Saker jag "visste" efter mitt första barn (flerbarnsföräldrar)

Så här i efterhand fattar jag inte hur jag kunde tycka att det var så svårt att bara ha ett barn. När jag fick första så kändes det som att jag vissa dagar inte ens hann äta eller duscha eller gå ut med soporna på en hel dag, de första månaderna. Det kan jag inte låta bli att fascineras över så här i efterhand. Med tredje barnet fanns liksom inte lyxen att sitta och amma och glo på netflix och sova bort hela dagarna.

Första barnet "krävde" två timmars förberedelser inför att gå ut och en halv resväska med prylar packades varje gång och kände stressen att behöva hinna med så mycket som möjligt mellan amning och sovstund (hur tänkte jag där fattar jag inte idag)

Med tredje barnet: Äh vad fan jag hinner amma på toan i väntan på syskonens gympasvslutning , blöja nerknölad i handväskan och våtservietter i handskfack. Det duger. Färdigpackad!

Ur ett annat perspektiv... Duktighetsfaktorn var skyhög med första barnet. Ingen barnvakt, att vilja ha egentid eller vuxentid kändes obegripligt, svärmors hjälp var ett hot mot integriteten och vaddå tid för sex fanns ju i massor...

Med tre barn i bagaget får man perspektiv på tillvaron och man blir lite mer ödmjuk inför vardagens pussel och inser värdet av vuxentid och att ta sig en dusch är fanimig en mänsklig rättighet samt högst på önskelistan två timmars sömn ostört...

Jag väckte mitt första barn efter fyra timmar för att byta blöja för att man skulle byta var fjärde timme haha spelade ingen roll om den var torr.
Innan sa jag väl att jag aldrig skulle bli som min mamma, men ibland låter jag precis som hon gjorde när hon tjatade på mig :)

Trodde även att jag skulle hålla stenhårt på alla regler, nu har jag lärt mig att välja mina strider och att man kommer sjukt långt på mutor och hot haha

Efter första visste jag att inget blir som man tänkt sig!

Efter att ha fått tvåan har jag insett att det inte var vi som var nervösa och orutinerade förstagångsföräldrar (vilket några då antydde) - vårt första barn var ett svårt barn (förskolepersonal bekräftar att hon har särskilda behov).

Allt med tvåan har gått så mycket lättare, för hon reagerar som små barn brukar göra. De vanliga tipsen och trixen funkar på henne.

Men vi har gjort såna där klassiska grejer också, som man kan le åt. Inga sötsaker, tvättade alla gosedjur innan hon fick ha dem etc.

Innan jag fick barn trodde jag att jag aldrig skulle muta barnet, alltid följa alla rutiner, aldrig bli arg eller skrika på barnet osv, wake upp call delux.

Med andra barnet (som visa sig va två stycken) trodde man att mitt första barn som ändå va relativt lugnt och som löd när jag sa till va sååå duktigt pga min uppfostran. Att man nu visste hur de va att ha barn och att de skulle funka fint med ett (två som de blev) till. Tvillingarna kom och var totala motsatsen till sonen. Han lekte fint och tog upp sina leksaker, öste aldrig ut dem över golvet osv. Var en lugn liten kille som var väldigt blyg. Mina tvillingar satt i fönsterkarmen 10 mån gamla och har inget annat än hyss för sig. Lyssnar inte på någonting man säger. Världens bästa fantasi måste man åtminstonde säga för idéerna tar aldrig slut. Dem syns och hörs i alla lägen och ibland vill man bara gömma sig.

Jag har även lärt mig att bara för man har en 1 åring vet man inte hur de är att uppfostra en 3,4,5,6 åring osv. All åldrar har sina svårigheter och utmaningar och man vet inte hur de ska hanteras från man är där. Alla barn är även olika så de sonen klara som 3 åring kan va omöjligt med småsyskonet i samma ålder.

Med första barnet (liggande på medtaget skötunderlägg som spritats): "Hur kan folk inte ha med sig egna plastpåsar att slänga blöjan i när de är ute på café/restaurang? Så ohyffsat!"

Med andra barnet och första hängande i byxan under blöjbyte: "Vem fan hinner tänka på plastpåsar? De ska vara glada att jag prickar papperskorgen. Undra hur jag ska bära mig åt för att själv få kissa också? Äh, bebisen får väl gräva runt i papperskorgen medans jag kissar då. Det är ju ändå mest papper."

Najs tråd, hoppas fler bidrar.

Önskar jag själv kunde bidra men är bara på vår första, andra är dock i magen så mycket nytt finns att lära och erfara.