Hur fan blir man öppen, glad och social?

Följer... Du gjorde precis en exakt beskrivning av mig :(

Tja, såsom det sitter i ryggmärgen på dig hur man inte skämmer ut sig, så kanske det sitter i ryggmärgen på sådana personer hur man ärr sprudlande glad och social. Även om det finns fördelar så finns det ju likaså nackdelar med en sådan personlighet också, precis som med alla typer. Tex att folk utnyttjar ens vänlighet eller tid och blir alltför klängiga och sedan besvikna när man inte har tid att ställa upp närsomhelst.

Är det inte bättre att bli omtyckt för den du är då än för att du försöker ändra på dig? Även om det kanske bara är fem stycken personer som tycker om dig, men verkligen gör det för att de gillar dig som du är?

Det är klart att jag hellre är omtyckt för den jag är även om det är av få människor men det hugger till lite i hjärtat varje gång jag ser och hör om andra som blir bjudna på femhundra saker på en sommar och som är ute på olika saker med andra och får 85 likes och "finaste  " kommentarer på sina bilder på social media på allt dom gör. Jag vet faktiskt inte när jag var medbjuden på något sist. Och det är dödligt allvar. Det enda jag har varit bjuden på i år är på midsommar hos en släkting och det var för att min närmaste familj skulle dit och jag blev medbjuden pga dom. Jag hade inte blivit bjuden på egen hand. Jag har inte blivit bjuden på en enda tjejmiddag, fest, konsert, vad tusan som helst på hela året. Jag ska försöka tänka ut när jag sist var bjuden på en tillställning. Jag återkommer när jag kommer på det.

Det värsta tycker jag är att i dagens samhälle ställs det sådana krav på människor att vi ska vara så sociala hela tiden. Förr accepterades alla sorters människor på ett annat sätt - man fick vara som man var och blev ändå inkluderad.

Tänkte på det du skrev att du aldrig blir medbjuden. Har du försökt att bjuda till lite själv? Jag menar, om man investerar sin ork och tid och bjuder till lite, så får man oftast tillbaka något sedan.

Jag tycker att det är helt OK att vara introvert. Vi alla människor behövs, med våra olika karaktärsdrag m. Själv är jag en riktig kameleont, blandning mellan extrovert och introvert, så jag vet hur det känns också. Ibland tvingar jag mig att bjuda till för att sedan få något tillbaka, vänner som hör av sig osv. Har du några vänner?

Tyvärr är det ju lite så att det inte går att både ha kakan och äta upp den... För att bli bjuden på massa tillställningar, fester, middagar osv räcker det ju inte med att vara lite extra trevlig när man stöter på en bekant på stan. Det kräver massa "jobb" i form av ständigt relationsbyggande som säkerligen skulle göra dig som introvert helt kallsvettig!

Ponera att du bestämmer dig för att fördjupa vänskapen med en grupp bekanta, med målet att bli inbjuden till en riktigt kul nyårsfest i dec 2016. Du skulle då behöva: småprata nyanserat vid nästa tillfälle ni ses (dvs både ställa frågor och berätta anekdoter och personliga åsikter), följa upp samtalet dagen efter med ett sms som återknyter till det som sagts samt kanske en önskan om att ses igen, bjuda in till en fika/ middag med en eller flera av dessa personer, tacka ja om/ när du får förlag om fika (trots att du inte känner för att gå), svara på telefonsamtal och sms trots att du ligger hemma framför tv:n...and it goes on...

Låter som en mardröm för en introvert.

Du har rätt i att man ska vara så social nu och finns man inte på insta etc så FINNS MAN verkligen inte. Men jag vill inte vara med där även om det kanske vore bättre för mitt sociala liv för det går emot alla mina principer. Men jag känner att om det är riktiga vänner så skulle dom hålla kontakt med mig irl och inte bara på fb.

Jag har bjudit till själv så otroligt mycket förut men nu har jag tröttnat och slutat. Jag tröttnade på att alltid bjuda och sällan bli bjuden. Jag vet inte om det delvis har att göra med att jag inte dricker alkohol? Kanske är jag inte så rolig att umgås med bara? Jag vet inte. Jag tycker att jag är en rak och trevlig prick som man vet var man har men uppenbarligen är det något med mig som inte funkar med andra.

Du frågar om jag har några vänner och det har jag väl men inga som jag träffar direkt och ingen som hör av sig speciellt ofta. Jag har absolut ingen jag kan ringa om det är jobbigt en dag och ingen att söka stöd hos. Om jag väl blir tillfrågad om att göra något med någon så är det en lunch eller bio. Festar, gå ut på kvällarna och sånt gör dom tydligen med andra.

Jag har tänkt så det knakar men kommer inte ihåg att jag blev bjuden på någon fest, bröllop, tjejmiddag eller liknande på hela förra året heller.

Själv är jag extrovert men instängd i en introvert person. Skitjobbigt.

Hahaha! Jag blir verkligen kallsvettig när jag läser det du skriver. Men även om jag har försökt göra sånt där förut så räcker det aldrig till. Jag får aldrig plats i gruppen. Det låter verkligen som jag framställer mig som ett offer men jag börjar känna mig så nu för jag känner inte att någon bryr sig om mig eller vill träffa mig och det börjar ta hårt på min självkänsla.

Vilka är det som du hör om som blir bjudna på femhundra saker? Kan inte du fråga den personen om du får följa med på någon av alla dem grejerna som du tycker verkar roligt?

Och alla dessa likes som vissa folk får är ju inte bara deras nära vänner, utan många är ytligt bekanta som de oftast har lärt känna på sociala medier där de följer varandra.  Dvs inga personer som de kanske kan ringa upp och prata med mitt i natten om de har gjort slut med sin partner och är ledsna.

Jag vet ju inte hur gammal du är, men jag kan ju förstås förstå att det ligger mycket status hos framförallt yngre om att man ska ha många vänner och fullspäckat schema med sociala aktiviteter jämt. Men det är inte sämre att man bara är ute ibland eller endast har några nära vänner som man kan ha riktigt goda konversationer med och finnas där för varandra i vått och torrt. Utifrån det du skriver så tycker jag du kanske bör ta kontakt och vårda de vänskapsrelationer du redan har etablerat genom att tex bjuda in dem på tjejmiddag eller sådant?