Är det vanligt att "mammavänner" räknas som ytliga vänner för de flesta?

Jag kände likadant i min mammagrupp. Eller vi hade regelbundna träffar så problemet var inte att folk inte hörde av sig. Kändes mer som att jag aldrig kom in i gänget och att det var ganska ytligt. Valde till sist att strunta i gruppen och tror inte jag kommer söka mig till någon ny med barnet som kommer snart. 

Tror det är sällan man riktigt klickar med folk och jag har heller inte många vänner att umgås med. Bara ytliga bekanta jag skulle kunna ringa för en fika men det vill jag inte. Orkar inte lägga energi på menlösa relationen. Har några få nära men ena bor långt bort. Är tur man har familjen. 

jag umgicks bara med folk ur föräldragruppen så länge vi var barnlediga, sen hörde ingen av sig. Jag kände ingen före och de man lärde känna blev just så, ytligt. Jag fick inte några nya "riktiga" vänner

Känner du dig inte ensam? :( Jag känner mig jätte ensam utan vänner... vet inte vad jag ska ta mig till.

Jättetrist tycker jag att det ska behöva vara så :(

Jag träffade massor av mamma/pappaföräldrar under F-ledigheten. Vissa "klickade" det jättebra med och jag har idag 8 år senare kontakt med några av dem. En av mammorna är idag min bästa vän! Några avslutade jag relationen med då vi inte hade samma värderingar mm. Jag är väldigt social av mig och har stort behov av människor i min vardag för att må bra,så jag förstår att det är jättetrist att inte ha någon att umgås med. Jag kan ibland under vissa perioder känna mig ensam jag med när alla är upptagna med sitt,men jag fixar det bättre idag.

Inte direkt. Jag har en bästa vän jag ses med iaf någon/några gånger per månad. Sen hade jag en jag blev tajt med i skolan som flyttade uppåt nu men som jag håller kontakten med.
Sen är min man min allra bästa vän. Vi trivs verkligen i varandras sällskap och gör det mesta ihop. Och barnen tar mycket tid också så nej, ensam skulle jag inte säga att jag känner mig. Sen saknar jag kanske någon att kunna hitta på grejer med utanför familjen som man är riktigt tajt med. Jag och min bästa vän ses mer och fikar bara och pratar en massa. Har känt varandra så länge så hon känns som en syster. Sen har man ju övriga familjen man träffar men de håller jag också på avstånd då det är ett mycket speciellt gäng. 

I mitt fall är det mycket självvalt. Är väldigt social och har lätt att träffa människor men efter ett tag stör jag mig på dem och backar. 

Okej :) Skönt att du har en bästavän. Jag har en nära vän men hon bor i en annan stad. Skönt att du är nöjd med din tillvaro och människorna runt omkring dig! Jag är tyvärr väldigt sällskapssjuk av mig och känner mig lätt ensam om jag inte har träffat någon vän på en vecka eller två..

Åh vad härligt att du har fått en bästavän via en mammagrupp! :) Önskar jag också kan hitta en sån nära vän någon dag.

det kanske går att knyta nya kontakter genom öppna förskolan eller andra aktiviteter man gör när barnen blir äldre?

Ja det går säkert. Öppna förskolan är dock stängt till mitten av augusti..

Jag kunde inte riktigt med det där föräldrar grupp grejen. kände inte att jag passade inte så har med bägge mina små struntat i föräldragruppen. och tyvärr har jag inte nära kompisar som bor i samma stad heller. då får jag eller dom åka typ 5 mil. men jag har bara umgåtts med min väninna som då inte har några barn. eller sambon och så barnen. visst jag känner fortfarande att det kan bli lite ensamt till och från.

jag är så dålig på att få nya vänner, för oftast är det precis som du skriver jag som måste höra av mig hela tiden och sånt orkar jag inte, då känns det bättre att vara ensam eller så.

sen tycker jag det kan vara svårt många gånger i dessa föräldrar grupper då när jag gick första gångerna var det kvinnor som låg i åldrarna 35-40 och jag själv var 23. så jag tror nog tyvärr att det var därför jag inte riktigt kom in och kände mig då istället utanför :(

Jag tror det är väldigt olika, de flesta mammorna jag träffat har jag inte fortsatt träffa när barnen blivit större. Har klickat med en mamma och vi umgås fortfarande. Så väldigt olika men det är jätteskoj att ha följts åt med våra barn så länge

Personer jag träffar i egenskap att vi bara är mammor blir oftast ytliga bekanta, precis som kollegor vars enda likhet är att vi jobbar på samma ställe. De jag blivit vän på riktigt med har haft fler gemensamma intressen, tankar eller vad det nu kan ha varit.