Kan sitta men vill inte ålar sig men vill inte krypa

Alla barn kryper väl inte? Sätter han sig på rumpan om han står upp och sedan tappar balansen?

Nej jag vet att alla inte kryper, och det är fallen jag oroar mig mest för. För nej han ramlar inte på rumpan utan mest slänger sig bakåt sama sak när han hamnar i sitande position på golvet efter att halft klättrat up på leksaker slänger sig bakåt å slår i huvudet.å tror detta gör att han inte vågar sitta för i bland när han lyckat satt sig eller vi satt honom på golvet leker han ett tag sedan blir han helt hysteriskt ledsen tills man kommer å lägger honom ner då har verkar rädd.

Har de sagt något på BVC? Han kanske inte är redo att resa sig upp, de ska ju lära sig att "ramla" med rumpan först.

Jo det är ju det jag är lite orolig för vill ju inte att han ska få någon skada. På bvc har dom inte sagt mer än att olika barn olika utvecklings kurvor???? tror inte han skulle stå eller försöka stå så mycket om det inte vore för att han vill hänga på tvillingsyrran som redan går med gå vagn och står utan stöd????

Alla barn följer inte "mallen".

Vår son lärde sig sitta först sedan kunde han resa sig från sittande. Det var ytterst få gånger han lyckades rulla över från mage till rygg eller tvärtom och då blev han mest ledsen av att det blev så okontrollerat. En dag kunde han plötsligt ligga på rygg och vända över till mage för att sätta sig upp och sedan reste han sig i spjälsängen, så plötsligt kunde han "allt". Detta hände vecka 30 och han är drygt 10 månader nu. Innan hatade han att bli lagd på rygg eller mage för det var ju skittrist att inte komma någon vart.

Hans systrar kröp, rullade vid 8 månader och kunde resa sig åtminstone på knä på 8-månadersdagen. De gick ca 10 steg vid 10,5-11 månader, så i våra ögon har han varit sen. Å andra sidan får han gärna vänta någon månad med att gå för han är ändå överallt. Kryper gör han dock inte, utan han är som en liten apunge och sitter ner på rumpan, flyttar armarna framåt, "springer" fram med benen på sidan och flyttar på rumpan och sedan om igen.

Jag själv kröp aldrig, utan gick på alla fyra, än idag står jag ogärna med knäna böjda vid t ex viss dans, men fixar ju allt. Oftast löser det sig när barnet är moget. Om du är orolig så prata med bvc!

Kanske funkar det att sätta på honom en mjuk lekhjälm (i tyg) för att dämpa fallen om det är huvudet som tar mest stryk.

Det jag inte fattade säkert var om han själv kan resa sig mot saker eller om det är ni som ställer honom mot saker. Reser han sig själv blir det ju svårare att hela tiden avhjälpa fallen om du har två barn. Vi la ofta amningskudden bakom i början när han skulle sitta upp, så varför inte lägga en kudde bakom eller ha lekhjälm. Vår son hatar allt på huvudet, så han har fått lära sig den hårda vägen. Sedan är jag osäker på om barnen verkligen ha sådan fallreflex du pratar om att de kan ta emot sig så tidigt. I mitt minne så säger något om vid tre år, men jag kan vara helt ute och cykla.

Har ni en gåstol? Jag tänker att han kanske associerar sittandet till att vara still och passiv medan han verkar vara ett aktivt och nyfiket barn.

Märker ni att han faktiskt sitter i bilen och matstolen eller fångar de upp honom?

Det jag tror du tänker på är fallreflexen. Detta hittade jag på www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Utveckling/Det-nyfodda-barnets-reflexer/:

Den kanske mest kända av nyföddhetsreflexerna är Mororeflexen (uppkallad efter Ernst Moro (1874-1951) eller omklamringsrörelsen. Den utlöses av en hastig rörelse- eller lägesförändring eller av plötsligt högt ljud. Barnet slår ut med både armar och ben för att sedan föra dem samman till utgångsläget. För oss fyller den här reflexen ingen funktion, men för våra förfäder och för aporna är det viktigt att ungarna snabbt kan klamra sig fast vid mamman. Kan inte Mororeflexen utlösas eller om den är ensidig bör man remittera barnet till barnläkare. Likaså om den inte avtar eller försvinner efter 5 månaders ålder.
Så sedan måste ju barnet utveckla förmågan att ta emot sig, tänker jag.