Om jag berättar för en psykolog/terapeut att jag blivit slagen av min man för flera år sedan(rätt illa), kommer hen anmäla det till socialtjänsten?
Vi fick barn några år senare, är fortfarande tillsammans. Vill vara ärlig men vågar inte.
Min terapeut gjorde en orosanmälan på det jag berättade. Det var dock mer aktuella grejer än i ditt fall.
Det är viktigt att man kan berätta om saker som tynger en för sin terapeut. Men samtidigt förstörs ju den terapeutiska relationen lätt om terapeuten anmäler. Mitt bästa tips är att du diskuterar gränserna för er terapeutiska relation med din terapeut så att du vet var hen står i frågan och vad hen kommer att känna sig skyldig att anmäla. När du vet var hen står kan du fatta beslut om du vill berätta (med vetskapen om att terapeuten då kommer att anmäla beroende på vad du berättar) eller inte.
Jag har precis fått veta att BUP kommer att göra en anmälan mot mig. Av ingenting, men nu sitter vi där! Har bara gråtit hela eftermiddagen/kvällen...
Detta är vanskligt, för även om han inte anmäler, så kan du bli anmäld av någon annan orsak. Och då har soc rätt att gå igenom hela den offentliga vårdens register - även hos kuratorer, på kvinnokliniken, på psyk - och få ut alla journaler. Det är många som inte vet det, och därför pratar de på om de mest hemska tankar och händelser för sin psykolog eller psykiatriker. Och sedan får de allt detta emot sig, när socialkärringarna som har makt att ta deras barn ifrån dem, får sitta och läsa allting.
Jag skulle rekommendera att prata med en präst i stället. Han har absolut tystnadsplikt, och det är att föredra om man har känsliga saker som kan användas emot en.
Nej, nej. Inte anmäler dom av ingenting. Det lovar jag.
Ta anmälan på allvar och hör vad du/ni kan göra för att förbättra situationen för era barn.
Lycka till!
Min terapeut gjorde en orosanmälan på det jag berättade. Det var dock mer aktuella grejer än i ditt fall.
Det är viktigt att man kan berätta om saker som tynger en för sin terapeut. Men samtidigt förstörs ju den terapeutiska relationen lätt om terapeuten anmäler. Mitt bästa tips är att du diskuterar gränserna för er terapeutiska relation med din terapeut så att du vet var hen står i frågan och vad hen kommer att känna sig skyldig att anmäla. När du vet var hen står kan du fatta beslut om du vill berätta (med vetskapen om att terapeuten då kommer att anmäla beroende på vad du berättar) eller inte.
Detta är vanskligt, för även om han inte anmäler, så kan du bli anmäld av någon annan orsak. Och då har soc rätt att gå igenom hela den offentliga vårdens register - även hos kuratorer, på kvinnokliniken, på psyk - och få ut alla journaler. Det är många som inte vet det, och därför pratar de på om de mest hemska tankar och händelser för sin psykolog eller psykiatriker. Och sedan får de allt detta emot sig, när socialkärringarna som har makt att ta deras barn ifrån dem, får sitta och läsa allting.
Jag skulle rekommendera att prata med en präst i stället. Han har absolut tystnadsplikt, och det är att föredra om man har känsliga saker som kan användas emot en.