Bekant gav bort mitt barns kläder i present till hennes vänner
Jag har en bekant (våra sambos arbetar ihop och vi har träffats några gånger hos varandra då vi har barn i ungefär samma ålder) Men jag skulle inte säga att det är någon jag känner och umgås dagligen med, en ytlig bekant helt enkelt och vi har haft lite kontakt på sms utöver att våra familjer träffats på våra gemensamma barnkalas mm. Min dotter är 3 år, hennes är 1,5 år. Jag har sparat min dotters finare kläder då vi dels väntar vårt andra barn nu samt att vi även i framtiden önskar ett tredje barn. Sen så har jag givetvis sparat kläderna av affektionsvärde, dvs minnen. De riktigt urtvättade kläderna har jag gjort mig av mig, detta är mest fina kvalitetskläder, märkeskläder och är det tex lite H&M och Lindex kläder så är dom helt i nyskick. Allt hann min dotter nämligen inte använda. Hursomhelst, då vi tog reda på att bebis nr 2 i magen nu är en pojke så erbjöd jag denna bekant under en lunch att hon givetvis får låna min dotters kläder, dvs använda det tills hennes dotter vuxit ut det. Hon har även varit tydlig med att dom inte vill ha fler barn.Så iaf viker jag ihop allt fint i tre stora kassar, det är väldigt mycket kläder för tusentals kronor. Även skor, accessoarer och fina kalasklänningar. Allt från sommarkläder av Ralph Lauren, Livly mm till ordentliga vinteroveraller av bra märken. Utöver detta även skor, både för vinter och sommar, i jättebra skick, dvs kvalitetsmärken mest. Hon tackar så mycket för kläderna och hon visar upp det i sociala medier och på insta då hennes dotter använder kläderna, vilket är helt okej med mig givetvis. Men....nu till detta men. Hennes dotter är lite knubbig, så några av kläderna sa hon direkt var för små. Hon skrev på sms att hon lagt undan det som var för smått men är tacksam över det övriga. Säg att 1/5 av kläderna var för små och hon lagt det åt sidan. Jag tar för givet att jag då ska få tillbaka dom kläderna redan nästa gång vi ses. Så är vi iaf bjudna hem till henne nu i sommar hela familjen och även vänner till dom som vi inte känner. Av en händelse så hör jag att hon står och pratar med en av hennes väninnor som är gravid och väntar en flicka att hon kan få en massa tjejkläder eftersom hon fått en massa kläder av mig ( jag hör mitt eget namn ). Sen så hör jag henne säga att eftersom jag väntar en pojke så har hon FÅTT mina tjejkläder.
Just då får jag en klump i magen, blir väldigt illa till mods att hon står och lovar bort mitt barns kläder till främlingar utan att ens ha frågat mig. Jag säger ingenting om det då, men irriterar mig rejält. Sen så ska våra familjer träffas igen några veckor senare på Skansen. Så jag skickar ett sms till henne innan där jag trevligt skriver att jag gärna börjar med att ta tillbaka dom mindre bebiskläderna som hon från början lagt åt sidan då dom ändå var för små för hennes dotter och om hon kan ta med sig detta när vi träffas. Tänkte att min hint skulle få poletten att ramla ner hos henne.
Då får jag ett svar "Är rädd för att jag har gett bort den högen till en lilltjej som är precis ett år yngre än xxx men jag ska kolla"
Nu har hon alltså gett bort den högen kläder hon la åt sidan till en annan främling, till hennes kompis som tydligen har en 5-månaders flicka... Nu är jag så himla arg. Frågar man inte givaren om det är ok innan man delar ut kläder som presenter till sina vänner?? Svarar henne att jag givetvis vill ha tillbaka alla kläder oavsett skick allteftersom när hennes dotter vuxit ur dessa och att jag helst vill bestämma själv vem som ska ha min dotters kläder. Ser inte syftet att behålla någon annans fina barnkläder om ens barn vuxit ur dom. Man varken säljer, ger bort eller behåller dom, och är man osäker så frågar man väl?? Hon svarar mig arrogant och nedlåtande att jag ska lugna ner mig och att det bara blev ett missförstånd mellan oss. Jag ska lugna ner mig?? Så provocerande skrivit av henne. Jag hade iaf förväntat mig en ursäkt. Jag är shockad över hur man bara tar för givet att man får kläderna, så när hennes dotter vuxit ur dom så tycker inte hon det är självklart att kläderna ska tillbaka till givaren utan att hon ska dela ut dom som presenter till sina vänner. I min värld är det så fruktansvärt ohyfsat. Trodde det var underförstått att man inte bara gör som man vill utan att man är tacksam och sen lämnar det åter. Då är det ju upp till givaren att säga, du kan behålla det och det men resten vill jag ha tillbaka då det är minnen. Men HON bestämmer väl för tusan inte det. Åh vad arg jag är. Vad är era åsikter om detta och vad skulle ni gjort? Fortsättning följer, jag ska få tillbaka kläderna i veckan skrev hon...det återstår att se om även kläderna hon gett bort kommer tillbaka...
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-08-09 17:25
Ja vi kommer ifrån olika världar bokstavligt talat och det var naivt av mig att låna ut kläderna till någon som uppenbarligen blev alldeles för girig när hon öppnade kassarna och såg hur fina kläder det var. Det här verkar vara en klassfråga helt enkelt. Är man minsta osäker så frågar man innan man ger det vidare, vanligt folkvett. Det här var inte ett gäng urtvättade sparkbyxor eller slit och släng-dagiskläder som slits utan som jag skrev lite finare kläder för tusentalskronor. Som kalasklänningar och kalasskor, finare ytterkläder, små kappor, kvalitetskläder etc.
Sånt som man använder vid enstaka tillfällen och inte i lekparken. Tänkte att hon skulle tycka det var kul att få använda det. Jag ville att hennes dotter skulle få använda det, enbart. Inte att random unge i hennes vänskapskrets ska gå omkring i min dotters kläder. Det som var från H&M och Lindex var helt oanvänt i nyskick och hon ansåg att hon med all rätt fick ge det som present till sina vänner utan att fråga först.
Jag blev alltså mest förvånad att hon inte frågade mig utan tog sig friheten att dela ut det till sina vänner.. Jag skrev att jag ville ha tillbaka kläderna allteftersom oavsett skick. Dvs hellre få tillbaka det traisgt och fläckigt än att hon ska ge bort dom till sina kompisar. Jag erkänner att jag var naiv, det inser jag nu i efterhand men samtidigt så utnyttjade hon min snällhet, det är fräckt.
Att jag inte konfronterade henne framför hennes kompis var för att jag ville ta det själv med henne och inte dundra fram inför kompisen, hade känts pinsamt för alla och ville inte förstöra stämningen på kalaset. Jag har redan gett bort de urtvättade slit och släng-kläderna till en mamma på förskolan, då sa jag att det här är så urtvättat och använt så jag hade ändå tänkt slänga det, ta det du vill ha, släng resten. Hon blev jätteglad. Men det är en helt annan grej.
