vilt barn i magen /snabb förlossning?

Väldigt aktiva barn som föddes i v 36 resp 39. Från första värk tog det 2.5 tim resp 1 tim.

Sorry ;) Supervild unge, gick över tiden, blev igångsatt. Från start till slut tog det över 38 timmar varav 90 minuter krystning. Hoppas det går snabbare för dig :)

Tyvärr. Hade bebis som levde runt så det gjorde ont. Gick till BF+11. 15 timmars förlossning varav 50 minuters krystande.

Fyyy... :( min tjej i magen är aldrig still. Har boxat och stökat 24/7 sen v 19. Får inte ens sova vissa nätter. Hade ÖNSKAT att sånna bebisar tar sig ut kvickare:)

Hoppas min blir som dina:)

Haha, sån var min tös också ;) Hon var så vild att jag fick blåmärken och även ta smärtstillande ibland för att stå ut. 

Försök att inte oroa dig så mycket för hur lång tid det ska ta. De flesta förlossningar är liksom inte så plågsamma så många timmar som det tar, utan det är ett mått ifrån när man får känningar tills bebis är ute. Jag hade jättemycket värkar under igångsättningen men upplevde det inte som jobbigt förrän de sista 12 timmarna, vilket kanske inte är konstigt eftersom jag var rätt trött efter mer än ett dygn med värkar. Sen är det ju bara plötsligt över när barnet väl är ute. Då gör det inte ont mer, pang poff. Och det mesta är glömt när man håller bebis i famnen ;) 

På sätt och vis kan det vara bra att de inte är för snabba. Ska inte säga att jag har vetenskapliga belägg för detta, men har för mig att det är mindre risk för bristningar om det inte går för fort. Ingen garanti och ingen regel, men större chans att klara sig från skador :) 

Så oroa dig inte. Hur lång tid det än tar så går det bra. Du fixar det :) 

Trean hos mig var extremt aktiv hon. Förlossningen tog 9 timmar ungefär och hon föddes på bf+6

Snäll du e.. Nej jag ska försöka sluta fundera så mkt över det. Precis börjat inse att jag ska föda barn bara:)

Verkar inte finnas ngt direkt samband :)

Är ditt barn lika vild nu?

Haha, känner igen det där ;) Det tog så lång tid att få till henne att jag inte vågade tro att jag väntade barn förrän i kanske v. 35 eller nåt. Då fick jag mycket att tänka på och förbereda. Men det gick tack och lov toppen. 

Det är hon. Både på gott och ont. Främst gott. Hon är väldigt framåt och snabblärd. Tidig i utvecklingen, så vi hinner inte med i hennes tempo ;) Det fina är att hon alltid har varit väldigt social, så hon har alltid varit en rolig bebis att vara med. 

Det är jättebra att du tänker på förlossningen, man behöver förbereda sig mentalt. Men kom som sagt ihåg att du kommer att klara detta galant. Det jag slogs av på min förlossning var att min kropp kunde fixa det helt utan "min hjälp". När krystningarna satte igång var det lite som när man kräks. Det är ju inte du som sitter och tänker och gör det, utan din kropp löser det helt på egen hand. Du kan streta emot, men i slutänden hjälper det inte. Det kan försvåra lite, förhala spyan, men i slutänden kommer den upp vare sig du vill eller inte. Otrevligt sätt att förklara det på, förlåt, men så är det att föda barn också. Din kropp kommer att krysta ut barnet. Stretar du emot blir det en mindre trevlig upplevelse, men hakar du på och gör som kroppen säger till dig så går det fint. 

Jag var väldigt berusad av lustgasen när mina krystningar kom igång. Jag var helt väck i huvudet, men jag bara visste. Jag tog av masken och sa till maken att "Bara så du vet så kommer barnet nu.". Han stirrade väldigt förvirrat på mig, för bara mindre än 40 minuter sedan hade de känt på mig och konstaterat att jag bara var öppen 3,5 cm. Jag blev irriterad och sa "Ja, jag bryr mig inte om det finns någon vårdpersonal här eller inte, kroppen verkar lösa det hur som helst, jag tänkte mest att du kanske ville veta det.". Då tryckte han på larmet så barnmorskan kom tillbaka. När hon också verkade lite skeptisk muttrade jag till henne också att jag inte behövde någon och kunde fixa det själv och bara ville informera. När hon kände efter igen konstaterade hon att jag hade helt rätt. Så tydligt var det för mig. 

Hahaha vilken fantastisk historia och mycket målande och bra beskrivning av den kroppsliga funktionen faktiskt!
Edan tar inte bort den djuriska instinkten då?

Jag längtar sååå mkt efter vår tjej!
Både jag och mannen är väldigt lugna personer med ett tufft psyke när det gäller men det här känns som en tuffing rakt igenom :D
Hellre en busunge än en liten timid person!:)

Inte för mig. Den slutar liksom funka när värkarna byts ut från öppningsvärkar till krystvärkar. Jag har för mig att den kan påverka värkarna, men om man som jag får värkstimulerande dropp spelar det ingen större roll. Jag rekommenderar den som sagt varmt, så man hinner vila upp sig så mycket man bara kan :) 

Jag förstår det! Sista tiden är märkligt nog nästan jobbigast, trots att slutet är så nära. Jag tyckte att tiden gick baklänges ett tag och att det bara blev längre och längre kvar tills vi skulle få träffa vårt mirakel XD 
Jag är helt på din linje. Tror att det är toppen för barnet att vara en liten tuffing :D