Finns barnlösa singelkvinnor på Familjeliv som längtar efter familj?

Det är numera ett ganska stort överskott på män i Sverige så en kvinna som vill hitta sig en man att skaffa barn med kan betydligt lättare hitta en, än en man som försöker hitta en kvinna att skaffa barn med.

Alltså är det ganska sällsynt med friska, socialt fungerande, arbetande barnlösa singelkvinnor som inte lyckas hitta en partner. Jag tror inte det är en särskilt stor andel av kvinnorna som faller in i den kategorin på Familjeliv.

Friska människor börjar det generellt vara snålt med. Har för mig att över 50% av befolkningen har diagnos/er. Och då räknas inte ens tjocka som ännu inte blivit sjuka in.

Det är ganska få som är helt igenom friska både mentalt och fysiskt. Så friskhet är egentligen inte så väldigt relevant (om man inte blivit steril då).

Som är tillräckligt friska för att kunna bli gravida, föda och ta hand om ett barn.

Inga fler som vill rösta i tråden?

Jag finns ivf. ; (

Jag är singel och planerar barn inom 3 år med hjälp av inseminering. Har längtat efter barn sedan jag var 13, du är jag 19 och snart är det dags :D Är så extremt taggad på familjelivet att det är sjukt, tänker på det varje dag. 

Så du tänker skaffa barn på egen hand? Vill du inte ha en man/pappa till barnet?

Yes, det är min plan. Det finns fler nackdelar än fördelar för mig att ha en partner. Jag vill exempelvis att mina barn ska vara just mina, jag vill inte att en annan människa ska ha rättigheter till dom. Jag vill inte behöva dela mina barn med en annan människa ifall ett förhållande skulle gå isär. Jag vill kunna lägga all fokus på mig och mina barn, tex sova när dom sover, ha egentid när jag har barnvakt osv. Jag vill inte känna mig tvungen att ha sex med en man för att hålla vårt förhållande vid liv. Jag vill inte behöva vänta på att hitta rätt man. Jag vill bestämma allt själv, från inredning till kläder till leksaker till namn, gudföräldrar, kost, tv/film, husdjur och uppfostran själv. Jag vill inte behöva kommer överens om allt jag vill göra, kompromissa och tjafsa om saker jag vill göra. Jag vill ha all tid för mina barn. Jag slipper dessutom träffa en mans familj och behöva träffa dom vid högtider osv. Jag kan fokusera på min egen familj.

De enda nackdelarna jag ser är att barnen i framtiden kanske vill veta vem deras biologiska pappa är, att min familj inte kommer att förstå, att jag bara kommer ha en inkomst (men samtidigt slipper jag en mans utgifter som tex mat och kläder som ändå skulle ta upp en del av hans inkomst), och att jag kommer behöva ta allt själv på gott och ont. Ingen sovmorgon där mannen tar barnen, inget komma hem till en middag lagad av barnen och min man osv. Men jag är så självständig jämt att jag inte tror att jag skulle må bra i ett förhållande, jag vill bestämma allt och skulle bli tokig om en man gjorde saker med mina barn som jag inte gillade.

Långt svar men ville förklara varför lite. :) Sen finns det ju dom värsta fall där pappor dödat sina fruar och sina barn, våldtagit eller misshandlat sina barn, kidnappat sina barn, fått vårdnaden om sina barn själv osv osv. Nu är ju inte alla män sådana tack gode gud, men varför riskera det? :)

 

Eh... 
Barnen kommer inte vara "just dina", de kommer att vara sina egna, och du kommer aldrig mer få bestämma något alls från den dag de föds.
I övrigt håller jag med dig att det är en enorm fördel att skaffa barn på egen hand jmfrt med en man (har testat båda), men jag har hört att det _kan_ bero på mannen i fråga

Jo, mina barn är mina enligt lag tills dom blir myndiga. Jag kommer bestämma vad dom ska äta, vilka kläder som ska köpas, vilka leksaker som ska köpas, hur deras rum ska inreda, vilken förskola dom ska gå på, vilken skola dom ska gå på, när dom ska gå och lägga sig, hur länge dom får se på tv, vilka sporter dom ska gå på, hur dom ska sköta sin hygien osv osv. Ett spädbarn bestämmer ingenting själv? Så klart det är föräldern/föräldrarna som bestämmer xD Barnet är ju en egen individ som kommer ställa krav och vilja vara med och bestämma i framtiden men poängen är att jag slipper ta den diskussionen med en partner, det räcker nog med en envis tonåring sen tror jag. Mina föräldrar bråkade jättemycket om hur dom skulle uppfostra mig, pappa vill tvinga mig att äta kött, mamma ville låta mig äta det jag ville. Pappa ville tvinga mig att plugga, mamma ville låta mig ta egna beslut och ansvar. Dom bråkade om allt och gör fortfarande även fast dom är skilda nu. Jag vill inte behöva bråka om saker, det tar så mycket energi. Och att hitta en människa som tycker lika om allt är i princip omöjligt och kommer ta för lång tid. Om en perfekt man faller ner från himlen och landar framför mig kanske jag gifter mig i framtiden, men barn kan man fixa själv och det tänker jag göra. :)

 

Gjorde du inseminering? :)