• palmskan

    Endometrios, förlossning

    Hej! Jag är gravid med mitt andra barn, första barnet fick jag för 6 år sedan.

    Har sedan övre tonåren lidit av oerhörda smärtor runt mens och ägglossning (feber, svimmat ibland osv, plus så ont att jag mest kan ligga och vrida mig).

    Vid första grav + förlossning var min endometrios odiagnosticerad, hade dels ont till och från under graviditeten, men förlossningen var fruktansvärd. Fick ej egna värkar, blev igångsatt, fick skenvärkar men öppnade mig knappt 6-7 cm på 24 h trots värkar som lär mig vila kanske 1-2 min mellan gångerna. Minns inte allt från förlossningen, men de gick vid 7 cm in med sugklocka då sonen i magen uppvisade tecken på stress. Detta gick inte vägen alls, är även rätt säker på att det istället kom mycket blod (har inte fått något direkt förklarat efteråt), och det hela slutade med ett akut kejsarsnitt.

    Vaknade sedan upp påväg ut från OP och såg varken till sambo eller bebis (blev sövd akut och hade ej fått något förklarat för mig, visste då inte ens att de gjort snitt), när de såg att jag var vaken fick de panik och jag börjar skrika och gråta.

    De försöker trösta mig med att jag fått en pigg son, men jag är helt förstörd och tror av någon anledning inte på dom. Sedan är det lite dimmigt, och jag minns bara att jag låg ensam på ett rum och väntade i 10h på att få träffa sambo och bebis (De sa från början att det skulle ta två timmar max, sedan sköts det upp mer och mer). Men när jag till slut fick träffa dom så mådde sonen bra under omständigheterna. Dock kände jag knappt någonting för honom, var för konstig av allt som hänt helt enkelt.

    Första tiden var jättesvår, amningen gick inte alls och jag förstod ingenting. Anknytningen den första tiden vet jag inte alls hur det blev med (dock har jag och sonen en jättebra relation och han mår jättebra idag). Men, nu till saken.

    Blev diagnosticerad med endometrios 2015, efter att ha varit till ca 100 läkare sedan 15 års ålder känns det som. Blev inte tagen på allvar förrän då, då de kunde se att äggstocken var så mörk av cystor att den förmodligen inte skulle kunna räddas (blodflödet ströps). Som tur vad lyckades de rädda den ändå, och de konstaterade endometrios. Hade förutom cystor även knottror på andra äggstocken och förändringar i bukvägg. Mer än så fick jag inte veta, utan läkaren bad (fick besked per telefon) mig googla om jag var intresserad av att veta vad det var för något.

    Har ingen aning om ev sammanväxningar, bara att jag troligtvis har det då de gjort ingrepp 2 ggr i samma snitt nu, och jag känner och har känt länge att det stretar och drar i magen vid smärta vid mens och ägglossning osv.

    Är nu gravid i v21 och oroar mig mer och mer inför att föda vaginalt. Ända från start har min barnmorska sagt att varken endometrios eller något annat av det som hänt min kropp ska spela någon som helst roll, utan att det är bäst att föda vaginalt i vilket fall som helst. Jag har tänkt att jag, trots vad som hänt tidigare, måste lära mig lita på personer som jobbar inom vården. Jag har dock tagit upp att jag oroar mig och vill veta vad en läkare säger om detta, och hon har sagt att hon ska höra med någon. Har inte fått veta något mera, och har ni börjat kolla upp lite själv kring detta.

    Dels har jag hittat studier kring endo som visar att det finns tydliga samband mellan endo och grav + förlossningskomplikationer så som akut KS, för tidig födsel och bristningar inuti magen vid förlossning. Utöver detta så är det ju även känt (och detta använder även vården som argument Mot att höra planerat KS) att man efter ett KS ökar risken för att man ska behöva göra akut KS vid förlossning.

    Nu vill jag ha era råd, ni som har erfarenhet på något vis kring detta, för det första; vad hade ni gjort? har ni fler exempel på vad jag kan ta upp med min Bm för att styrka mitt behov av ev planerat KS? Eller har ni FAKTA som kan tala emot det jag läst i diverse studier (OBS seriösa fakta som alltså inte utgörs av egen historia eller någon som sagt något, utan gärna med källhänvisning)

    Jag tycker det vore hemskt att bli förminskad till att jag har förlossningsskräck, vilket jag inte har. Jag önskar mig snarare en vaginal förlossning, då det är mycket mer i linje med vem jag är och något av en dröm sedan första inte gick så bra. Men all fakta, och min medicinska historia, tycker jag talar för att oddsen ser sämre ut att det kommer gå bra för både mig och bebis. Planerat KS känns som ett säkrare alternativ, och kan till större del (även om ej 100%) garantera att allt inte blir så galet som sist. Eller värre. Jag är inte rädd, men jag vill alltså (helt ohysteriskt) göra det som är bäst för bebis i första hand, och såklart mig själv då det på många sätt är en förutsättning för bebis.

  • Svar på tråden Endometrios, förlossning
  • Mollipolli

    Hej!

    Kan tyvärr inte bidra med fakta, källor osv. Jag önskar att jag själv haft det och att jag var mer 'på banan', som du. Jag födde mitt andra barn för ett par veckor sedan. Min första förlossning påminner om din historia, fast min som kom ut med sugklockan precis innan de skulle göra kejsarsnittet. Så jag slapp i alla fall det. Denna gång gick det snabbare men jag fick oerhörda smärtor (inte bara värkar), samma typ av smärta jag brukar få vid endometriosskoven, en strålande smärta, ned i benet. Ryggmärgsbedövningen gjorde ingen som helst skillnad, det var en bedrövlig upplevelse. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte övervägde kejsarsnitt. Jag var rädd för att skapa mera ärrvävnad i buken, eftersom jag läst att endometriosvävnad gärna sätter sig i ärrvävnad. Och efter tidigare operationer tyckte jag det räckte med ärrvävnad i buken. Men, som sagt, förlossningen blev bedrövlig och nu efteråt värkar endometriosbesvären komma tillbaka med enorm kraft. Kan inte längre gå på toaletten utan att ta smärtstillande (OBS, ej relaterat till att jag sprack, det sitter mkt längre in).

    Hur som helst, det jag vill bidra med är att bekräfta, eller förstärka din upplevelse av att sjukvårdspersonalen inte har ngn koll. INGEN i personalen kunde relatera mina smärtupplevelsen till endometriosen. Jag försökte flämta fram det mellan värkarna men de verkade inte rader i beaktning över huvudtaget. Så, förväntade dig ingen förståelse, om det blir så att de klassar dig med förlossningsskräck, så låt dem göra det. Huvudsaken är att du får ditt kejsarsnitt, om du vill ha det. Men visst är det oerhört stressande att inte bli tagen på allvar.

    Hoppas det går bra för dig!

  • Fröken W

    Hej!

    Vilken hemsk förlossning du varit med om. Jag förstår att du oroar dig för kommande förlossning och det låter märkligt att din bm inte verkar ta det på allvar. Försök att ta kontakt med en auroramottagning. Dessa mottagningar hjälper ju till vid förlossningsrädsla, vilket du verkar ha en svår form av. Jag menar inte alls att förminska din oro till "bara" förlossningsrädsla/förlossningsskräck, förstår att det finns annat som spelar in i ditt fall också.

    Vad jag förstått så kan auroramottagningen hjälpa dig att känna dig trygg i ditt val av förlossnings"metod". Vill du föda vaginalt så kommer de säkert kunna hjälpa dig att känna trygghet i det valet.

    Jag hoppas att du, när det väl blir dags, kommer att se framemot och känna dig trygg inför förlossningen.

    Lycka till!

  • palmskan

    Tack för svar! Båda två. Och nej jag har faktiskt ingen rädsla inför förlossningen alls! Känner ingen skräck eller liknande, utan är mer sådär drömsk och tänker på hur fint det vore att få uppleva det. Får en mysig känsla inombords och vill gärna genomföra det.

    Men jag har en sjukdomsbild som jag verkligen vill ta hänsyn till då det förstör och har förstört så mycket för mig tidigare, och jag känner mig inte alls trygg med att förlita mig på sjukvårdspersonal gällande detta, inte heller min bm. Det är ren fakta att endometrios är en bortprioriterad sjukdom som väldigt få sitter på rätt kunskap om, eller kunskap alls, tyvärr. Vilket jag fått erfara en gång för mycket, tyvärr!

    Jag ska ta upp allt detta med min barnmorska, och se vad hon säger. Avstyr hon det till förlossningsrädsla så får jag ju inte svar på mina frågor riktigt känner jag. :(

    Det är ju som sagt var inte så att jag går runt och är rädd, utan precis som vem som helst som har en kronisk sjukdom så vill man veta hur man ska bete sig med den, något som väldigt få vet ang just endometrios. Pga sämst underlag för tex bm och vårdpersonal att lära ifrån. Något som å ena sidan ska prioriteras (bland massor av annat) nu när regeringen skjutit till en hel del pengar för kvinnors hälsa osv.

    Jag har ju som sagt var hittat någon typ av underlag från Karolinska ang endometrios och graviditet som styrker just att risker för för tidig förlossning, akutsnitt och bristningar vid förlossning ökar med endometrios i bilden.

  • Fröken W

    Går du till någon läkare för din endometrios? H*n borde ju kunna ge dig mer "kött på benen" inför kommande förlossning.

    Det är ju toppen att du redan nu ser framemot förlossningen och inte känner någon rädsla. Men förstår att du har massa funderingar, jag som har en komplikationsfri graviditet har ju tusen tankar så kan knappt föreställa mig hur det är för dig.

    Jag har försökt hitta bra fakta om detta men som du säkert redan märkt själv så verkar det vara lättare sagt än gjort...

  • palmskan
    Fröken W skrev 2016-08-01 14:00:22 följande:

    Går du till någon läkare för din endometrios? H*n borde ju kunna ge dig mer "kött på benen" inför kommande förlossning.

    Det är ju toppen att du redan nu ser framemot förlossningen och inte känner någon rädsla. Men förstår att du har massa funderingar, jag som har en komplikationsfri graviditet har ju tusen tankar så kan knappt föreställa mig hur det är för dig.

    Jag har försökt hitta bra fakta om detta men som du säkert redan märkt själv så verkar det vara lättare sagt än gjort...


    Himla snällt av dig att prova, det är så tungt att sitta och försöka hitta info om sin sjukdom via internet och få tvetydiga svar av olika läkare. Just nu träffar jag inge än läkare då jag efter operation och skåningar haft några problem eller smärtor alls (oerhört glad och tacksam över det). Och dessutom har jag aldrig ens när det varit som värst fått någon typ av läkarkontakt etablerad. Har ingen läkare eller speciell person att ringa, vet att jag ska vända mig till kvinnokliniken med problem men har blivit avfärdad därifrån så många gånger så jag slutade ringa dit. Fick tex råd via telefon av en barnmorska att jag borde sätta in spiral som behandling mot endo efter OP, och fick ringa kvinnokliniken och ordna det. När jag kommer dit och ska sätta in den säger kvinnan som ska göra det: "ja du är inte så sugen på fler barn än på ett tag alltså, vad skönt att du kan sätta in spiral då!!". Varpå jag får förklara att jag gärna vill ha fler barn men inte har en aning om någonting efter min OP, utan att jag fått råd att sätta in spiral som behandling mot endo. Kvinnan såg helt frågande ut och jag fick förklara vad endo var, och varför hormonspiral kan hjälpa. Hon sa "jaa det ringer någon klocka svagt....." Och jag började gråta och mådde så dåligt under insättningen. Efter några månader valde jag att ta ut den, och blev gravid snart där efter. Sällan känt sådan lycka. Har sedan det mötet inte pratat med någon alls om endometrios, och har inte hört något från någon.

    Har aldrig heller blivit ombedd att tex komma på återbesök, eller på någon sorts koll för att se hur det ser ut med cystor osv. Har vid frågor om detta fått till svar att det märker du bog, om du får ont får du väl höra av dig så får vi se.

    Men jag minns att innan OP osv, så fick jag ofta höra från läkare att min smärta berodde på sammanväxningar i buken, sedan KS. Och sådant verkar många med endo lida av efteråt. Därav mina funderingar.
  • Fröken W
    palmskan skrev 2016-08-01 15:03:22 följande:

    Himla snällt av dig att prova, det är så tungt att sitta och försöka hitta info om sin sjukdom via internet och få tvetydiga svar av olika läkare. Just nu träffar jag inge än läkare då jag efter operation och skåningar haft några problem eller smärtor alls (oerhört glad och tacksam över det). Och dessutom har jag aldrig ens när det varit som värst fått någon typ av läkarkontakt etablerad. Har ingen läkare eller speciell person att ringa, vet att jag ska vända mig till kvinnokliniken med problem men har blivit avfärdad därifrån så många gånger så jag slutade ringa dit. Fick tex råd via telefon av en barnmorska att jag borde sätta in spiral som behandling mot endo efter OP, och fick ringa kvinnokliniken och ordna det. När jag kommer dit och ska sätta in den säger kvinnan som ska göra det: "ja du är inte så sugen på fler barn än på ett tag alltså, vad skönt att du kan sätta in spiral då!!". Varpå jag får förklara att jag gärna vill ha fler barn men inte har en aning om någonting efter min OP, utan att jag fått råd att sätta in spiral som behandling mot endo. Kvinnan såg helt frågande ut och jag fick förklara vad endo var, och varför hormonspiral kan hjälpa. Hon sa "jaa det ringer någon klocka svagt....." Och jag började gråta och mådde så dåligt under insättningen. Efter några månader valde jag att ta ut den, och blev gravid snart där efter. Sällan känt sådan lycka. Har sedan det mötet inte pratat med någon alls om endometrios, och har inte hört något från någon.

    Har aldrig heller blivit ombedd att tex komma på återbesök, eller på någon sorts koll för att se hur det ser ut med cystor osv. Har vid frågor om detta fått till svar att det märker du bog, om du får ont får du väl höra av dig så får vi se.

    Men jag minns att innan OP osv, så fick jag ofta höra från läkare att min smärta berodde på sammanväxningar i buken, sedan KS. Och sådant verkar många med endo lida av efteråt. Därav mina funderingar.


    Men herregud! Jag vet att många med endometrios har svårt att bli diagnosticerade. Men det känns ju väldigt märkligt att du var tvungen att förklara för barnmorskan/gynekologen varför du satte in spiralen. Konstigt också att via telefonen få rådet att sätta in spiral för att slippa smärtan.

    Bor du i Skåne nu? Såg att de inte har något endometrioscentrum eller motsvarande. Du kanske kan ringa till akademiska sjukhuset i Uppsala och där få någon typ av rådgivning om hur du ska och kan gå vidare. De kanske kan hjälpa dig att hitta någon i närheten av där du bor som kan träffa dig för en undersökning och ge dig tydlig information om hur det ser ut för dig och om det kan vara en risk för komplikationer under graviditeten och/eller förlossningen.

    Här är telefonnumret till endometrioscentrum vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, 018-611 58 41.

    Det finns lite info om dem ifall du googlar.
  • palmskan

    Jag bor i Västmanland, och jag har tidigare kontaktat specialist i Uppsala och Stockholm, men måste tydligen gå via kvinnokliniken här, och jag har inte riktigt haft orken att följa upp det då det verkar som att Västmanland har väldigt speciella bestämmelser kring sådant? Har försökt läsa på en del, men sedan har jag ju inte haft ont, sedan blev jag gravid, och har haft fullt upp med plugg och livet i sig så det har inte blivit någon prioritering på endometriosen när jag varit smärtfri nu ändå.

    Men då borde jag alltså kunna ringa och få någon typ av rådgivning? Eller krävs remiss på något vis, och måste jag isf gå via min barnmorska?

    Min bm har för övrigt sagt vid två tillfällen att hon själv ska prata med läkare om endo osv, men verkar ej hända och jag vill ju dessutom vara med? För att ge min bakgrund och syn osv. Kunna ställa frågor och så.

  • Fröken W
    palmskan skrev 2016-08-01 15:54:27 följande:

    Jag bor i Västmanland, och jag har tidigare kontaktat specialist i Uppsala och Stockholm, men måste tydligen gå via kvinnokliniken här, och jag har inte riktigt haft orken att följa upp det då det verkar som att Västmanland har väldigt speciella bestämmelser kring sådant? Har försökt läsa på en del, men sedan har jag ju inte haft ont, sedan blev jag gravid, och har haft fullt upp med plugg och livet i sig så det har inte blivit någon prioritering på endometriosen när jag varit smärtfri nu ändå.

    Men då borde jag alltså kunna ringa och få någon typ av rådgivning? Eller krävs remiss på något vis, och måste jag isf gå via min barnmorska?

    Min bm har för övrigt sagt vid två tillfällen att hon själv ska prata med läkare om endo osv, men verkar ej hända och jag vill ju dessutom vara med? För att ge min bakgrund och syn osv. Kunna ställa frågor och så.


    Ok, men då är det ju nära till både Uppsala och Stockholm. Jag har ingen aning om det behövs remiss eller så men ring och prata med dem och förklara din situation så får du gå vidare utifrån vad de säger.

    Klart att du själv ska vara med och själv berätta om din sjukdomshistoria! Var "jobbig" och tjata på din bm. Ring henne imorrn och fråga om hon fått tag på någon läkare. Om inte, fråga varför och vart du ska vända dig. Förklara att du så snart som möjligt vill få kontakt med en läkare som är kunnig inom området. Berätta att ovissheten gör dig orolig och att du behöver få fakta från någon som arbetar med detta dagligen. Du kanske också kan hinta om endometrioscentrum i Uppsala eller Stockholm.

    Med det sagt tycker jag ändå att du kan ringa till något eller flera sjukhus i Uppsala/Stockholm. Då kan du ju också fråga om du kan få komma på en undersökning och få information. Kanske ska du göra det innan du ringer din bm så kan du direkt berätta att du varit i kontakt med andra och behövs en remiss så får hon ordna så att du får det.

    Men som sagt, vänta inte längre! Ring imorrn. Jag vet att det är lätt att skjuta grejer framför sig, särskilt när man har mycket annat som tar tid och energi. Ring imorrn!
Svar på tråden Endometrios, förlossning