Hjälp! Jag har problem med min 11-årige son

Behöver han den extra uppmärksamheten från dig om han "bara" är hos dig varannan helg? Eller är han så här jämt?

Barn som har två skilda föräldrar har en tendens att spela ut sina kort. Han vet att du vill ha honom där, han vet också att om han hotar med att han inte tänker vara där mer, så faller du till föga för hans hot. Jag tycker faktiskt du ska ta ett rejält snack med honom:

"Jag hör att du säger att du hatar mig etc, när du inte får som du vill, men det tror jag inte du gör. Nu gör vi så här: vi sätter upp vissa regler här du och jag tillsammans. Och dessa regler skall vi försöka följa. Du blir väldigt arg när du inte får som du vill, men man kan inte alltid få som man vill. Man måste kompromissa och ställa upp på varandra".

Eller nåt sånt.

Om han inte begriper så är det bara att säga till honom att om du hatar mig så mycket, bara för att du inte får som du vill, så kanske du ska fundera på om du verkligen vill vara här. Jag älskar dig massor, men jag kan inte låta dig få allt du vill bara för att du vill. Och jag tänker inte ställa upp på dina uppträden och skrik och bråk. Jag vill bara ha lugn och ro.

Vill du ha hjälp så ring föräldralinjen på BRIS. Det är skitsvårt att vara förälder. Svårare när inte föräldrarna är på samma bana.

Detta måste du stävja NU.
Inte i morgon eller nästa vecka.
Du måste också fråga mamman, som MÅSTE vara ärlig, hur det är hos henne.

Min son var likadan i den åldern. Sedan eskalerade det och han bar sig åt så mot folk i gemen. Han hamnade i bråk allt oftare och när han var tretton misshandlade han en person så grovt att han fick flytta till familjehem.
Väl där började han med cannabis och spice... 

Efterx antal år var han tillbaka på banan men betygen var en historia för sig.
Nu har han pluggat upp sina ämnen och ska förhoppningsvis börja gymnasiet till hösten. Han är 18 år idag.

Ta tag i detta i tid, låt det inte gå som det gjorde för oss.

Mycket kloka synpunkter!

Det ligger i tiden att alla problem med barn ska botas med "mer uppmärksamhet", men en 11-åring är ett ganska stort barn som inte bara ska få ett oönskat beteende belönat med mer uppmärksamhet.

Tack för alla tips. Jag ska ta till mig av dessa. Kanske att han behöver uppmärksamhet då vi ses så sällan, men hans storebror är här lika sällan, och han kommer i skymundan eftersom11-åringen är som han är.

Kan du inte träffa honom oftare? Något är fel, helt klart. Jag tror att han är arg på dig av någon anledning

Hans mamma bor 25 mil bort, och eftersom de går i skolan där är det svårt att ses oftare.

Jag tror inte det handlar om att bara få uppmärksamhet. Det här handlar delvis om personlighet. Storebror är inte den som behöver få sin vilja fram alltid, han är nöjd som han är. Medan lillebror är girig och lite ha-galen. Och kan inte ta ett nej. Vissa barn är otroligt tjatiga och kan tjata sig till saker av föräldrarna bara för att föräldrarna inte orkar hålla emot. Och det har denne kille insett. Och han har lärt sig att trycka på knappar. Storebror sänker sig inte så lågt.

Ett nej ska vara ett nej. Däremot skall man inte säga nej rutinmässigt. Och ändrar man sitt nej, så ändrar man sig omedelbart. Inte efter tio minuter. Lillebrorsan måste förstå att relationen med pappa inte blir bättre av allt bråk. Men han är tydligen typen som vill ha omedelbar tillfredsställelse, vilket är vanligt bland barn. Men själv hade jag inte tagit de där utbrotten. Lillkillen måste lära sig att resonera, argumentera, utan skrik, hot och bråk.