Olika uppväxt och syn på ekonomi nytt & begagnat.
Ni som lever med någon med olika syn på ekonomi och konsumtion.Oftast har man det med sig hemmifrån helt eller delvis även om man skapar sin egna väg i livet.
Jag personligen köper gärna både nytt och begagnat medans min sambo är helt ointresserad av att ens titta om det finns något, hitta man tex en ikeamöbel oanvänd i obruten förpackning så skulle hen inte ens överväga att åka och titta, utan köper hellre nytt.
Attityden är ungefär som att begagnat är slitet, använt av någon annan, uttjänt.
Jag personligen har svårt att lägga ut pengar på något som inte används eller inte måste vara i tiptop, tex köpa hyllor i ett förråd för 1000kr när man kan köpa något begagnat för ett par 100kr eller få det gratis mot att man hämtar upp det.
Enn gång sa hen "du skulle kunna inreda hela lägenheten med blocketmöbler" och mitt svar vart direkt, javisst om jag hade jag inte några pengar så skulle jag inte tveka att göra det eller för att hålla kostnaderna nere.
Jag är också emot att handla olika erbjudanden på rea för handlandets skull, få 50% rabatt när man handlar för minst 600kr i tex någon inredningsaffär då det oftast handlas något nytt som man inte behöver, vaser , porslin eller något annat som inte används alls eller bara några ggr per år.
Jag är tex helt oförstående till att köpa en blomkuka för 800kr som oftast bara kommer användas en säsong för att sedan ställas undan för att man vill ha något annat eller att den blivit ful.
Det blir lite , köp, köp, köp, rea,rea, rea man handlar enbart för att man kan känns det som.
Och där är skillnaden mot att jag köper någon begagnat, jag letar upp det för att jag behöver en viss produkt, inte handlar det som dyker upp.
Att inte handla någon begagnat eller nytt från tex blocket går ofta hand i hand, har man aldrig köpt något så säljer man ej heller något.
Det är omständigt, jobbigt, det är enklare att slänga det istället för att låta någon komma och hämta upp det mot betalning.
Jag personligen brukar dra in minst 2000kr per år på sådant som jag vill göra mig av med genom att sälja det billigt.
Förstår även att skaffar man nya saker så måste man även göra sig av med något för att ha ordning och reda, Men när det heter "åhh va bra nu ska vi renss nu ska vi slänga" och man röjer och slänger tex en garderob för att helgen efter åka till ikea för att köpa en annan garerob?
Det blir lite konsumtion för konsumerandets skull.
Jag personligen fick inte allt när jag växte upp ibland var det nytt ibland begagnat tex en cykel, och iband fick jag vänta på det jag ville ha, jag var väligt kreativ gillade att bygga saker och reparera tekniskt som jag är, vilket gjorde att jag ibland fick nytta av någon annans grejer.
Har alltid haft den mentaliteten och attityden att det kan komma extremt regniga dagar och då kan det vara bra att ha ett par 100 tusen på kontot att ta av och lika mycket kvar när man väl gjort det.
Mitt ekonomiska tänk har gjort att jag kunna spara pengar till bostad vilket många andra inte gjort utan konsumerat, och det märks tydligt när det säljs bostad så ska det direkt köpa ny bil och nytt till hemmet, vilket man egentligen inte behöver.
Det har lett till att mina pengar växer, istället för at konsumera upp så har jag sedan tidig ålder byggt upp kapital vilket växer för varje år, den ökningen kan jag använda efter ett par år till ny bil eller amortering på bostad och ändå ha hela sparkapitalet kvar.
Jag behöver ej helller månadsspara så mycket längre och kan när jag vill använda lönen till att köpa något nytt eller gå på nöjen.
Något som ej hade varit möjligt om jag inte levt efter mina värderingar.
Det är inget fel att leva och konsumera man gör helt som man vill, ibland får man dock kompromissa.
