12 månader men kan inte vinka eller klappa. Fler?

Min dotter är 15 månader och kan inte heller vinka och har precis lärt sig klappa händer. Hon kan springa, äta med gaffel och pratar mycket så jag har aldrig ens funderat på diagnos. Han kanske bara är lite sen motoriskt? Barn lär sig ju i olika takt.

Våran har autism och det har precis varit så för oss. Han klappar när han vill men inte när vi gör det, utan slutar själv klapps då. Autistiska härmar inte, utan de måste man lära dom. Vinka har han aldrig gjort.

Ser skillnad på lillasyster som härmar oss och försöker.

Men sen är alla barn olika i utvecklingen de får man ju inte glömma. De kan ju komma.

Vill bara få lägga till här. Utan att vara expert, men däremot jobbar på olika sätt med autistiska barn. Att ett barn inte härmar vid 12 mån ålder är inte en ensam markör för autism. Påstår inte att någon i tråden skrivit det heller utan skriver det mer för att lugna något, då tankar kring detta skapar mkt oro (iaf har det gjort det hos mig, dock inte gällande autism men annat). Ett barn med autistiska drag eller som har autism har andra symptom som är framträdande och talar starkare för autism än just härmandet. Även om det också är en del i det. Men jag skulle inte dra för stora växlar på det vid 12 mån. När ni var på 10 mån kontrollen o BVC sköterskan kollade om ditt barn kunde slå två klossar mot varandra t ex gjorde barnet det då? Där har ju i så fall din son visat att han kan härma. O gjorde han inte så hade väl BVC påtalat det och om det oroar dom. Min son gjorde det vid 10 mån. kontrollen. Har aldrig sett honom härma innan dess men där gjorde han det flera ggr men därefter är det ett fåtal ggr han härmat. (Nu 12 mån snart) Han klappar hejvilt o ibland synkar det ihop med vårt klappande men ofta stannar han också till när vi klappar o tittar på oss som att han funderar över varför vi är så exalterade. och som sagt, vinka gör han inte. Och vi vinkar ihjäl oss här

Alla barn är olika och jag måste verkligen ta till mig det själv för här och där dyker lite små orosmoln upp hos mig också. Men sen tittar jag på prinsen och ser vilka enorma framsteg han gör på kort tid ibland och då infinner sig ett lugn.

Tack för era svar. Kommer också i kontakt med autistiska barn i mitt yrke, men då är de oftast äldre. Han har en del punkter som talar mot autism och det är bl.a. att han söker min ögonkontakt om han behöver hjälp och också ibland om något läskigt händer eller bara för att stämma av eller delge att något är kul. Reagerar väl på sitt namn och förstår en del ord. Pekar ibland med hela handen för att visa. Har ibland lite begynnande ge och ta lek. Säger mamma, titta och nenene för nej. Skakar ibland på huvudet för nej (började nyss med det) får dock ibland ryck och skakar intensivt på huvudet samtidigt som han skrattar. Sträcker upp händerna om han vill bli upplyft. Är väldigt mammig och har koll på mig hela tiden (är inte i någon egen värld). Gillar och leker tittut ibland. Jollrar mycket och varierat. Älskar att köra bil och brummar glatt när han kör den. Gillar rörelsesånger (men härmar inte) och läsa böcker. Slog ihop klossar vid tio mån (dock mer på eget initiativ än härmning), men gör det inte så ofta längre. Hans storebror klappade vid 10 månader, vinkade när han var 11 mån, men pekade ganska sent (kanske 15-16 mån, minns inte exakt).

Tycker inte det låter som autism. Så tror nog inte du behöver oroa dig över det. Eller för att det skulle vara sent att han inte vinkar o så än.

Det där med att slå ihop klossar är ju ändå svårt att veta om det är härmning eller eget initiativ. Jag menar min lille kille tittade på henne och tog sedan emot klossarna och gjorde likadant. Jag tog det (och BVC också) som att han såg vad hon gjorde och gjorde likadant. Men skulle jag göra det här hemma nu så gör han det inte. Inte alltid iaf. Och slå saker mot varandra kan han ju men inget han sitter o gör hela tiden. Leka med leksaker i varsin hand kan han med men gör inte det heller så ofta. Oftast släpper han den "gamla" leksaken om han ser något nytt intressant.

Tycker det låter som att du har fin kontakt med din son och han söker dig och söker bekräftelse hos dig. Njut av honom. Man oroar sig i tid och otid för saker känns det som. Kan komma på mig själv med att oroa mig för saker och då försvinner en del av njutningen. Att följa dom i deras utveckling istället för att följa BVC mallarna och andras barn.

Som jämförelse kan jag berätta att jag nu i somras träffade min svägerska som bor i USA. Hennes son är 4 mån yngre än min (skulle egentligen bara varit 2 mån mellan dom) och så talade vi om bvc osv (hon har bott i Sv tidigare) och hon blev helt chockad av alla besök man gör dit (även en väninna i England blev förvånad). I USA menade hon (iaf i deras delstat) att man går på läkarbesök 4 (eller 3 minns inte) ggr under barnets första år. Alltid en läkare som man träffar (som ger sprutorna, kollar lungor, väger osv). Men inte någon gång kollar de t ex pincettgrepp eller slå klossar mot varandra (eller kan han/hon sitta vid en viss kontroll) osv så hon blev jätteförvånad när jag berättade. Och ja, barnen utvecklas där också så klart och hon har alltid sagt till mig sen tidigare att alla utvecklas olika osv. Nu förstår jag att hon verkligen tänker så också eftersom deras läkare där också säger samma till dom och inte någon gång påtalar att vid 4 mån ska/bör han/hon kunna det osv (så klart har de ju ögonen öppna där också för om något verkar avvikande, t ex en bekants son som var försenad med talet). Vi verkar vara matade med detta så mkt här. T ex får jag konstant frågan om inte lillen lärt sig krypa än. När alla barn inte ens kryper. Men det ligger väl så långt inpräntat hos oss att barn kryper innan de går.

Oj, vad långt det blev. Haha... Så det kan gå när lillen sover och man har lite extra tid över.

Och det där med att skaka huvudet... Så gör lillen här hemma med. Skakar för "nej" men ibland skakar han helt frenetiskt på huvudet och ler och skrattar samtidigt eller när han stannat upp så söker han en o checkar av om vi också tyckte det var roligt haha

Tack. Jag får försöka låta bli att oroa mig. Det enda som känns jobbigt är att många läst tråden, men att få verkar ha varit med om motsvarande situation. Men om det skulle vara någon form av autism eller utvecklingsstörning får man ju klara den situationen också. Kommer fråga läkaren på ett års kontrollen i alla fall.

Min dotter fyller ett år om några veckor och hon lärde sig precis att vinka och klappa händerna! Hon säger inga ord än heller (som man förstår :) )

Har aldrig funderat på om hon skulle vara sen faktiskt! Jag skulle inte alls oroa mig om jag vore du, alla lär ju sig olika saker olika snabbt, och en del vill kunna allt perfekt innan de försöker medan andra kör "learning by doing"

Någonstans har jag nog haft 12 mån som gräns eftersom många sidor anger att det är en varningssignal om barnet inte vinkar då. De flesta anger att barn brukar kunna vinka vid 10 månader. Det är väl därför det känns så konstigt när han inte reagerar det minsta när jag vinkar eller klappar. Men jag hoppas såklart att det inte betyder met än att han är sen med just det.

Är det så viktigt att han kan vinka just. Vårt barn är 15 mån och vinkar i stort sett aldrig. Klappar sällan händerna när vi gör det. Däremot härmar han en hel massa annat udda miner gester etc när vi busar. Senast idag härmade han med att blåsa på sin mat för att vi gjorde gjorde så Tror helt enkelt att han tycker vinka är tråkigt. Och han gör inte saker som inte intresserar honom.

Tror att många överdriver betydelsen av att just vinka, härmar barnet när det gäller annat är det nog inget att oroa sig för.