Min dotter är ung och gravid

Fråga om du kan hjälpa henne med nånting. Till exempel boka tid med en kurator på ungdomsmottagningen.

Det viktigaste är att du finns där som stöd oavsett vad hon beslutar. Försök inte påverka henne till det beslut du vill, det kan straffa sig för dig om hon ångrar sig eller kände sig tvingad. Var tydlig med att om hon behåller måste ta hand om barnet och att du i så fall är mormor och inte en extra mamma. Jag själv var ung när jag fick mitt första. Bodde hemma tills barnet var två år, det funkade bra, barn kostar inte så mycket första åren så hon borde kunna klara barnets försörjning med de pengar hon får förutsatt att du fortfarande försörjer henne. Gör hon en abort så var beredd på att hon kan må dåligt en längre tid och förmodligen behöver dig som stöd, därför viktigt att du inte tvingar henne till en för då kan hon komma att stöta bort dig istället. Låt det va hennes beslut.

Min tjej vart gravida när vi båda var 19. Vi behöll, men såklart en jäkla skillnad på att vara 19 och 16. Men den här känslan som din dotter beskriver tror jag är extremt vanlig.

Nu är jag ju man, så kan ju inte uttala mig egentligen, men tror de flesta kvinnor blir glada över att bli gravida. Hon är säkert jättekär i sin kille och tycker det vore superroligt att bli mamma. Men den befogade rädslan för hur det skulle funka är ju det som för tankarna till abort. 

Om något kan du säga att graviditeten och föräldraskapet blir 100 gånger roligare när man inte behöver oroa sig för saker som skola och ekonomi. En graviditet ska vara ren glädje och inte 50% oro. 

Men generellt sett, du ska bara finnas där som stöd och lyssnare. Som någon sa, visa vilka möjligheter till samtalsstöd som hon har. Mycket sannolikt har hon inte en tanke på att prata med kurator etc.

Jag var också 16 med en 19-årig pojkvän då jag blev gravid. Jag gjorde abort, dels för att pojkvännen inte ville ha barn och dels för att jag inte var redo själv. Men jag fantiserade givetvis om att behålla och leva familjeliv.

Det som avgjorde för mig var att ingen i min omgivning var så intresserade av att ta hand om ett barn/barnbarn. Vem vill sätta ett barn till världen med en ovillig pappa och ovilliga mor-farföräldrar? Det fattade jag ju var omänskligt. (Även om alla säkert hade älskat barnet om det faktiskt fötts.)

Min pojkväns argument och genuina känsla var att vi hade missat vår ungdom och chans att resa och leva bara vi två ihop utan bekymmer. Och det kunde jag ju hålla med om.

Idag vet jag att jag gjorde rätt val. Jag är 26 nu och är absolut inte redo för barn än. Tanken på att jag kunde haft ett 10-årigt barn gör mig mer rädd än glad. Men jag förstår att man mognar med uppgiften om man väljer att skaffa barn.

Kontentan är väl att noggrant gå igenom med henne vad ett barn innebär. I tid och pengar. Och att hon borde fundera över om ett barn inte förtjänar det bästa möjliga, och inte "det som finns tillgängligt just nu". Hon vill väl kunna ge sitt barn den bästa möjliga starten i livet? Och det är ju inte en bra början att ha en ovillig pappa, inget jobb/utbildning och ingen egen bostad då.

(Misstolka nu inte, man KAN skaffa barn tidigt och lyckas, men statistiken är tydlig. Och alla borde ju vilja göra det bästa möjliga, inte sant? Och det är sällan det bästa att bli oplanerat gravid som 16-åring.)

Och en ev. abort nu betyder ju inte att det aldrig blir barn, det kan istället öppna upp för en genomtänkt och planerad graviditet under bättre förutsättningar.

Gör klart för henne att du stöttar henne i vad hon än beslutar sig för att göra. För det är precis vad du borde göra. Du kommer älska det där barnet som att det vore ditt eget. Skola och jobb går bra att kombinera med barn, lite klurigare men det fungerar. Kolla några avsnitt av "unga föräldrar" så får du en liten input i hur det kan se ut.

Sätt er ner och prata, inte så mycket om hur livet är med barn utan snarare om hur din dotter ser på sin framtid, vad hon vill, vad hon velat om hon nu inte blivit gravid. Vad drömmer hon om, vad skulle hon vilja göra, hur ser hon på sitt liv i det stora hela? Vad vill hon utbilda sig till, jobba med, vad vill hon göra på sin fritid, vad tycker hon om?

Ni kan skriva ner allt som hon kommer på. Observera att inget av det ni tar upp ska ha med barnet att göra. Först när listan är klar så ser ni om och hur det kommer gå att kombinera med barn.
Det som inte går att kombinera - är hon beredd på att avstå det?
Det som går att kombinera - kommer det bli lätt eller svårt?

Visst kan man både gå i skola och jobba med barn. Man kan hänga med vänner och gå på bio. Man kan resa. Man kan göra det mesta. Men det kommer krävas mycket planering i vissa fall.

Hur ställer hon sig för att få ett barn med funktionshinder? För det kan hända. Är hon beredd på att eventuellt ha ett utvecklingsstört barn?
Är hon beredd på ett barn hon kanske måste bära på hela första året?
Hur blir det med vänner? De flesta kommer att försvinna och leva tonårsliv medan din dotter lever småbarnsliv.

Ta upp det positiva med barn också. Men visa verkligheten. Säg också att du kommer stötta henne vad hon än beslutar och mena det. Men gör också klart att hon är mamma och du är mormor.

Tack för era inlägg :) fortsätt gärna skriva

Inte behöver hon berätta för sin pappa. Du som nu fått veta kan stötta henne och följa med vid aborten. Du kan vara påläst och en trygghet för henne.

Hennes beslut.

Varför tar du för givet att det skall bli en abort?

Abort måste inte vara så jättehemskt. Gå med henne till sjukan. Jag kan rekommendera kirurgisk abort, gick väldigt bra. Skulle aldrig göra medicinskt, har hört att det kan vara väldigt smärtsamt och plågsamt.

Jag var 19 när jag blev gravid. Min mamma var mitt stora stöd. Jag vet att hon inte ville att jag skulle göra abort och det ville inte jag heller egentligen men så blev det. Hon var fantastisk. Hon tog hand om allt praktiskt och hjälpte mig med allt. Vet inte vad jag hade tagit mig till utan hennes stöd. Det betydde ännu mer eftersom jag vet att det gjorde ont i henne men hon hjälpte mig ändå.

Det är inte säkert att din dotter har samma lösning. Men hjälp henne ändå. Om du tvingar henne till något hon inte vill kan det göra så mycket skada.