Dejta kollega?

Hej!
Jag är man, 45 år och lider av kroniskt dåligt självförtroende när det gäller kärlek, relationer och sex. Jag var 30 år när jag förlorade oskulden, och jag har haft sammanlagt bara tre förhållanden. Det andra förhållandet var långvarigt (12 år, varav nio år som gifta), stabilt och på det stora hela lyckligt. Det slutade inte p.g.a. skilsmässa, utan min fru dog. Fortfarande är det hon som är den viktigaste kvinnan i mitt liv ? jag kommer alltid att älska och sakna henne. Det tredje och senaste förhållandet fann jag via nätdejting, och det var intensivt men kort (ca tre månader). Det var faktiskt jag som gjorde slut. Hon var otroligt varm och kärleksfull, vi hade fantastiskt bra sex, men hon hade alldeles för många privata och sociala problem som jag tyvärr inte mäktade med. Jag har under åren när jag varit singel träffat några andra tjejer via nätdejting, försökt ragga på krogen m.m, men det har aldrig lett till nåt. Jag vill redan nu säga att det inte är nån idé att ni kommer med en massa ?Äh-ryck-upp-dig-argument? o. liknande, det är inte det jag är ute efter, för det kan jag, och har delvis redan gjort, söka professionell hjälp.

Jag vill istället fråga er vad ni har för erfarenheter av att dejta en kollega, för det är ju en ganska vanlig företeelse. Mer specifikt undrar jag om ni har frågat en kollega om dejt och blivit avvisade, eller haft en dejt men som blev misslyckad eller inte ledde vidare? Det är nämligen så att jag börjat bli intresserad av en kollega. Hon är väldigt trevlig, social, rolig, intelligent, konstnärlig och väldigt duktig på sitt jobb, och jag är så gott som 100% säker på att hon är singel. Ingen klassisk skönhet, men sexiga former. Jag har börjat kasta blickar och le åt henne, och jag kan väl säga att jag inte mötts av varken bu eller bä från hennes sida. Hon borde nog vi det här laget ana att jag är intresserad, men jag har verkligen ingen aning om det är besvarat. Jag är väldigt sugen på att bjuda ut henne, men rädd för vad det skulle få för konsekvenser.

P.g.a. mitt dåliga självförtroende så är jag jämt och ständigt fixerad vid vad andra tänker och pratar om mig. Därför är det extra jobbigt att dejta nån kvinna inom umgängeskretsen (i detta fallet kollegiet på arbetsplatsen), för om min dejtförfrågan blir avvisad eller om vi har en misslyckad dejt, så kommer det säkerligen att sprida sig. Inte för att jag tror att hon är särskilt skvallrig av sig, men på nåt sätt skulle det säkert komma ut, och jag tycker det vore så fruktansvärt skämmigt om folk skulle börja tissla och tassla och fnissa bakom ryggen på mig - jag träffar ju dessa människor nästan varje dag! Mycket värre än om det vore en tjej man träffat på nätet, krogen eller liknande. Jag har en gång bjudit ut en tjej som var bekant till en av mina bästa kompisar. Jag gjorde väl inte bort mig totalt, men det var en ganska misslyckad dejt ändå. Min kompis har aldrig sagt nåt, men jag kan inte låta bli att tänka på vad hon ev. har sagt till honom om mig. Ännu värre vore det på jobbet, som jag är på nästan varje dag!

Det spelar naturligtvis roll hur stor arbetsplasten är. På mitt jobb är vi drygt ett dussin, vilket är den perfekta storleken på en arbetsgrupp: För få för att det ska bildas gäng, för många för att det ska ?slita? på varandra. Vi har väldigt fint och kamratligt klimat inom personalgruppen, få konflikter jämfört med andra ställen som jag jobbat på. Jag tror inte heller att det är mer ?skvallrigt? än på andra ställen, men med största sannolikhet skulle ev. dejter mellan kollegor uppdagas, tror jag.

Mina frågor till er är helt enkelt följande:
1. Har ni nån gång frågat nån kollega om dejt och blivit avvisad?
2. Har ni nån gång haft dejt med nån kollega, men dejten misslyckades eller följdes inte upp med fler dejter?
3. Om JA på fråga 1 eller 2 ? hur var det på jobbet efteråt? Blev det några kommentarer bland kollegor? Någon upplevelse av att det skvallrades bakom ryggen? Pinsamt? Var det jobbigt att träffa den dejtade kollegan efteråt?
4. Hur många jobbar på din arbetsplats?

Som jag sagt tidigare: jag undanber mig onödigt peptalk, eftersom jag är medveten om mina problem med självförtroendet och jobbar med dem. Jag vill istället ha konkreta erfarenheter av hur det funkar på en arbetsplats efter att man dejtat en kollega resultatlöst.

Tack för visad hänsyn och förståelse!

Anonym (Ja då)

Äldre 6 Sep 09:06

#1

Både jag och kollegor har haft dejter och förhållanden inom arbetsplatsen. Vi har alla hållit det väldigt hemligt de första månaderna. Och det är ett krav från min sida, och oftast även från den andres sida. Jag har dock aldrig blivit avvisad, men jag är kvinna och inte så PÅ. Jag har blivit tillfrågad om lunch, middag osv. Jag har oftast sagt nej tack till middag om det varit den allra första dejten. Men en lunch är aldrig fel. Då kan man ta en långlunch om arbetet tillåter det. Därefter övergår man till middag om ni klickar.

Jag tycker inte du ska vara rädd för att fråga henne. Men prata med henne, om hon nu tackar ja till lunch, att hon ligger lågt med ev dejter.

Om det inte skulle fungera i längden så är det bara att gå vidare. Vi är vuxna människor och kan nog hantera att jobba ihop med en f d dejt.

Anonym (Mi)

Äldre 7 Sep 00:11

#2

Hyvensgrabb skrev 2016-09-06 03:08:36 följande:

Mina frågor till er är helt enkelt följande:
1. Har ni nån gång frågat nån kollega om dejt och blivit avvisad?
2. Har ni nån gång haft dejt med nån kollega, men dejten misslyckades eller följdes inte upp med fler dejter?
3. Om JA på fråga 1 eller 2 ? hur var det på jobbet efteråt? Blev det några kommentarer bland kollegor? Någon upplevelse av att det skvallrades bakom ryggen? Pinsamt? Var det jobbigt att träffa den dejtade kollegan efteråt?
4. Hur många jobbar på din arbetsplats?

Nej, jag har inte frågat själv, men jag har fått frågan vid två tillfällen. Så jag skriver ur den tillfrågades perspektiv. :)

En gång tackade jag ja, en gång tackade jag nej på ett lättsamt sätt, så att det inte skulle bli jobbigt eller pinsamt. Båda gångerna var jag snarare smickrad än att jag tyckte det var jobbigt eller att jag tyckte han var pinsam som försökte eller att jag tyckte något annat märkligt om honom. Även den gången jag verkligen inte var intresserad alls. Men han fattade också vinken snabbt och backade undan. Då uppstår det ju aldrig någon situation som är pinsam.

Dejten jag tackade ja till har följts upp med fler. Till saken hör att första gången vi sågs själva var så oskyldig att jag nog missuppfattade att det var ens menat som en dejt. Trodde helt enkelt att han ville gå o fika med mig, som kollega eller vän. Det tog säkert två, tre månader till innan jag verkligen begrep, och vid det laget var han så tydlig att jag efteråt inte fattade hur jag inte kunde se...

Mina kollegor har inte varit medvetna om att jag tackat nej till dejten, förutom en nära vän som jag även umgås med privat. Så det blev aldrig något konstigt. Om han var lite besvärad ett tag gick det över på bara några dagar när jag var som vanligt. Och han hade frågat på ett sånt sätt att både han och jag lätt kunde låtsas att det bara var vänskapligt menat ändå... Det övergick snabbt till att allt var som innan igen.

Dejten som jag tackat ja till...ja där fattar jag inte att inte fler märkte nåt, faktiskt. Hans intresse var uppenbar. Men det var ingen som sa något, vad någon av oss har hört.

Varför inte testa med något oskyldigt, som hon kan tolka som en vänskaplig inbjudan, tex en lunch tillsammans? Funkar det kan du ju fråga om hon vill ses och fika efter jobbet någon gång, eller göra något annat som du vet är hennes intresse... Det kan du lätt ursäkta med att du bara ville vara vän med henne om hon skulle tacka nej...

Hyvensgrabb

Äldre 9 Sep 19:36

#3

Tack för bra svar! Ja, jag tänkte faktiskt inte på att ställa frågor riktade till dem som har blivit tillfrågade om dejt, det är ju minst lika intressant. Bra synpunkter!

Dejta kollega?

INNEHÅLL