Utan att sätta diagnos på dig, för det får en utbildad person göra, så skulle jag säga att problemet inte är huruvida du är introvert eller inte. Problemet är att du av någon anledning får ångest av den sociala situationen, kanske handlar det om social fobi.
Att vara introvert handlar om att man får lägga ut mycket energi när man träffar folk, och man laddar batterierna när man är själv. Men det behöver inte betyda att man tycker att det är särskilt svårt att träffa folk så länge man får tillräcklig återhämtningstid.
Jag känner igen mig i det du skriver, och jag har ängsligt personlighetssyndrom, en slags social fobi kan man väl säga. Jag är ofta spänd när jag träffar folk även om jag inte tänker på det hela tiden. När jag kommer hem ältar jag lätt olika händelser. Och jag märker att luften har gått ur mig. Jag tror att det handlar både om att jag är rädd för att träffa folk och för att det lätt blir för mycket intryck - ständigt arbete med att läsa av folk, ljud från folk som pratar, kanske en kollektivtrafikresa dit man träffas... det blir för mycket bara.
För mig har en del av lösningen varit att acceptera att jag är introvert och faktiskt inte tycker att det är så himla kul att umgås ofta och i stora grupper, och att acceptera att jag behöver mycket återhämtning. Men det finns ju fortfarande tillfällen då jag vill träffa vänner men då ångesten blir för stor. Jobbar fortfarande på den biten. I väntan på KBT-behandling försöker jag vara snäll mot mig själv. Har du någon kontakt med vården? Det kan ju vara värt att försöka få något samtal med en psykolog. Även om det inte handlar om fullskalig social fobi så kan det vara hjälpsamt att lufta situationen med någon som har konstruktiva tips. Annars finns det många böcker att ta hjälp av. Jag läste Anna Kåvers "Social ångest" för ett tag sedan, den gav mycket igenkänning och beskriver hur KBT-behandling kan gå till.
