Gottgöra kvinna -hur?

Förmodligen genom att du visar henne tydligt att du förstår vad du gjort för fel, att du förstår hennes känslor och att du sedan inte upprepar det. Borde vara nog!

Men vad är det för saker du gör som hon blir besviken på då?

Men snälla nån. Säg åt henne på skarpen att du inte är någon tankeläsaren och att du gärna går henne till mötes om hon bara talar om hur hon ska ha det.

Sen kan du ju försöka sluta göra vad det nu är du gör om det gör henne så upprörd. Så irriterande att behöva tjata. I det avseendet förstår jag varför ett förlåt inte räcker.

Ni är något på spåret. Jag är kass på att komma ihåg saker och att hålla vad jag lovar även om jag verkligen vill. Till detta är jag även expert på att knasa till saker, småsaker. Så jag förstår hennes reaktion fullt ut, och hennes reaktion kommer ju självfallet ur denna historia. I detta fall hade jag lovat att fixa något innan natten, vilket jag glömt och därmed tänkte ta tag i innan sömnen, men hon tyckte att det var för sent och skulle gjorts tidigare. Jag håller helt med, det hade gett henne känslan av att jag tog ansvar för mina löften.

Att fråga vad hon faktiskt vill är väl det hetaste spåret, men det var tydligen inte läge denna gång ("ställer du verkligen den frågan nu")

Utifrån det du skrev här föreslår jag att du helt enkelt börjar jobba på detta lilla problem du har, dvs att du glömmer bort saker och inte håller vad du lovat. Är ju kanske lite rimligare att sluta vara en besvikelse än att fundera ut hur du ska gottgöra henne varje gång.

OBS att jag här utgår ifrån att hennes besvikelse är rimlig, vilket du tydligt har uttryckt att du själv anser.

Jo, det håller jag helt med om. Men det är svårare än man tror. Jag har jobbat med det under tiotals år utan större resultat. Nu har jag satsat ordentligt på det, men det är verkligen svårt. Sitter djupt i min person tydligen.

Jag räknar inte med att det är löst tills imorgon när vi vaknar, så jag behöver fortfarande förstå vad det är hon vill ha när hon ändå tålmodigt ger mig några minuter innan hon lämnar rummet.

Skaffa en liten anteckningsblock som du har i fickan. Detta hjälper dig att inte glömma. Sedan tycker jag du ska sluta toffla. Herregud ni e vuxna.

Det enda du kan göra är ju att be om ursäkt och fixa det du lovat. Gottgörelsen blir att du i framtiden blir bättre på att hålla saker du lovar. Det är alltså ingen gottgörelse som kan ske på sekunden, vilket hon kanske inte heller förväntar sig, utan framtiden får visa att du bättrat dig. Sen håller jag med om att du ska sluta toffla och krypa, bara gör rätt hädanefter och låt detta misstag falla i glömska.

jag är precis som du, samt har en väldigt arg och humörsstyrd fru vilket du verkar undsluppit iaf.

Felet för mig när hon sitter och ber om en gottgörelse eller att något ska lösas NU gör enbart att det blir massa löften som man inte vill uppfylla för att dom kan vara så mycket större i proportion till vad som hände. Samt att min fru fastnar i denna tanke om gottgörelse att det spelar ingen roll vad jag säger eller gör.

Det jag har upptäckt dock är att i tillfället försöka berätta hur ledsen du är för vad som hänt, säga att du ska gottgöra henne för det. Ge henne lite distans och prata med henne sen när allt är lugnt och förklara att du inte vet eller förstår vad hon anser vars en gottgörelse. För det är olika för person till person.

Kanske inte bästa sättet men räddat mig undan många dagar att bli totalt kaos.

kanske att du också slutar tänka och skriva om henne som "min kvinna". Tycker det låter ganska trist, ungefär som "min hund" "min häst".

Vad med min fru, min älskling osv?

sen är det så att när man ber om ursäkt ligger det i begreppet att man lovat att bättra sig och att det inte ska ske igen. På dig låter det som om du ofta gör henne besviken.

Sen tror jag att ni hamnat i detta mönster. Hon kanske nästan förväntar sig att bli besviken igen eftersom det hänt ofta. Ni kanske skulle må bra av lite parterapi. 

Varför gottgöra. Gör rätt från början, kommunicera med henne och tro inte att du kan upprepa dina misstag gång på gång bara du har en tillräcklig bra gottgörelse efteråt. Sånt gör mig heligt förbannad!

Antingen så fattar du vad du gör för fel och skärper dig. Om du inte fattar förstår jag inte varför du låter så underdånig. Är du säker på att du gjort fel? Det låter som att både du och din fru är fem år.

Hoppas du fattar mej rätt nu men på din beskrivning TS så blir hon upprörd för att du glömt att göra nått du sagt, det är mänskligt att glömma och tycker det räcker att säga Jag glömde utan att det ska bli en massa liv för det och om det blir det då skulle jag kolla på hur förhållandet egentligen är.