Min 11-åring säger hemska saker till mig

Min unge skulle få veta att han levde om han sa nåt sånt till mig! Och då menar jag inte att jag skulle slå honom. Men jäklar i havet vad arg jag skulle bli. Lär barnet att man visar respekt och sluta dalta med ungen!

Vad får det för konsekvenser när hon säger så till dig?

Det där måste du ta ur henne direkt! Hon ska lära sig att visa respekt för dig, det gör att hon lär sig att även respektera andra människor i livet. Du och pappan får gemensamt förklara för henne att man säger inte sådär! Förklara att du blir ledsen. Om hon ändå fortsätter ska det ge REJÄLA konsekvenser tex mobilförbud, TV-förbud etc

Jag tror föräldrar överlag, mig själv inkluderad, måste sluta leka psykologer till våra barn. Vadå "det handlar nog om kroppsosäkerhet" TS?! Spelar det roll? Är det en ursäkt? Fet och äcklig?! Jag hade löpt amok! Blivit fullständigt rasande, skrikit och skällt och inte gett mig.

Det där om "pappas flicka" låter dessutom rätt illa - blir inte pappan vansinnig när hon säger sånt till dig?

Har bara det rådet att ge: sluta leta förklaringar till sådant vidrigt beteende och sätt ner foten en gång för alla. Pappan också - han ska inte vara favvo-föräldern medan hans partner blir behandlad som skit. Stå

På dig TS - du har all rätt i världen att bli vansinnig.

Jag förstår dig TS! Det är oerhört svårt att ha med en tonåring att göra, för det är antagligen den perioden hon är på väg in i nu.
Min familj och dotter på 15 år går just nu på BUP. Vi har haft åratal, började när hon var 10 år, av konflikter och bråk, alla riktade mot mig. Och min make, som är konflikträdd, orkar/kan/vill inte ta fighten. Så allt har hamnat på mig.
I vårt fall har det visat sig att det mesta bottnar i en svartsjuka/avundsjuka när dottern ganska sent i livet fick småsyskon.
Jag förstår din ilska, hopplöshet och frustration. Ta hjälp av BUP så tidigt du kan, låt det inte gå så långt som det gått för oss!
Om du själv känner att något inte stämmer, så gör det inte det! Jag önskar att jag hade struntat i min makes undanflykter och bett om hjälp tidigare. Hon har nästan brutit sönder vår familj, så långt har det fått gå.
Be om hjälp! Och lycka till!

FruNyfiken, Känner igen mig mycket i det du skriver. Känns som om hon också bryter sönder vår familj. Allt blir svårt för henne, att vistas på platser med mycket folk, vägrar åka t-bana sedan några år, får panik då, krånglar till ALLT. Hon blir jättearg bara jag ber henne plocka upp skor och jacka i hallen.  Hon kan ligga i sängen en hel dag på sommarlovet med surfplattan medan jag föreslår att hon kan ringa sin bästis (vilken hon inte gör). Vi har försökt få hjälp via BUP men eftersom allt funkar så bra i skolan så kunde vi inte få hjälp där. Inte tillräckligt stora problem alltså . Vi fick dock komma i kontakt med en familjeterapeut (kommer inte riktigt ihåg titeln på henne) och gick dit några gånger. Det kändes bra även om min man också var lite motsträvig, allt på mitt initativ eftersom han inte riktigt orkade/ville se problemen som faktiskt existerade. Fick bra hjälp kändes det som men nu har det blivit värre och värre. funderar på att ta kontakt med henne igen.... Jättejobbigt med henne....