Hur lär jag av mig och barnen att inte behöva höja rösten för att de ska göra som jag vill?

Sluta tjata...?  Förvänta dig de kommer första gången.

Och ta mer tid på er, så du har tid att vänta ut dem.

Höja rösten och skrika är sällan en fungerande metod. Men du har rätt i att barnen i de situationer du beskriver ska kunna göra som du säger, men det brukar fungera bättre om man istället "sänker" rösten och låter bestämd. Barnen bör kunna ha respekt för dig när den allvarliga rösten kommer fram. Du får helt enkelt lära dem att i vissa lägen gör man som föräldern vill.

Om du har svårt att naturligt ha en bestämd röst för dessa situationer kan du öva när du är ensam på en röst (och kroppsspråk!) som så att säga har pondus och inger respekt utan att låta arg.

Men vad gör jag om de inte kommer efter första tillsägelsen. Tex på morgonen. Jag brukar säga att nu ska vi snart gå, dags att sluta leka/stänga av tv:n osv.

Och sen kanske fem min senare säger jag att nu är det dags att gå ut i hallen och klä på sig.

Om vi skulle börja tio min tidigare med detta och det hela flyter (vilket det oftast gör när de väl kommit ut i hallen), då lämnas de onödigt tidigt och jag får stå och vänta på bussen tio min längre. Därav avvägningen om vilken tid som är lämplig.

Vad gör jag om de inte kommer när jag sagt till? Hur undviker jag att tjata?

Jag kände också att jag hade hamnat i en dålig spiral där både jag och sonen (5 år) tenderade att skrika på varandra. Framförallt på morgonen när vi var trötta och det var bråttom. Men vi gjorde så att vi pratade om det i helt lugn samtalston en dag vid middagen och jag sa att jag tycker det är så tråkigt när vi skriker och att jag blir ledsen när vi göra så mot varandra. Han höll med om att det inte alls kändes bra. Så jag sa att om jag skulle försöka att skrika mindre så kanske sonen kunde göra det också? Det gick han med på. Så vi "övade" båda två och nu höjer jag mycket sällan rösten. Hans lyssnande är ungefär i samma omfattning som förut. Så tjatande kommer jag inte ifrån ibland men det är i alla fall en trevligare stämning hemma nu och det tycker jag är mycket värt.

Bara testa att göra det du ska och kommentera ditt beteende inte barnens.

Exempel:
1) Nu ska vi gå till bussen, så nu tar jag på mig jacka och skor.

När du är klar så går du ut genom dörren!
Givetvis hjälper du barnen med det du brukar, men förväntan ska vara att de gör det som krävs tex börjar klä på sig jackan.

2) Nu sätter jag mig och äter.
Kommer de inte då så kan man fortsätta att kommentera:
Nu tar jag av maten och äter, när jag är klar så dukar jag av och sen blir det ingen mer mat idag.

Prata om förväntat beteende, istället för att kommentera det som inte fungerar.

Exempel:
1) VI måste bli bättre på att komma i tid till bussen. När jag säger till att vi ska gå så förväntar jag mej att du/ni kommer direkt och klär på er ytterkläderna.
(Istället för att säga: Ni får inte fortsätta att titta på TV, eller ni måste sluta att bara sitta och titta istället för att klä på er)

2) Nu har jag lagat mat och då ska ni komma och smaka maten.
(Istället för att säga: Ni måste sluta leka nu.)

Försöker man att alltid berätta VAD barnet ska göra, istället för vad det inte ska göra, samt är tydlig med vad som händer ifall man inte gör det man ska, så flyter en hel del på lite bättre.

Ytterligare ett exempel:
Fötterna ska vara stilla nu när vi äter mat, annars måste du gå ifrån.
(Istället för: Sluta stampa/sparka med fötterna! Nu har jag sagt till 3 ggr...)

Tänkte precis som detta, men förbered barnen kvällen innan och tala om att imorgon tänker jag inte tjata en enda gång utan jag säger till och då är det det som gäller. Jag tycker i regel att barnuppfostran ska vara "fri och härlig" men det är frihet under ansvar och om barnet inte tar ansvar för sin del så måste det bli tydliga regler. Kan man inte sluta spela på sin surfplatta när det är dags för middag, ja då får man inte ha surfplattan innan middagen imorgon för man har visat att man inte fixar det (som exempel. Är ju svårare när det gäller lek...)

Själv försöker jag fokusera på att säga saker som ska göras, och mindre på det som ska sluta göras. T ex "nu vill jag att ni stänger av TVn". Om de inte gör det, gör jag det åt dem. Sen blir det "nu vill jag att ni går och borstar tänderna". Gör de inte det, leder jag dem i armen till badrummet. Etc.

Jag kör ändå på detta att börja tidigare och räkna med att det tar lång tid. Hellre det och att slippa bli arg även om jag kommer 10 min för tidigt. Man kan ju passa på då att mobilsurfa eller lyssna på musik eller något de 10 minuterna man får vänta på bussen. 

Sen förberedelse är A och O. 20 minuter innan vi ska gå brukar jag börja förbereda var 5:e minut och tala om hur länge det är tills vi ska gå t.ex. Det brukar fungera.