Fler syskon?

Jag skulle nog lyssnat lite på barnen. Beror på hur stor er önskan är också

Jag tycker inte att barnen ska få vara med i ett sådant beslut över huvud taget. NI väljer hur många barn NI vill skaffa. Sedan kan jag ju tänka att jag hade varit nöjd med tre barn (och två bonusbarn), men återigen upp till er.

Jag är nöjd som det är men längtar ändå efter ett barn till. Detta skulle då bli absolut sista, men man vill inte ta sig vatten över huvudet heller

Jag har fyra barn och vill ha ett till. Det är absolut inte för mycket med fyra men fullt upp. Vill du så kör på det annars kanske du ångrar dig. Tonåringen tycker säkert det är piiiinsamt och kanske måste vara tvärtemot men kommer bli glad sen över den lilla.

Vi har aldrig diskuterat det med våra barn för de har inget med det att göra. Ett syskon väljer man inte och hur gör man om ett barn vill och det andra inte vill. Skaffar ett halvt barn? Barn ska inte ta vuxenbeslut!

Det pinsamma är eftersom barnet ställs inför att mamma ska ligga. Många barn tror att föräldrarna bara har legat så många gånger som det finns barn. Verkligheten går inte upp för dom förrän de själva har sex med andra personer. Och kompisarna resonerar likadant och det kan vara pinsamt att vara tonåring och kompisarna vet att ens morsa och farsa jappar. Bebisen är ju ett bevis på det.
Vi har sex barn. Det är nitton år mellan äldsta och yngsta. När äldsta var femton fick vi vårt femte barn och det var mer pinsamt då än när sista syskonet kom vid nitton års ålder.

Ja precis

Men är det ingen som tänker på att ju fler barn man får desto mindre tid får barnen av föräldrarna. Detta gäller väl inte alla men det är så vanligt att de äldre barnen får ta ansvar för de yngre eftersom de är äldst. Men de syskonen som hjälper har inte valt att få yngre syskon. Har sett så många syskon som mår dåligt då de får ta ansvar för syskon för att föräldrarna behöver hjälp.

Bara en tanke ni kanske har bra lösningar

Du ska inte låta barnens åsikter påverka alls. Det är du som ansvarar för din och din partners familjebildning.
MEN sen är det ofta så att äldre barn kan få ansvar för sina yngre syskon, så du ska absolut ta hänsyn till dem och lyssna till vad de säger.
Hur tänker du om deras åsikter? Har de rätt i sina farhågor?
Har du en plan för saker och ting (fördelning av rum, praktiska saker, fördelning av f-ledighet osv)?

Jag har själv tre yngre syskon och blev aldrig ålagd något ansvar för dem, aldrig i ord. Men är man äldst och en hyfsat ansvarstagande individ så gör man allt för att kratta för sina föräldrar och så att allt ska flyta så smidigt som det bara går. Jag curlade dem. Och jag blev vuxen tidigare än jag kanske behövt bli. Hämtade på dagis på väg hem från skolan... för annars skulle mamma komma hem senare, middagen skulle bli senare. Till exempel. Sånt som inte krävdes av mig men som underlättade.

Sen hade det såklart sina fördelar, jag älskar mina syskon. Jag älskar mina föräldrar för att de gav mig den skatten, vår stora familj och mina syskon.

Jag kan också vända mig lite mot just det här att man är "sugen" på ett till barn. Vad är det som suger? Är det bebislängtan? Eller vill man verkligen verkligen ha ett till barn att uppfostra? För där känns det som att vissa kvinnor kan få en låsning och bara måste ha bebis bebis bebis igen och igen. Utan tanke på som Orkide skriver ovan att barnen blir stora så småningom. Och deras behov minskar ju inte med åren utan man ska orka finnas där för allihop genom hela uppväxten.

Tack för alla svar, det gav mig nya synvinklar och andra sätt att se på det. Jag vill forfarande ha ett barn till och jag vet att vi skulle klara av det, de två stora är knappt hemma (bor mest hos sin mamma) och min stora har sitt liv, med allt vad det innebär som tonåring. Så vi får se vad det blir;)

Så länge ni känner att ni vill ha ett till barn och orkar med det, samt fortfarande har tid och ork för befintliga barn, så kör på