• Anonym (=()

    Extrem ångest efter separation

    Hej där!


    Min flickvän och jag bestämde oss för att bli särbos då jag inte vart kär och tänkte att detta skulle ändra det hela. Senaste året har jag gett nästan ingen kärlek alls, men jag har ändå trott på oss då jag tycker hon är helt perfekt och skulle inte förstå varför det inte skulle vända. Vi båda föll vid första ögonkastet och haft extremt stark kärlek under våra 5 år - förutom nu det sista.


    Hur som helst, efter cirka 5 dagar som särbos så hör hon av sig och vill göra slut, i det ögonblicket känns det helt rätt, så jag gör ingenting för att övertala henne att försöka mer. Det kom dock som en chock då jag trodde ändå att hon var kär i mig, men tydligen inte. 


    Nu var det 4 dagar sedan sen vi gjorde slut, det kändes bra hela helgen då jag umgicks med vänner och var ute osv. Men direkt när helgen tog slut och vardagen var tillbaks så fick jag en extrem ångest, och jag brukar inte ha det. Känns som jag förstört allt, nu vill jag ingenting hellre än att vi ska bli tillsammans igen. Hatar att gå o lägga mig, kan inte sova alls på nätterna.


    Jag berättade för henne hur det låg till, att jag har panik och undrade om vi kunde snacka lite. Så hon kom över igår, jag undrade om vi kunde åka iväg över helgen till stockholm eller dylikt och se hur det kändes. Känner vi oss inte det minsta kära efter den helgen - då kan vi ju gå åt skilda håll, annars kan vi ju jobba vidare på det och "dejta" igen. Men hon lät ytterst tveksam och behövde dagen för att fundera på det :/


    Jag var inte kär på ett år, men nu känner jag mig superkär och kan inte tänka mig att leva utan henne. Under vårat förhållande kunde jag inte tänka på varken barn eller förlovning, det kan jag nu. Har jag fattat vad mycket jag älskar henne pga separationen eller blir man bara lurad av den? Någon som vart i en liknande situation?


     

  • Svar på tråden Extrem ångest efter separation
  • Anonym (Vanligt)

    Upplever det faktiskt som ganska vanligt. Tyvärr krävs det sånt här för att man ska inse vad som är viktigt för en.

    Har flera vänner (och mig själv) där kärleken strulat och de varit på väg isär. Helt plötsligt har de löst problemet och några månader senare har de köpt hus och damen är gravid! Rätt eller fel vet jag inte men nu nästan 10 år sedare är de fortfarande tillsammans och alla paren har fler barn. Själv har jag två barn och har varit gift i 10 år . De flesta förhållanden genomgår ju stora svackor...

  • Anonym (=()
    Anonym (Vanligt) skrev 2016-07-06 10:29:15 följande:

    Upplever det faktiskt som ganska vanligt. Tyvärr krävs det sånt här för att man ska inse vad som är viktigt för en.

    Har flera vänner (och mig själv) där kärleken strulat och de varit på väg isär. Helt plötsligt har de löst problemet och några månader senare har de köpt hus och damen är gravid! Rätt eller fel vet jag inte men nu nästan 10 år sedare är de fortfarande tillsammans och alla paren har fler barn. Själv har jag två barn och har varit gift i 10 år . De flesta förhållanden genomgår ju stora svackor...


    Om det nu är saken för mig, så har jag ju eventuellt begått mitt livs misstag och bestämmer hon sig för att hon inte vill åka iväg till helgen så har jag ju förlorat henne föralltid :/


    Senaste året var ju helt kärlekslöst från min sida, så är ju inte direkt svårt att glömma mig pga de... Så ju längre tid som går desto rättare bör valet kännas för henne :(

  • Anonym (nja)

    du är nog inte kär på riktigt, om du så tydligt kände det innan att du inte var det. Det du upplever nu är nog separationsångest, tanken att man förlorar något (fast eg hade du det ju inte, eftersom du inte hade rätt känslor), du blir rädd att vara ensam, att den där välkända vardagen plötsligt är borta. Det är inte samma sak som att ni ska bli ihop igen. Men visst kan ni åka bort en helg och verkligen känna efter, det är inte fel.

  • Anonym (Vanligt)
    Anonym (=() skrev 2016-07-06 10:36:26 följande:

    Om det nu är saken för mig, så har jag ju eventuellt begått mitt livs misstag och bestämmer hon sig för att hon inte vill åka iväg till helgen så har jag ju förlorat henne föralltid :/

    Senaste året var ju helt kärlekslöst från min sida, så är ju inte direkt svårt att glömma mig pga de... Så ju längre tid som går desto rättare bör valet kännas för henne :(


    Kanske, tyvärr. Det är väl inte helt ett omöjligt alternativ. Oftast handlar det om kommunikationsproblem, löser man det som är "trist" i vardagen kan kärleken blomstra igen. Oftast krävs det då två som är villiga att förändra sig.
Svar på tråden Extrem ångest efter separation