Hur hantera avundsjuka? Jobbig uppväxt

Ditt ego vill jämföra och har förväntningar.

Meditation kommer utan tvekan ta dig ifrån lidandet ditt ego skapar.

Värt att testa!

Det är något som jag har kämpat med länge också, TS. Var mobbad och har psykiskt störda föräldrar som pga trauma behandlade mig (och behandlar mig fortfarande) illa. Uppväxten var ett totalt mörker och inte förrän jag var över 25 lyckades livet ta fart efter ordentliga ansträngningar (det krävde otroligt mycket för att ta mig upp ur det svarta hålet och kämpa). Idag är jag gift, har barn, en fin karriär men det händer ändå att jag deppar ihop och den dåliga självkänslan förföljer mig. Det är lätt att snegla på kollegor etc som verkligen har haft det enkelt i jämförelse och som bara fortsätter kamma in vinster i livet. 

Det som hjälper mig mest är att tänka på allt fint jag har. Vi är födda nu, i Sverige, med all trygghet och välfärd. Vi är friska och kan påverka våra liv. Det är fantastiskt att ens ha ett liv. 
De som man jämför sig med kan mycket väl ha haft det kämpigt också och det är osannolikt att de kommer att ha det toppen varje dag av sitt liv. Men det enda vi fokuserar på är de bra sakerna. Dessutom är det de framgångsrika fasaderna som vi ofta jämför oss med och de är inte nödvändigtvis hela sanningen.

Och något som jag tror är vanligt - som iallafall jag har gjort - är att liksom ta allt som är bra från olika personer och göra en sammanslagen bild som är helt orimlig att jämföra sig med. Alla har bra egenskaper och de flesta har haft flyt på något sätt. Du och jag har också färdigheter som någon kan bli avundsjuk på.

Hänger du mycket i sociala medier? Då är det lätt att jämföra sig och bli avundsjuk. 

Tack för ditt svar! Och vad fint att höra att du tagit dig upp ur mörkret, trots en tuff start i livet.

Vet inte hur mycket du vill skriva, men om du vill får du gärna berätta vad som hjälpte dig?

Är en del på sociala medier och vet att det som presenteras där inte alltid är hela sanningen. Men har några personer som jag står ganska nära som jag vet haft en (förhållandevis) problemfri uppväxt. Stöttande föräldrar, lite mer "normala" problem som prestationsångest, olycklig kärlek etc. Sånt är ju också jobbigt, men jag kan inte låta bli att tänka att jag gärna hade bytt problem - för detta är ju liksom inget som satt spår i dem eller gett dem framtida svårigheter.

Jag kan inte låta bli att tänka att jag hade haft ett bättre liv med de förutsättningar som de fick.

Sen har du ju helt rätt i att vi har det väldigt bra och har mycket att vara tacksamma för. I Sverige är det ju i ett internationellt perspektiv lättare att påverka och förändra sitt liv än i många andra länder. Det är en tanke som ändå gör att man kan orka fortsätta försöka.

Ändå känns det som man inte kan ta för givet sånt som många tar för givet. Och som att man släpar runt på nånting astungt som man inte riktigt kan bli kvitt. Och som att så många år under uppväxten och ungdomen har förlorats. Det är väl därför jag inte vill fortsätta förlora år, utan vill försöka kunna känna det där som du skrev - att det är fantastiskt att ens ha ett liv.

Jag känner igen mig i mkt i d du skriver. I vuxen ålder insåg jag att barndomen inte var normal och det var d som var orsaken till mkt problem i mitt liv. Du har fått många bra tips av andra i tråden.

D som har hjälpt mig är terapi, mindfullness och gå vidare i livet. D låter som världens enklaste sak men jag har lång väg kvar. Man får tänka att d går inte att ändra d förflutna och att d är man själv som har makten över ens sinnesro och mående idag. Omge dig med folk som får dig att må bra och gör d som gör dig glad. Var ingen pleaser. Acceptans kommer man långt med. Du förtär och förgiftar ditt sinne när du tänker på allt du gått miste om. Jag började nästan gråta och det var inte länge sen, när flera av mina äldre kollegor berättade att dom följde med sina barn till lekplatsen när barnen var små. Fick en chock när jag hörde d, aldrig har jag varit med om d. Jag har missat mkt i livet och förlorat många saker och d påverkar mig såklart men man får gilla läget då d inte kan göras ngt åt idag. Har du barn eller kommer skaffa barn vet du idag hur en bra förälder är, raka motsatsen till våra.