Vill lämna min sambo - Hur tar man steget?

Det är klart du ska lämna om det är det du vill men har du frågat henne varför hon är trött? Du säger att du hjälper till men tycker hon att du gör det? Har hon sagt varför hon inte vill ha sex?

Hon kanske är deprimerad? Är det värt att lämna för eller borde du supporta henne?

Är du verkligen redo att lämna kvinnan du älskar, som har fött ditt barn, för en tillfällig flört? För att få "känna fjärilar"? Det spelar ingen roll vilken kvinna du än träffar, du kommer förr eller senare till en punkt då du inte har "fjärilar i magen" nå mer, och då kommer du gå igenom samma sak. Älskar du henne? Har du en djupare och bra connection med henne? STANNA. Eller vill du bara på äventyr med en annan kvinna som du till slut kommer känna samma sak med? Som du kommer lämna för att du vill ha fjärilar? 

Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med hur du lämnar någon, men du borde tänka igenom ditt val noggrant och ännu mer noggrant.  

Ja, hon tycker att jag är tillräckligt delaktig och tar min roll som pappa och sambo på allvar. Det som gör henne trött är det vardagliga i kombination med barnet och sysslorna därtill, som vi båda delar på. Hon har varit till VC och kollat men alla värden är ok. Jag har också tänkt tanken depression, eller utbrändhet men det tror hon inte... Och vill heller inte kolla upp det.

Jag vill inte lämna henne för just den här nya kvinnan på mitt jobb, jag känner mig bara så säker på att det finns någon där ute som jag skulle passa bättre med ihop.

Rent spontant tycker jag att du ska berätta för henne hur du känner och att du funderar på att göra slut. Det kanske blir en väckarklocka för henne, eller så har hon som du, funderat på samma sak. Jag tycker att har man varit ihop så länge och har ett barn tillsammans så är det respektfullt att berätta sanningen. Du har ingeting att förlora, däremot att vinna. 

det där med kollegan är inget du ska ta som en "anledning" att lämna. Du ska bara lämna om du är helt säker på att du skulle göra det ändå. tex om kollegan dog, skulle du känna likadant då? (ursäkta rättframheten men så att du förstår hur jag menar) 

har ni testat parterapi? Det är oerhört vanligt att livet förändras när barnen kommer och vissa har svårt hitta sexlivet igen. Din partner verkar mkt trött, det kanske behövs en större förändring för att kunna hitta tillbaka till energin? 

När man sen har testat detta och inget fungerade, då kan det vara läge för separation. 

Håller med ovanstående.

Var ärlig. Säg hur du känner. Berätta att du kommer att lämna relationen om det inte sker en förändring. Hon kanske vaknar upp och ni får en nystart. Gör hon det inte, ja då bryr hon sig uppenbarligen föga.

Jag anser att man måste vara ärlig och öppen om såna här saker i en relation. Säger du inte något, kommer hon ju stå som ett frågetecken den dagen du går och allt kommer att bli så mycket svårare. Hon kommer se det som att hon inte fick en chans. Det är inte schysst mot din partner.

Sen om du har en öppen dialog kring detta med henne, så kan du länna med känslan "jag försökte verkligen och sa hur jag kände, hon lyssnade inte".

Mina känslor (eller attraktion är kanske mer rätt ord) mot kollegan är nog bara något som förstärkt dessa tankar. Det är inte den här personen i sig som gör att jag vill lämna min sambo.

Ja, vi har tidigare pratat om att jag inte känner mig älskad, sedd eller bekräftad eller vad vi ska kalla det. Vi har också pratat om sexlivet och vår syn på det och försökt lägga en plan för hur det ska bli bättre. Upplever dock att min sambo sedan inte försöker eller orkar ta tag i det riktigt.

Men att nu berätta att alla dessa saker har gjort att jag känner såhär är väl bara fair. Parterapi skulle jag absolut kunna tänka mig. Är rädd att jag någonstans bestämt mig bara och egentligen inte längre vill rädda detta. Känns inte som att personen jag blev kär i är kvar. Kanske är det jag som förändrats mycket? Under vår relation har jag bytt karriär, vidareutbildat mig och har ett annat umgänge i övrigt. Tror dessa delar kan bidra.

Men ja, att låta min sambo säga sitt och lägga korten på bordet är det sjyssta att göra.

kan ju vara så att även hon inte direkt är nöjd med hur det har blivit. Antingen kan ni hitta ett sätt att lyfta varandra, men då måste ju båda verkligen orka och vilja jobba på saken, eller kanske ni inser det är bättre att separera. Så superbra om ni kan testa terapi, se om ni kan få några verktyg för hur man går vidare. Att gå i terapi behöver inte nödvändigtvis betyda att man ska hålla i hop till varje pris. 

Skulle vara intressant att höra hur det gått för dig? Tog du steget till att lämna? Stannade du kvar? Är det lika dåligt mellan eller jobbade ni på det och saker blev bättre?

Ligger själv i tankar på att lämna!