Fick barn nummer två för ca två veckor sedan. Ångrar allt. Har ett barn på 4 år sedan tidigare och borde varit nöjd med det, allt var så bra i vår familj. Tjatade i två år på min make att skaffa ett till och så blev jag gravid. Kände nog redan direkt att dett inte var bra, men vi körde och nu är allt kaos. Kroppen är trasig, jag är så låst och kan inte klaga eftersom "det var jag som ville detta". Tänker så hemska tankar, vet inte hur jag ska orka. Någon som varit i samma sits?
Depression efter förlossning?Något annat som känns jobbigt med bebisen?
Du har nog en förlossningsdepression..? Kan din man vara hemma lite mer tillsammans med er? Dubbeldagar?
Och sök att få prata med någon professionell
Det kan nog kännas sådär, så tätt efter förlossningen. Ge det lite tid och prata med någon. Jag mådde skit efter mitt första (enda) barn och jag var jättetrött och deppig och hade ont osv. Det underlättade att sambon avlastade och tog lite mer ledigt från jobbet.
Men ser har ju bara gått två veckor. Du har antagligen baby blues fortfarande. Det ÄR kaos i början. Men det kommer bli bättre när man kommer in i nya rutiner. Känner dock igen den känslan. Det hade jag också efter andra barnet. Men nu har jag 4 stycken.
Vi är alla hemma tillsammans sedan födseln, då dagis är stängt. Mannen avlastar med stora barnet men hushållssysslor kör mest jag, jag tar alla nätter.
Kanske deppig, men liksom jag vill att det ska vara bara vi tre som förut, nu känner jag mest att jag förstört för stora barnet. Maken och jag har också lackat ur på varann några gånger och han anklagar mig, han var nöjd med ett barn. Jag säger att det ska bli lättare ju längre tiden går, och han är rädd att vi ska göra slut då han inte ville detta.
Känner också att jag älskar stora barnet mer 
Vi är alla hemma tillsammans sedan födseln, då dagis är stängt. Mannen avlastar med stora barnet men hushållssysslor kör mest jag, jag tar alla nätter.
Kanske deppig, men liksom jag vill att det ska vara bara vi tre som förut, nu känner jag mest att jag förstört för stora barnet. Maken och jag har också lackat ur på varann några gånger och han anklagar mig, han var nöjd med ett barn. Jag säger att det ska bli lättare ju längre tiden går, och han är rädd att vi ska göra slut då han inte ville detta.
Känner också att jag älskar stora barnet mer
I början bebis mest sover och skriker.Det är normalt att inte känna sin nyfödda som sin första barn.Den tiden kommer också när du lär känna mera din bebis.Det blir bättre.
Ge det lite tid, men känner du att det inte blir bättre så prata med någon på mvc, kanske en psykolog eller kuratorn där, så dom kan utreda om det är depression eller inte.
Men oroa dig inte för bagateller att du älskar största barnet mer eller sådär, det kan ta tid. Kram
Bara för att det var du som pusha så är man ändå 2 att skaffa barn så han kan inte flytta över på dig att det var du som ville, det är inte okej.
Barn nummer 2 älska jag från första stund och var så förälskad i honom som bebis. Nu är han snart 2 år gammal och jag har i mina mörka stunder önskat att vi inte skaffat fler (storebror var också 4 när vi skaffa barn nummer 2 som jag var drivande till, vi försökte i 2 år) .
Prata med bvc om dina känslor och ta det därifrån, vänta inte för då blir det nog svårare
[quote=76798841][quote-nick]Connie07 skrev 2016-07-14 17:47:12 följande:[/quote-nick]
Depression efter förlossning?Något annat som känns jobbigt med bebisen?
Jag hade väl en romantisk bild av en bebis identisk med sitt stora syskon och ut kom någon som inte är lik var sig mig, pappan eller syskonet. Igår skrek bebisen hela dagen men idag mycket bättre. Det jag oroar mig och funderar mycket på är att jag är oattraktiv jut nu, har vi råd med allt, vi måste flytta, svårare att få barnvakt etc- bagateller kanske men allt är liksom jobbigare nu. Och vi hade det så himla bra och lätt med bara stora barnet. Man kunde alltid gå iväg och göra det man ville, nu var jag själv med dem i två timmar idag och då blir det ju så mycket förmaningar till stora barnet för man sitter med bebin och måste mata när den andra vill rita eller leka.
[quote=76798841][quote-nick]Connie07 skrev 2016-07-14 17:47:12 följande:[/quote-nick]
Depression efter förlossning?Något annat som känns jobbigt med bebisen?
Jag hade väl en romantisk bild av en bebis identisk med sitt stora syskon och ut kom någon som inte är lik var sig mig, pappan eller syskonet. Igår skrek bebisen hela dagen men idag mycket bättre. Det jag oroar mig och funderar mycket på är att jag är oattraktiv jut nu, har vi råd med allt, vi måste flytta, svårare att få barnvakt etc- bagateller kanske men allt är liksom jobbigare nu. Och vi hade det så himla bra och lätt med bara stora barnet. Man kunde alltid gå iväg och göra det man ville, nu var jag själv med dem i två timmar idag och då blir det ju så mycket förmaningar till stora barnet för man sitter med bebin och måste mata när den andra vill rita eller leka.
Det går över! Jag kände likadant, nu är lilla 5 månader och stora 4.5 år. Jag bara förmanade stora heela tiden, "gör inte så, akta akta akta, sluuuuta, du får vänta" osv osv i all oändlighet. Det kommer att bli bättre, det kommer smygande men det det blir bättre! Prata med Bvc, det är skönt att bara få vräka ur sig till någon som lyssnar.
Jag kände t.om att jag önskade att 4åringen inte var där för då hade det varit så enkelt.. Jag hade dåligt samvete för storas skull för att hen inte fick vara ensambarn längre, för att hen fick så lite uppmärksamhet nu, och för lillas skulle för att hen aldrig skulle få vara ensambarn och få all vår uppmärksamhet.
Det som hjälpte mig genom det var att försöka fokusera på att jag aldrig velat vara utan mina syskon och inte har något agg mot mina föräldrar för att jag inte fått deras odelade uppmärksamhet.
Det blir bättre!!!!
Hur länge tog det innan det vände?
Jag tänker att jag vill spola tillbaka tiden och inte ha legat den där gången, fast jag vet att det inte går, så tror jag att det ska gå att lösa?! Är lite knäpp efter dålig natt men vänder detta inte snart får jag hyra in en 24/7-nanny.
Känner igen mig delvis i TS . Fick andra barnet för 4 veckor sen o sonen är 3 år. Första två veckorna kände jag att allt var kaos. Sonen blev omöjlig o är fortfarande. Jag blev sjuk i någon infektion så fick gå på penicillin o kroppen läker sämre denna gången än efter sonen. Bebisen sover dåligt på natten så tröttheten ska vi inte tala om. Min sambo har jag bara lust att slå ihjäl emellanåt då han e knäckt efter en timme med båda barnen.
Men ja efter allt detta klagande så vill jag komma fram till att det har redan blivit lite bättre. Har kommit in i nya rutiner o kärleken till bebisen har börjat komma.
Tycker oxå att du ska ta upp det med BVC de kanske har nåt råd till dig. O säg till din sambo att lägga av med hans attityd. Tror knappt du satte en pistol mot hans huvud o tvingade honom att göra dig gravid.
Det blev bättre successivt! Nu är lilla 5 månader och ibland är det tufft fortfarande men klart bättre än första veckorna
Känner så igen mig i dina tankar och känslor, men det går över och det kommer stunder som är så underbara som du hoppas på. Har en dotter på 2år och fick min andra dotter för 3mån sen. De första 4-6 veckorna hade jag många stunder då jag ångrade barn 2. Vi hade haft det då bra i vår lilla familj på 3 och vi hade ännu inte knytit an till vår nya familjemedlem. Men nu är det jätte mysigt! Vår 2åring älskar sin lillasyster och är jätte stolt och både jag och min man har knutit till oss den lilla sötnosen. Sömnen är fortfarande lite sådär och vi har verkligen fullt upp, men allt är värt det! Lycka till och håll ut!
Nu har det gått tre veckor och jag inser att mycket är Sömnrelaterat. Men jag tycker inte att det är "mysigt", när bebin är vaken är det bara en färd minut för minut mot nästa gång det ska sovas. Var på BVC och vägde och mätte igår och bebin har gått upp 900 gram och 4 cm sedan födelsen så jag gör ju nåt rätt iaf. Pappan hjälper mer och mer men man är ju alltid målvakt dvs sista utvägen. Nu sista dagarna har det ju varit så fint väder så inga problem att underhålla stora barnet, bara gå till stranden (vi är på landet).
Men... När semestern är slut måste jag ta tag i detta och få hjälp inser jag