Ångest

Vet inte vad som hänt men av olika anledningar så har det blivit så att jag är ensam med 10-åringen i två veckor och det är inga problem. Herrejösses, vi har en toppenrelation! Men hon är ensam hemma efter skolan (under terminerna) och nu när vi gått här hemma ( vi kan göra korta utflykter men måste hålla oss hemma förövrigt) så har jag fått en inblick i hur j%#la långtråkigt hon måste ha i veckorna! Och det har nästan knäckt mig. Men varför??? Hur kan jag reagera så??? Hon är ju en priviligerad 10-åring som är klok och stark och rättvis. Hon mår bra men vad är det som får mig att reagera så här? Något obearbetat trauma? För mycket tid och för lite att göra? Eller mina egna klaustrofobiska känslor när jag är hemma och inte har så mycket att göra??
Hur känner ni inför barn ensamma hemma efter skolan? Som inte har syskon eller stora syskon? Jag vill bara gräva ned mig.. Och nu har hon börjat fråga "mamma, får du ångest om jag tar på mig tomtemössan?" Hon måste känna att jag nästan panikar. Sopig mamma......