Min son på 1,5 år skriker sig till sömn varje kväll , vet inte vad vi ska göra!?

Han sover cirka 1 timme på dagen . Ska vi försöka ta bort den sömnen ?

Känns lite tidigt men om det är ett alternativ till att komma i säng i tid på kvällen så vad gör man ?

Först och främst tycker jag ni ska testa att han sover med dig, han är förmodligen mitt i separationsfasen och saknar dig massor. Ge honom så mycket tid och närhet som möjligt av dig!

Men prova också att försöka bryta mönstret. Brukar han somna i bilen? Prova i så fall att köra en stund med honom när det är dags att sova. Eller gå med vagnen. Något som gör att det blir annorlunda.

Det konstiga är ju dock att han vill att pappa nattar . Det har gått bra med vem som av oss tidigare men nu måste det vara pappa annars vägrar han ta vällingen . Ikväll bytte vi bara för att vi känner att jag måste kunna göra det också .

Är han övertrött? När börjar ni lägga honom? Vår äldsta dotter somnade vid 18 i den åldern. Yngsta somnar vid 19 (hon är 16 månader nu), efter ca 1 timmas lek i sängen (tar lika lång tid även om vi lägger henne senare). Jag minns att äldsta också höll på väldigt länge med att springa runt i sängen i den åldern, men då var hon inte ledsen.

Vill han att pappan lägger honom så är det väl lika bra att han får göra det en period? Du kan ju lägga honom om pappan inte är tillgänglig, eller behöver en paus, men annars behöver du ju egentligen inte kunna lägga honom just nu. Det ändrar sig fort, och rätt som det är vill han somna med dig igen.

Han är som sagt mitt i separationsfasen och det är antagligen väldigt jobbigt för honom att du inte finns hemma som tidigare.

att stackarn får sova med dig. Var med honom så mycket du kan och flytta fram förskolestart. Du måste lyssna på din modersinstinkt!

Är det annat som har förändrats när det gäller kosten? Bajsar han som han ska? Om inte så ge ett plommon varje dag. Och se till att han får gjort i lugn och ro.

Hade jag varit du så hade jag (om det är möjligt) försökt att gå ner i tid på arbetet tills mitt barn mår bra men det är jag det. Jag sätter barnen före allt.

Hoppas verkligen att det snart löser sig för er. Förstår att det gör ont i mammahjärtat att pojken ska behöva skrika sig till söms, låter inte bra...

Jag kom nu på att vid den åldern så var både jag och pappan med vid läggningen av äldsta barnet. Vi låg tillsammans i vår säng alla tre tills hon somnade. Kanske värt att prova?

Jag jobbar bara 67% och oftast tider som 6.30-13 eller 14 , ibland kvällar vilket innebär att jag har minst halva dagar med honom. Jag värderar också mer tid med honom än att jobba 100% .

Jag har tyvärr inte möjlighet att vara hemma mer .

Inget annat har förändrats med honom vad jag märkt , han äter istort sett som vanligt och är för övrigt en glad och välmående kille . Han är jätte glad för både mig och pappan och jag ger honom all tid som jag bara kan . Det första jag gör när jag kommer hem är att gå ut på lekplats eller något annat och bara umgås med honom .

Så det enda som strular är nattningen och att han inte vill sova själv .

Sova själv har vi visserligen inget problem med ( det är mer BVC som är på oss om att han bör lära sig att somna själv i egen säng ) men jag ger honom hellre trygghet om han vil ha det . Men nattningen är ingen rolig grej just nu .

Och övertrött känns det inte som att han är . Han blir jätte glad om han får komma ut och sitta i soffan vid tv istället . Men det känns inte riktigt bra att han gör det fram till klockan 10 på kvällen .

Vi har alltid nattat honom kl 8 och han har oftast somnat efter vällingen .

Kan det inte vara så enkelt som att det är sommar och varmt och kvavt och ljust? Tycker att både stora och små i min familj sover dåligt just nu.