blir så himla jobbigt då. Att vara olyckligt kär i någon är de hemskaste som finns enligt mig. Jag fick självmordstankar. Men valde att försöka acceptera dem känslorna/tankarna jag hade och upplevde att dem slocknade succesivt ju mer tiden gick.

Jag har svårt att låta bli att titta på henne och tänka på henne. Jag älskar hennes skratt och blir glad i hela mig när hon är glad. Jag fick även låna en tröja då min tröja gick sönder i dragkädjan för ett tag sedan och jag blev omättligt lycklig och hade svårt att sluta le. Jag kände att den luktade gott och luktade sedan på insidan av den och det blev som en drog för mig. Kände mig varm och glad i hela kroppen. Men också skam över att jag tyckte att den luktade gott.

Inatt drömmde jag att vi kysstes och vaknade strax efter.

Jag känner mig helt förvirrad. Känns som jag kommer spricka av förvirring och känslostormar.

Jag önskar jag inte kände så här.

Har någon varit med om liknande eller samma sak?