"Spermaprovet ser inte bra ut alls"

Förstår chocken och oron som först infinner sig. Efter utredning fick vi höra att sambon nästan inte hade några spermier alls. Men de hittade några få som såg bra ut. Tillräckligt för att vi skulle kunna göra ICSI (ivf). Har idag två fina pojkar, så det finns ofta mycket hjälp att få när "problemet" väl är fastställt, så inte ge upp nu! Kontakta kliniken och be om att få tala med läkaren el en sjuksköterska på telefon om provsvaren på en bokad telefontid. Inget konstigt alls att man blir så ledsen och ställd vid beskedet, att frågorna dyker upp först efteråt.

Å vad härligt att höra!! Jag ringde upp under eftermiddagen och fick prata med en sköterska som försökte trösta mig och hon kunde såklart inte svara exakt på vad just vårt dåliga spermaprov innebär men sa att läkaren nog sagt så för att han helt enkelt inte kan säga ngt i detta tidiga skede, när vi ses nästa gång trodde hon att han kommer gå in mer på djupet när de har analyserat blodproverna som togs idag.. Jag hade bara velat veta om det ens fanns någon endaste levande spermie men hon tyckte inte att det var någon idé att gå vidare med den tanken nu eftersom det inte är någon garanti för att det kommer funka ändå.

Jag började genast läsa alla trådar här på FL om dåliga spermier och blev lite uppgiven då dåligt spermatest nästan alltid verkar resultera i att man måste gå vidare med Ivf eller ICSI. Det är ju ett under om det går men jag inser också att det är en lång och rätt psykiskt jobbig resa vi har framför oss! Men hoppet finns, speciellt hos min sambo som tar allt i livet med ro och har tron om att det mesta löser sig om man vill det!

Vi försökte i ett år att bli gravida igen efter missfall. Det var fruktansvärt jobbigt!

Sen fick vi veta att det var spermierna det var fel på, direkt remiss till IVF och ett par månader senare var jag gravid.

Du kan ringa och begära ut din journal så får du ut spermaproverna och alla värdena, det gjorde vi under tiden vi väntade...

Men precis som de skriver ovan så så länge där finns några spermier som antingen går att plocka ut via biopsi eller rensa via ivf/icsi så finns där ju goda chanser förhoppningsvis. Kromosomproverna och blodproverna kan ju dock visa andra saker.

Lycka till!

Vi har också gjort utredning i Göteborg (Sahlgrenska) och fick samma svar. Inte mycket mer än att spermierna inte alls såg bra ut. Dock verkade de bedöma att det var så uselt att det inte fanns någon som helst idé att försöka behandla. Vi skickades direkt till IVF. 

För vår del var det toppen. Vi fick göra ICSI, och då har man inte särskilt dåliga chanser att lyckas så länge som de hittar några fina spermier. Efter fyra återföranden med embryon blev jag gravid och har nu en fin liten dotter. 

Om ni vill ha mer info tycker jag verkligen att ni ska höra av er till kliniken. Antingen boka ett nytt möte där ni får sitta och prata med läkare eller få journalen utskriven. Dock kan ett spermatest vara svårt att tolka utan hjälp, så jag vet inte om det ger nåt eller inte, det beror väl lite på hur pass insatta ni är. 

I annat fall tycker jag inte att ni ska oroa er än. IVF är en jättebra metod för många, framförallt om det finns några få spermier som funkar. 

Hoppas det löser sig, lycka till :) 

Tindra85: Det kanske vi ska göra. Vi går på kvinnokliniken i Göteborg och har var väldigt noga med att understryka att ingen remiss till Salgrenska kan skickas i det här tidiga skedet eftersom han bara trodde att de skulle skicka tillbaka den för att mer prover behövs.

Cyanea: Vad härligt att höra av IVF verkar fungera för så många! :) Som jag skrev till Tindra85 så går vi på Göteborgs kvinnoklinik och han ville inte skicka någon remiss än.. Han vill även att min sambo ska göra nytt spermaprov efter vi träffats på vårt nästa möte i slutet av oktober. Jag känner att tiden bara går och går.. Han sa att väntan till Sahlgrenska är rätt lång, först efter att han skickat remiss så tar det ca 3 mån innan man får ett första möte hos dom och sen är väntetiden efter det ca 5 månader och sen blir det sommar och det är stängt så nästa höst kanske vi får starta där.

Kan man kräva att en läkare ska skicka remiss redan nu eller är det bara att vänta som gäller om han anser att det krävs mer undersökning utav min sambo?

Skriv egenremiss!!

Vår läkare ville också vänta med att skriva remiss så vi skrev en egen, och sen hämtade vi ut provsvaren och vår journal och skickade med dem i remissen. Sen kan läkaren fortfarande höra av sig men då är du redan i systemet på ivf-centret. Om det är den vägen ni vill gå. Just eftersom det är sådan väntan - de kommer ju göra prover på ivfcentret också och därifrån behandla er bäst.

Lycka till

Säger som Tindra85 - skriv egenremiss! Det gjorde vi. Det tar inte längre handläggningstid än om er läkare skriver en. Jag vet precis hur det känns när tiden bara går utan att man får hjälp och inte kommer vidare. Det är lång väntetid på Sahlgrenska om det är lång kö för tillfället, vilket jag inte vet, men skriver ni en egenremiss börjar ju den processen redan nu och ni hinner ändå gå till er ordinarie läkare och fortsätta utredningen. 

Jag krävde att få resultatet (de var de inte glada för) och sen följde en hel del googlande för att försöka förstå någorlunda. Det visade sig att en del spermaproblem var ju enkla att överbrygga med ICSI men för en del problem hjälpe det inte.

Precis, man lär sig mycket med lite googlande och även amerikanska hemsidor mm gav mycket info.

Vad som kan vara bra för dig att veta är att du har RÄTT till att få ut din journal med provsvaren om du som patient kräver det - det är inget de får neka dig. Så du vet!

Vi har försökt i 3 år att skaffa barn, vi har ett gemensamt barn sen innan. Och jag har ett barn sen en tidigare relation. Vi trodde jag var felet för jag fick missfall för 2år sen, och för att jag gått upp i vikt. typ 20kg. Vägde alltså 70kg. Så läkaren tyckte jag skulle gå ner i vikt. Sagt och gjort minus 10kg, jag och maken har ätit nyttigt alltid. Ingen av oss snusar eller röker. Vi dricker aldrig. Vi försöker att inte stressa, Vi tar tillskott av vitaminer osv. Men så fick vi nog nu och gick till gyn. Vi gjorde blodprov och sperma prov.

Mannens fsh var jätte högt. Och även Lh var högt.. och sen kom provsvaren på spermaprovet då dom sa dom måste tyvärr medela att på sperma provet hittade man endast enstaka spermier.. vetefasen vad det betyder?. Enstaka? Inte nedsatt, inte lågt antal? Utan enstaka..? Så vi har begärt journalen hemskickad så vi kan få se exakta analysen. Sen har vi begärt ett till blodprov för vi har läst på att lh och fsh högt skulle man kolla efter kromoson avvikelser också. Så vi sitter mest i väntan på provsvar... För att veta hur illa det är. Så jag vet hur ni känner..

Det är väl värt att läsa på ordentligt om manlig fertilitet och infertilitet. Det finns många saker som kan försämra spermiekvaliteten, t.ex.
- idrottande, för mycket motion
- varma duschar och bad (stänga av sätesvärmen i bilen på vintern kan också vara bra)
- stress
- alkohol
osv.

Det är saker som är ganska lätt att ändra på och som kan hjälpa mycket. Förändrad livsstil tar ofta minst 3 månader innan spermiekvaliteten påverkas positivt. Att dagligen äta sina vitaminer är också bra.

Du har fått många kloka tips hur ni kan komma vidare och saker som kan förändra spermiekvalitet. Jag har en sak att tillägga. Det är en chock att få ett sådant besked. Tänk på att ta hand om varandra. Lyft varandra när det känns tungt. Vi fick också besked att spermiena inte såg bra ut och att ICSI kan vara värt att pröva. Min man har mått mycket dåligt av detta. Han känner att han inte kan ge mig ett barn som jag så gärna vill ha. Att det är hans fel. Vår läkare var väldigt tydlig med att det tyvärr inte är så mycket man kan göra förutom att inte röka, basta och dricka endast lagom mycket alkohol och kaffe. Jag tror att det lyfte lite av skulden från min mans axlar. Sedan beskedet har jag inte talat så mycket med han om min enorma längtan att få barn. Jag har inte talat så mycket om min oro att det inte kommer gå. Detta för att inte göra han ännu mera ledsen. Jag har även försökt lyssna in honom när han på sitt sätt uttrycker oro att vi inte kan få barn. Vi försöker nu landa efter utrednigen utan stress inför behandling, väntetiden får lågsamt ticka på. På ett sätt tycker jag det börjar kännas skönt att vi ändå hittat ett problem. Det tar tid att landa. Ta hand om er och låt er vara ledsna. Hoppas ni får mer svar snart.

Så himla klokt skrivet. 

Min man har också tagit det jättehårt att det är "han som är problemet". Jag ser det inte så, men han gör det. Han har alltid dåligt samvete, framförallt när jag mådde dåligt över barnlösheten. 

Jag, å andra sidan, har aldrig sett honom som "problemet", utan precis som du skriver så klokt förklaringen. Att vara ofrivilligt barnlös utan förklaring hade varit ännu värre (tror jag). Nu vet vi var problemet ligger, och det råkar vara något medfött hos honom istället för hos mig. 

Oavsett vem som bär problemet är det viktigt att stötta och ta hand om varandra <3 

Vill ge dig en kort sammanfattning av vår historia och kanske ge dig lite hopp. 

Våren 2014 gjorde gjorde vi fert.utredning efter att ha försökt själva i 1,5 år utan resultat. Jag va helt säker på att den uteblivna graviditeten berodde på mig eftersom jag bara hade mens 2 dagar + alltid spottings (mellanblödningar), men alla mina prover såg bra ut. Mannens spermaprov var det däremot sämre med. Vid testikelbiopsin hittades inte en enda spermie!! Vår värld rasade totalt medan precis alla runt omkring oss fick barn efter barn. Själv insåg jag att vi aldrig kommer få barn och allt som jag tidigare tyckt var roligt kändes nu helt meningslöst (typ början till depression). Vi ställdes i kö till landstinget för spermadonation, men med en kötid på 1,5 - 2 års väntetid och vi är båda 30+ så kändes det inte ljust. 

Vi valde att gå privat hela vägen, hela utredningen med undantag för att vi var tvugna att träffa en specialist inom landstinget. Mannen fick även tid för testikelbiopsi hos landstinget med en kötid på 3 månader - den gjordes på vår privata klinik istället inom 14 dagar!! Åkte sen över sundet till Danmark där vi gjorde insemination med donerade spermier och på 4:e försöket lyckades det. September 2015 fick vi vårt efterlängtade barn, världens goaste lilla tjej som snart fyller 1 år.

Ge inte upp, ni har en psykiskt tuff tid framför er men det finns goda möjligheter till barn. Vet precis hur det känns att få beskedet och känslan när man mer eller mindre känner att man bara vill ge upp. Men gör inte det. Oavsett hur barnet kommer till så är det fortfarande ens barn. Många kramar till dig! 

 

PS. Idag planerar vi även för barn nr. 2 som även det barnet kommer att bli till via spermiedonator i Danmark. Så som sagt, hur barn än blir till så är de precis lika efterlängtade. Det är ingen garanti att det blir fler barn för oss även om vi försöker, men vi hoppas. Så som sagt, ge inte upp! :) <3 

Vi fick höra nästan samma sak vid resultatet av spermaprovet. Man hittade nästan inga spermier alls men det skulle ändå gå att göra ivf med icsi, för då behövdes bara en spermie. De hade hittat fem små stackare i hans prov.

Efter ytterligare undersökningar visade det sig att han hade en medfödd mutation som innebär att det fattas en bit av y-kromosomen. Detta i sin tur innebär att spermieproduktionen sjunker med åren, och så småningom upphör helt.

Vi gjorde iaf flera ivf-försök men fick aldrig tillbaka något livsdugligt embryo, alla var av dålig kvalitet och dog. De trodde att det berodde på att de få spermier han hade såg "konstiga" ut. Vi var inne på att göra ett försök till genom att ta spermier direkt från pungen för att förhoppningsvis få ett större utbud och några som såg bättre ut, om det inte skulle fungera fick det bli spermiedonation.

Tyvärr så var vi inte alls bra på att prata med varandra och ta hand om varandra genom det här så det blev en separation i stället. Var inte rädda för att gå och prata med en terapeut eller liknande för att få ut era känslor och kunna prata med varandra, stötta varandra. Det är jätteviktigt!

Kan tillägga att vi först inte fick veta hur många spermier det fanns i provet. De sa bara att det nästan inte fanns några alls. Vi begärde senare ut papper på resultatet men förstod ingenting av vad som stod. Det var först ett halvår senare vid första ivf-försöket som de på kliniken talade om hur få det faktiskt var.