Vad tycker ni om spontana/oanmälda besök?

Jag älskar spontana besök , har alltid gott fikabröd redo o får spontana besök några gånger i veckan .

Älskar det!
Bor också en bit ut på landet och i princip hela vårt sociala liv bygger på spontana besök. Alla som tittar in när de ändå åker förbi på väg till skogen, jobbet, semestern, osv. 

Gillar att de som kommer tar det som det är och att slippa "putsa upp fasaden" för att umgås med andra. På samma sätt som jag inte har några problem att ta situationen som den är hos de jag hälsar på.

-om det är läggdax för barnen säger vi det. Besökaren/na brukar då  sätta på en kopp kaffe och vänta i köket, eller så åker de och kommer igen en annan gång. 
-om jag går i mysbyxor och t-shirt eller snickarbyxor och linne, så är det så det är. Inget de eller jag behöver bry mig om.
-om vi är mitt i matlagningen brukar de få hjälpa till, eller hålla sig ur vägen med något annat tills det är klart.
-om vi sitter och äter åker fler tallrikar fram om de är hungriga, annars sitter de med och pratar tills vi ätit färdigt.
-är vi på väg bort, så är det ju bara att säga det, och hoppas vi kan träffas en annan gång.

För mig är umgänget i vardagen, att träffas spontant, hjälpa varandra med barnen, tvätten, maten eller trädgården, ett mycket nära sätt att träffas. Det kan verka "kaotiskt" ibland, men mitt i livet är jag mig själv som mest, liksom mina vänner. Och att kunna ta del av varandras vardag gör att vi kommer varandra mycket närmre än om vi suttit runt fikabordet i finrummet.

De enda jag känner som inte tycker om spontana besök är mina svärföräldrar. De tycker som dig, att besök ska förberedas så man hinner snygga till sig själv och huset, och ta fram finaste bjudmaten, för att vid besöket sedan kunna sitta och umgås i lugn och ro.

Bara att konstatera att vi är olika, och jag förstår sina problem med din svärfar, fast från andra sidan så att säga. Antar att han känner att han inte får ta del av era liv så mycket som han skulle vilja, medans du har ett större behov av att hålla på ditt privatliv. Mitt råd är bara att försöka prata om det och förstå varandras behov och känslor, och sedan försöka hitta en kompromiss ni kan leva med. 

För mig varierar det mycket. När vi är på landet känner jag precis som amia01. Där är alla välkomna när som helst och det är jättetrevligt med grannar som tittar förbi och stannar på fika eller en bit mat.

Till vardags hemma i stan är tempot alltid lite mer hektiskt och dagarna är fulltecknade av jobb, hämtning och lämning, aktiviteter och vardagsbestyr. Det känns sällan som att jag har tid att sitta och fika i en timme sådär helt plötsligt. Gillar därför inte spontana besök utan föredrar att bestämma tid innan, så att jag kan anpassa resten av planeringen.

Jag har inget behov av att snygga till fasaden eller mig själv särskilt mkt inför ett besök. Jag har inget bov av att ha finaste bjudmaten. Det enda jag vill är att få veta det en liten stund innan. Ålägg mig inte åsikter som jag inte har.

Det värsta jag vet. Det är oförskämt. Vem vet vad jag har att göra, stressad, om jag ligger och vilar, ser förjävlig ut, duschar, osams med sambon...

Beror på vem det är. Är det en kompis som jag ser väldigt sällan som bara kikar in så är det superskoj, men är det tex svärisarna måste de runga först. De kommer väldigt ofta och kommenterar ALLT som har med hushållet, barnuppfostran mm mm att göra.

nja jag vill helst de hör av sig innan, dör inte om nån dyker upp helt oanmäld men då beror det lite på vem det är faktiskt, om jag gillar det eller inte :)

Oftast händer det inte utan de flesta messar eller ringer innan. 

Ber om ursäkt för en dålig formulering. Det jag menade var att ni har det gemensamt att ni vill ha förvarning en stund innan ni får besök. Anledningen till du vill ha en förvarning vet jag mycket riktigt inte, även om en del går att läsa ut ur din TS. De anledningar jag refererade till är de anledningar mina svärföräldrar angett.

Be honom ringa 10-15 minuter innan iaf. Spontanbesök är väl trevligt men blir tokig när folk droppar in hemma och jag har myskläder och inte ens har bh på mig liksom. Eller så att jag kan plöja undan barnets leksaker från golvet in på på rummet åtminstone. Mycket trevligare att umgås då utan samma stress och irritation.

Jag önskar att jag gillade spontana besök, men jag avskyr det. Har ofta ganska stökigt hemma och sällan extra grejer att bjuda på. Får jag bara några timmars förvarning så att jag hinner åtminstone baka en kaka eller köpa hem mat så att det räcker till flera, gillar jag det.