• julwal

    Min pojkväns ex fick missfall i 24:e veckan

    Usch, hur börjar jag detta. Min pojkvän är(var) för mig bäst i hela världen. Den enda pojkvännen jag hart och den enda jag vill ha. Vi har varit tillsammans officiellt i fyra månader nu, men när man vet att man har hittat rätt person som man vill spendera sitt liv med så vet man. Han bor i nuläget i ett annat land i EU vilket gör att vi inte kan träffa varandra mer än två veckor varje månad, men han har nu chansen att få ett jobb i Stockholm så vi båda håller för det bästa.

    Min pojkvän som är 24 (jag är 19) har pratat en framtid tillsammans och våra drömmar vi vill uppfylla. Vi vill bosätta oss i Stockholm gifta och och bilda familj tillsammans (om ca: 10år), naivt kanske det, men han är verkligen den mannen jag vill ha i mitt liv.

    Vi ser saker väldigt annorlunda, han är konservativ och tror på traditionella könsroller medan jag är helt åt det andra hållet. Hur som helst, så fick jag ett meddelande från honom att han hade en hemlighet som ingen visste. Jaha tänkte jag och skojade till det, men då skrev han att han hade en son. Jag trodde nästan att jag skulle dö, blodet frös till is och hjärtat slutade slå. Min första reaktion var att fråga hur gammal barnet var till vilket han svarade 0. Jag trodde då han menade att hans ex (de var tillsammans för ca:2 år sedan) hade gjort en abort. Det visade sig inte heller att det var. Jag antog då att hon fått missfall runt 12 veckor då det är vanligast att det sker då till vilket jag tror jag får ett bekräftande på. 

    Under tiden som jag försöker leta efter spillrorna av bomben han nyss släppt så pratar han fortfarande om barnet som om det var vid liv och säger gång på gång till mig att jag inte förstår hur det är att förlora en son och, att under en tidigare diskussion om barn vi haft, så förstår jag inte hur ens liv förändras när man får hålla sitt egna barn i sin famn. Och hur kan jag veta det, jag är bara 19 och har aldrig varit gravid. Han berättade att han ville behålla barnet, så ville även mamman, men att efter hon fick missfall så började han hata henne vilket gjorde att de gjorde slut. 

    Det började snurra i mitt huvud. Mannen som jag älskar säger inte förens nu att han gjort en annan kvinna gravid eller att hon fått missfall? Vem håller in en sådan hemlighet?! Och vem berättar det över sms?! Jag känner mig extremt sårar och jag har svårt att andas. Jag är inte den som blir avundsjuk, det är jag verkligen inte. Men att veta att personen du älskar, vill gifta dig med och starta egen familj har hållit en sådan hemlighet från en gör så jävla ont. 

    Jar tvungen att ta upp det med honom igen för han började prata som om han hade en son igen och han visste när han höll i barnet att det var det han ville göra så kunde jag inte lyssna. Jag ville inte höra det, speciellt för att jag trodde att fostret bara var 12 månader. Det var då han berättade för mig att den va 24 veckor gammal... Alltså så stor nog att det finns en chans att barnet kan överleva utan modern.

    Det gjorde det vara värre. Jag måste låta jätte egoistisk som bara tänker på mig själv. Han fick ju hålla sin döda son i händerna och kunde inte åka och fiska när den blivit äldre. Men det gör så ont att se personen man vill spendera resten att sitt liv med prata om att redan veta hur det är att ha barn. Jag ville ju att vi skulle ha det tillsammans. Att vi skulle få vårt första barn tillsammans. Men det enda jag kan tänka på nu är att det redan är borta. Att jag inte kunde ge honom det första barnet, vilket är så hemskt av mig, men det är viktigt för mig. Innan jag träffade honom ville jag inte ha barn alls men nä jag träffade honom ändrades allt. Och det har det gjort igen. Jag kan inte ens tänka mig att han rör mig utan att bli äcklad och illamående. Jag kunde inte ens säga 'Jag älskar dig' tillbaka när han sa det till mig Men jag behöver er hjälp! Hur ska jag göra för att gå vidare från det här? Jag vill så klart vara med honom tills jag dör men som jag känner just nu vill jag inte ens tänka på honom för det ger mig så mycket obehag. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-08-20 17:10
    Vi har känt varandra i ett år innan vi blev officiellt. Det jag är mest orolig över är om jag mot all förmodan skulle bli gravid (har en kopparspiral och vet att 49/50 % graviditeter med den slutar i missfall) och får missfall. Tänk om han lämnar mig då? Enligt honom så älskade han inte kvinnan lika mycket som han gör med mig och ville egentligen bara ha barnet och inte mamman.

  • Svar på tråden Min pojkväns ex fick missfall i 24:e veckan
  • Anonym (H)

    Du är väldigt, väldigt omogen. Och det säger ändå jag som bara är några få år äldre än du.

    Du drar öronen åt dig för att han har haft ett liv innan dig, INTE för att han (jag kan inte betona detta tillräckligt) HATADE EN ANNAN KVINNA FÖR ATT HON FICK MISSFALL?! Vad gör du bär han lämnar dig om du får missfall? För du vet väl att ca 30% av alla graviditeter slutar i missfall, om än oftast innan vecka 12.

    Det låter inte som att varken han eller du är redo för något förhållande och än mindre att ens fundera på barn. Shit alltså.

  • Anonym (X)

    Ja, du är egoistisk och omogen och det är väl därför han inte berättat det tidigare.

  • Anonym (A)

    Vet inte varför du blir äcklad och upprörd. Alla har haft ett liv innan man träffar sin partner. Ni har bara varit tillsammans officiellt i 4 månader och att han inte berättat innan kan ju såklart bero på att han mår otroligt dåligt över att ha förlorat ett barn. Tror ingen kan sätta sig in i hur fruktansvärt det måste bara om man inte varit med om det själv. :(

    Det som däremot borde göra att du drar öronen åt dig är att han hatar sitt ex för att hon fick missfall. Vad är det för sjukt beteende!!!?? Det gör att varningsklockorna slår högt. Det är inte normalt att varken klandra eller hata någon som man valt att skaffa barn med för att barnet dör... det är ju ingens fel. :'(

  • elyse

    Han gjorde slut för att deras barn dog? Fin karl, hörru...

  • Polipoli

    Det som bekymrar mig mest är att den här mannen började hata en kvinna pga att hon fick missfall. Vad är det för j-a ynkrygg?

    Min andra tanke är att du är mycket självcentrerad som istället för att stötta din kille i hans sorg - som han kommer att bära med sig hela livet - mest verkar tycka synd om dig själv. Jag förstår ingen av er.

    Ni har iofs inte varit ett par särskilt länge alls, så det är ju inte så konstigt att saker dyker upp efter hand som ni lär känna varandra.

  • Anonym (BrittaBerit)
    Polipoli skrev 2016-08-20 17:00:04 följande:

    Det som bekymrar mig mest är att den här mannen började hata en kvinna pga att hon fick missfall. Vad är det för j-a ynkrygg?

    Min andra tanke är att du är mycket självcentrerad som istället för att stötta din kille i hans sorg - som han kommer att bära med sig hela livet - mest verkar tycka synd om dig själv. Jag förstår ingen av er.

    Ni har iofs inte varit ett par särskilt länge alls, så det är ju inte så konstigt att saker dyker upp efter hand som ni lär känna varandra.


    Håller med!

    Hur fan kan du vilja vara med någon som hatar den kvinna som fick missfall?
  • Anonym (asdf)

    Jeez. Mannen har varit med ett enormt trauma. Att förlora ett barn klassas som något av det mest fruktansvärda en människa kan vara med om. Och det enda du tänker på är dina egna känslor. Har du ingen förmåga till empati? Eller är du bara ung och extremt omogen?

  • julwal
    Anonym (asdf) skrev 2016-08-20 17:48:05 följande:

    Jeez. Mannen har varit med ett enormt trauma. Att förlora ett barn klassas som något av det mest fruktansvärda en människa kan vara med om. Och det enda du tänker på är dina egna känslor. Har du ingen förmåga till empati? Eller är du bara ung och extremt omogen?


    Jag försökte stötta honom och berätta att det inte var hans fel och att missfall är någon som ingen kan göra något åt för han klandrade på sig själv för det (alltså att han inte gjorde något för att stoppa det). Så ja jag har varit där och stöttat honom men det jag fått tillbaka var att jag inte förstår vad han gått igenom, vilket jag också berättat för honom att jag inte kan. 
  • Anonym (asdf)
    julwal skrev 2016-08-20 17:56:57 följande:

    Jag försökte stötta honom och berätta att det inte var hans fel och att missfall är någon som ingen kan göra något åt för han klandrade på sig själv för det (alltså att han inte gjorde något för att stoppa det). Så ja jag har varit där och stöttat honom men det jag fått tillbaka var att jag inte förstår vad han gått igenom, vilket jag också berättat för honom att jag inte kan. 


    I sammanhanget kan det anses vara extremt egoistiskt och omoget att gnälla över sina egna känslor över att ens partner förlorat sitt barn. Så försök komma över ditt ego.

    Ja livet blir inte alltid som man tänkt sig. För nästan ingen faktiskt. Man har rätt och bör såklart sörja sånt men försök hålla saker och ting i perspektiv. Det kunde varit värre liksom. Han kunde ju haft tre barn med tre olika morsor på tre olika kontinenter.
  • Anonym (asdf)
    julwal skrev 2016-08-20 17:56:57 följande:

    Jag försökte stötta honom och berätta att det inte var hans fel och att missfall är någon som ingen kan göra något åt för han klandrade på sig själv för det (alltså att han inte gjorde något för att stoppa det). Så ja jag har varit där och stöttat honom men det jag fått tillbaka var att jag inte förstår vad han gått igenom, vilket jag också berättat för honom att jag inte kan. 


    Folk som varit med om jobbiga saker och som sörjer behöver ofta inte så mycket mer än en axel att gråta ut hos. Du behöver med andra ord inte säga så mycket. Bättre om du bara lyssnar.
Svar på tråden Min pojkväns ex fick missfall i 24:e veckan