Flytta hem efter lång tid utomlands?

Hej! Jag hade bott utomlands i fem år när jag flyttade tillbaka till Sverige. Jag vet att det inte är 10-20 år, men jag tänkte att jag svarar ändå :)

Jag kom till en punkt då jag kände att hemlängtan var för stor och det var dags för mig att flytta hem. Jag hade inte bildat familj eller så, men hade en pojkvän sedan nästan två år som det helt enkelt tog slut med pga min flytt.

Pension som jag tjänade ihop där ska gå att få flyttad till Sverige tror jag, men ska jag vara ärlig så orkade jag aldrig kolla upp det då det inte rörde sig om några stora summor, utan jag har låtit det vara helt enkelt. Jobb och bostad löste sig väldans fort (inom en månad) sen jag flyttade hem. Familj har jag som sagt inte utomlands, men vänner. Vissa jag tappat kontakten med och vissa som jag pratar med fortfarande. Var och hälsade på där för inte alltför länge sedan vilket var väldigt kul.

Det jag var mest orolig över när jag skulle flytta hem var främst arbete och bostad (sånt löser sig alltid, på ett eller annat sätt!) men sen också om jag skulle känna saknad eller uttråkning då jag flyttade hem. Bodde i en av Europas största städer och nu i en väldigt liten stad i Sverige. Något som jag verkligen rekommenderar, som jag gjorde, var att jag stannade i nästan fyra månader från det att jag helt bestämt mig för att flytta hem, vilket gav mig tid att förbereda mig både psykiskt och fysiskt för flytten. Även fast det låter hemskt så var det inte så farligt att lämna allt och åka hem, jag var så väl förberedd. Jag hade visualiserat allt, alla avsked, sista dagen på jobbet, själva flytten och resan hem. Sedan hade jag börjat nysta i bostad, skrivit cv på svenska och skickat det till massa företag, sparat tillräckligt med pengar för att klara mig som arblös i minst 6 månader och så vidare.

Hade jag haft husdjur hade jag sett till att få dem vaccinerade + skaffat djurpass och tagit med dem hem. Kan säkert kosta en slant men så värt det, då har du sällskap när du kommer hem! Första jag gjorde var att skaffa katt för jag ville inte bo ensam i en tom och tyst lägenhet.

Jag har aldrig ångrat mitt beslut att flytta hem igen, inte för en sekund. Helt plötsligt får jag vara med på ALLA familjemiddagar, födelsedagar, julaftnar, examensdagar och andra viktiga stunder. Det är värt mycket för mig.

Fundera ordentligt på om du verkligen vill flytta hem. Beslutar du dig för att göra det så kommer allt det praktiska att trilla på plats, ge dig bara tillräckligt med tid för att förbereda dig så gott det går. Lycka till! :)

Jag bodde utomlands i 6 år pga studier och flyttade hem till Sverige igen för att jag trivs bättre här. Jag sökte jobb här och flög hit några gånger för att gå på jobbintervjuer. Jag hittade en lägenhet via bostadsförmedlingen. Jag lyckades få jobb och lägenhet (korttidskontrakt) precis samtidigt. Jag trodde inte jag skulle få lägenheten eftersom de vill ha 3 senaste månaders lönebesked (vilket jag inte hade eftersom jag inte hade börjat jobba än) men det räckte med anställningsavtal (som t.om. var ett vikariat). Allt har gått jättebra, jag har nu fast jobb på samma företag och hittat bättre lägenhet.

Du är förlåten fast du bara bodde utomlands i fem år för det var precis såna här svar jag var ute efter. Flyttade du hem mest pga att du ville hem till familjen eller trivdes du inte där du bodde? Vad var det som var den största drivkraften till att ta dig hem igen? Jag tycker det är lätt att slåss mellan känslan att ha det bra där man är men ändå missa allt där hemma som du också skrev med födelsedagar och julafton etc. Längtan till familjen där hemma men kanske inte landet i sig. Vet du hur jag menar?

Om du hade haft en egen familj tror du att du hade flyttat hem hela familjen då eller stannat kvar? Blev det några kulturkrockar när du flyttade hem? Du kanske är välutbildad med en solid karriär men om du inte är det så undrar jag om det var svårt att få jobb pga att du hade varit utomlands? Läste för kanske ett år sen att det var jättemånga utlandssvenskar som har det fruktansvärt svårt att få jobb i Sverige trots bra meriter.Kul att höra att det gick bra för dig. Var det alltid din plan att bara plugga utomlands eller hade du tänkt stanna utomlands från början? Var det Sverige i sig som drev dig hemåt eller längtan till din familj? Jag antar att du är välutbildad om du pluggade i 6 år så du kanske inte upplevde några problem med att få ett jobb? Du har inte ångrat att du flyttade hem igen?

Mitt ex har säkert bott i usa ca 10 år. Han började plugga när han kom hem till Sverige. Han håller koll på fonder och så för att han ska "säkra" sin pension. Han pensions sparar inte en ända krona. ( men han kommer ärva massa pengar så han har en säker framtid)

Jag vet inte vad det här har med mina frågor att göra...?

Min gamlefaster och gamlefarbror bodde i USA och när de gick i pension efter 35 år i USA flyttade de hem igen och de fick både garantipension från Sverige och sin pension från USA.

Det var verkligen efter en lång tid utomlands. Vet du om dom trivdes i Sverige och om allt fungerade bra med ekonomin? Har du någon aning om varför dom valde att flytta hem efter så lång tid utomlands?

Nej du har rätt. Jag trodde du menade tillbaks till sverige. När du skrev hemland så tänkte jag självklart Sverige.

Jag ville egentligen inte plugga utomlands, ville hellre plugga i Sverige. Men det var min drömutbildning. Jag tyckte det var OK utomlands, särskilt när man bott där så länge och kände sig bra på språket och så men jag längtade hem till Sverige för det känns som hemma här. Man behöver inte tänka på språket alls och jag trivs bättre. Standarden (på tex boende) är bättre, det är finare natur osv. Borta bra, men hemma bäst helt enkelt. Jag har mina föräldrar och syskon här o Sverige men hade min nära familj (make och barn) med mig utomlands, så det var inte så mycket för familjs skull som jag flyttade tillbaka. Även om jag är högutbildad var det svårt att få jobb, jag var på ca 10 intervjuer (både utomlands och i Sverige) och det tog ca 6 mån innan jag fick jobb. Jag ångrar verkligen inte att jag flyttade tillbaka.

Jag måste vara korkad men jag fattar fortfarande inte hur det här hör ihop med min fråga? Kul att höra din historia. Men då ville du aldrig bo utomlands egentligen om jag förstår det rätt och då vill man säkert tillbaka hem igen på ett annat sätt också kanske? Var det svårt att få jobb pga att du pluggat utomlands tror du eller var det svårt för alla just då? Vissa säger ju att det är svårare att få jobb pga att man har varit utomlands men jag har ingen aning om hur det är.

Jo, det är sant. Om man inte ville flytta egentligen från början så är man nog mer benägen att flytta hem igen.
Nej, att jag pluggat utomlands var inget problem. Det beror nog på vilken utbildning man har och i vilket land man pluggar, lättare t.ex. inom EU.

Jag har bott utomlands i 8-9 år. När jag träffade min nuvarande sambo sade jag från början att ifall bilda familj kom på tal så skulle det ske i Sverige. Vi hade alltså redan bestämt oss för över 4 år sedan att vi skulle flytta till Sverige när det väl var tid. 

Ju närmare flytten vi kommer ju mer nervös är jag. Sverige är inte det Sverige jag lämnade, och när jag ens lämnade Sverige kände jag att jag inte passade in. 
Jag har bott utomlands så länge att jag har inga vänner kvar, och min närmaste familjemedlem har i somras tydligen blivit less på att vänta på att jag ska komma hem, och jag kände mig väldigt bortstött sist vi träffades. 

Vi trivdes väldigt bra där vi bodde (vilket ej var varken mitt eller hans hemland), han hade ett bra betalt jobb, jag hade hur mycket möjligheter som helst. Men problemet var ifall vi skulle ha barn. Ingen föräldraledighet, en hemskt tuff och fruktansvärt dyr skolgång, etc. Ingen semester för den delen heller, mycket övertid som är så klart obetald. 
Jag tror att jag kommer enkelt få jobb i Sverige, men jag är rädd att min sambo kommer ha det tufft både med jobb och med att känna att han passar in. Han är dessutom lite för stolt för att vi ska ge upp och medge att Sverige inte passar oss, och därmed kan vi inte flytta tillbaka. 

Vi flyttade till Europa för 6 månader sedan, och jag känner mig om en utomjording trots att jag är västerländsk till utseendet. Till hösten/vintern flyttar vi till Sverige, och jag tröstar mig med att vi kan åtminstone åka tillbaka 1 månad om året, för vi har i alla fall semester här. Vi flyttar till Sverige endast på grund av våra framtida barn, men är det värt det ifall vi är olyckliga är frågan jag ställer mig själv hela tiden.

De ville komma hem och dö i Sverige fast de fick minst 15-25 år här också. Kommer inte ihåg så mycket av själva flytten hit förutom att de ville bo i höghus då de bodde på 29:e våningen i NY. Jag var tio år när de flyttade hem så det är trettio år sedan och idag är de båda döda. Hon jobbade med US Open (tennis)

Haha vad bra, tack! ;)

Jag flyttade hem mest för att jag ville hem till familjen. Jag märkte att jag helt plötsligt inte var mig själv längre, jag var inte lika glad, skrattade inte sådär innerligt och var inte så full av energi som jag brukar vara. Trodde först det berodde på mitt jobb då jag inte riktigt trivdes där, så jag bytte jobb men det blev inte bättre för det. Så då tog jag ett par veckors semester och åkte hem till Sverige och det var då jag insåg att jag ville hem. Har alltid varit väldigt nära min familj och jag hade nog inte insett hur mkt jag saknat dem. Ja jag förstår hur du menar, jag är otroligt glad att jag bodde utomlands så pass länge, jag lärde mig och fick uppleva så mycket som jag aldrig fått göra annars. Men som sagt, jag har inte ångrat en sekund att jag flyttade hem heller. Sverige är ett otroligt bra land av många anledningar, levnadsstandarden, sjukvården, föräldraledighet och massa annat. Jag började känna mig redo att köpa hus, skaffa familj och hela den biten och jag hade inte velat göra det någon annanstans än i Sverige.

Jag tror nog jag hade tagit med mig familjen och flyttat hem till Sverige om min situation hade sett ut så. Jag tycker inte det blev några riktiga kulturkrockar när jag kom hem, jag var alltid hemma minst 3-4 veckor per år och hade regelbunden kontakt med familj och vänner under hela min utlandsvistelse och jag tror det hjälpte. Jag var alltid uppdaterad om vad som hände hemma vilket var väldigt skönt. Vissa saker fick man såklart vänja sig vid, men ingenting som var speciellt jobbigt.

Jag är inte välutbildad haha, har enbart min gymnasieutbildning. Däremot är jag otroligt envis och har ett helt ok cv med fina referenser. Fick jobb en månad efter att jag flyttat hem. Hur det är för andra vet jag såklart inte, men jag tror det går om man är envis och inte alltför kräsen. Jag har fått jobba mig uppåt men det har gått bra :)